Krönika: Matchen mot Gdansk lär bli ett riktigt avgörande sorti
Den negativa spiralens betydelse för Ekstraklasas toppstrid är så stor att den på fredag, här och nu måste brytas. Gdansk har bara plockat 4 poäng på fyra bortamatcher, vilket gör att Rumaks väldiga huvudbry lär eskalera då det inte finns några som helst ursäkter.
Det går inte att blunda för Lech Poznans svaga hemmaform. När Kacmarek, en äldre man på 63 bast reser ner till Lech Poznan anar han, eller ingen vilken otrolig betydelsefull match som snart skall spelas. 28 år, så mycket skiljer det mellan Rumak och Kacmarek, där den sistnämnde varit assisterande manager för Polens landslag och den andre byggt upp ett lag, vilket tagit sig an en fullständig Europa League triumf. Under en fredagsafton möts de båda inför en öppen himmel på Stadion Miejski i vad som i allmän folksyn betraktas som en frekvent match, men med en ny dimension i sitt tänkande, förståeligt uppfattas som en av säsongens viktigaste matcher.
Sex matcher, så mycket är det kvar fram till att vi möter Legia. 4 hemmamatcher där vi, i varenda en, måste prestera på maximal nivå på för att ens kunna besvara vår utopi om att i slutet av säsongen bli korade som Ekstraklasa vinnare 2013. Jämt och ständigt har den där diffusa tanken om att vi kan bli fria från den ofördelaktiga hemmaformen härjat, kryddad med det ogrundade resonemanget ”det löser sig snart”. Vi står nu öga mot öga med alla de förväntningar vi byggt upp, och det värsta är: det finns inga undanflykter. Vi fick med oss 3 poäng ifrån mötena med Polonia och Gornik. Legia fick med sig 6. Ett formstarkt monster härjar på topp, och ifall formkurvan håller sig intakt, kommer de enligt statistik förlora en, och kryssa en match på de nästa 6. Vill vi fortsätta hota måste vi vara bättre. Då har vi inte råd med 4 hemmapoängtapp.
Det är därför fredagsaftonen med sin sanna bemärkelse måste bli den afton då vi, för första gången sedan oktober vinner en hemmamatch. I slutändan måste något göras – vi får anställa ett medium eller vad som helst, vi har inte råd att tappa poäng i kväll eller i fortsättningen Med en liten glimt i spelschemat går det inte att blunda för de ogynnsamma förutsättningar som går hand i hand med oss. Den enda motiveringskällan blir i sådana fall den bittra förlust Kolejorz åkte på i den nybyggda arenan i Gdansk, och det som än idag representerar det ända bortapoängtapp vi utsätts för. Förhoppningsvis får det inte motsatt effekt så att vi blir tillbakadragna och skygga.
Och kanske är det frågan, har vi något att vara räddhågsna över? Eller är det Lechia som ska vara rädda? Svaret är chockerande möjligtvis vi. Folk ser oss som de lag vi är på bortaplan. Varför synkroniseras då hemmaplanen stundtals som den plats där ett lag kan acklimatisera sina tillgångar och alstra prestationer i vilka man ser laget i sitt rätta jag?
Stundtals baserar vi ett lags existens på förväntningar. Ifall Lech en gång haft en framgångsrik säsong vad det gäller Europa, kommer man under de närmsta åren få förväntningar vad det gäller att ta upp sig till den nivån. Av samma anledning kyls fansen ner av voluminös besvikelse när nyckelspelare efter liknande framgångar blir sålda. Det är detta hopp som vi tar med oss till Stadion Miejski som gör att klubben vidmakthåller en relativt farlig status.
Hade säsongen varit blott 9 matcher spelad, och alla dessa på Lechs sida varit säsongens hemmamatcher, hade laget befunnit sig precis under nedflyttningsstrecket. Där, har ni förklaringen till frustation och förmodlig segerfaktor för Legia. Rumak ska alltså på ena sidan av tränarjobbet föra ett lag över nedflyttningsstriden, och på det andra vinna Ekstraklasa och därmed försöka hitta parter mellan? Ett bökigt jobb för en 35 åring med för sin ålder lysande kvaliter.
Ett känt citat från Smith, som speglar grunden till hela problemet. En mental ostabilitet som spridit sig över hela laget. Nyförvärv som Hämäläinen och Teodorczyk känns båda två mer robusta på bortaplan.
Ofta försöker man dessutom bilda sig uppfattningen om att lag i liknande matcher sätts på prov. Då vi inte riktigt får ut det hela, om man ska tro tidigare retorik, är det svårt att sätta en bedömningsfråga på våra kvaliter. Förmodligen är det den osäkerheten som till viss mån blir en faktor för begränsningarna framåt.
Och då sitter Rumak kvar, med miljontals frågeställningar vilka han omedvetet ska ta itu med under ett och samma tillfälle. Jag tror inte många skulle vilja hantera vilja en liknande situation, på något vis måste truppen få en storm med motivation. För vad gör vi ifall vi skulle förlora ikväll? Ifall Legia vinner alla matcher fram till att vi möts? Vad gör vi ifall Lech Poznan kostar på sig 4 poängtapp innan de gästar Pepsi Arena?
Det faktum att Legia har ett exceptionellt läge att ta en titel i år, det är den som tynger ner och omformaterar matchen mot Lechia till en gastkramande upplevelse. Vi har tippat för mycket med hjärtat istället för hjärnan om hur allt ska lösa sig varenda gång. Det är dags att slutligen titta upp och sluta blunda för problemen: utblomningen vilken jag försökt beskriva har för Lech uteblivit, så nu måste Rumak på ett eller annat sätt rensa den djungel av ogräs som stoppat växtligheterna. Det är dags, att nu, den 5 april 2013 ta ett kliv, som öppnar upp för att eskalera till flera, och komma närmare ligatiteln, så att staden Poznans gator efter varje match åter kan väckas till liv med den formidabla ramsan:
W góre serca, niech zwycieza Lech, Kolejorz!
Niech zwycieza Lech!
W góre serca, niech zwycieza Lech, Kolejorz!
Niech zwycieza Lech!
Och allt det där på en och samma afton – nu på fredag.
