Krönika: Nuno Gomes farväl – en själslig förlust för Benfica?
En av de givna lederna hos ett lag som var i ständig förändring. Men också en storspelare på planen, med ett hjärta för klubben som saknade motstycke, där han framgångsrikt kombinerade hårt arbete med ödmjukhet. Både i klubblaget och i landslaget. Trots att han hela tiden åldrades, och spelet med honom – så kan ingen ta hans storhet ifrån honom.
Luís Figo, João Pinto, Pauleta, Rui Costa, Sérgio Conceição – det fanns en hel del bra spelare bland 70-talisterna. De flesta är på väg att lägga av, om de ännu inte redan gjort det, och vi minns dem med stor stolthet. Några sjunger på sista versen som Nuno Gomes, Petit och Maniche. En efter en börjar deras aktiva karriärer ta slut, om de inte redan är över. De kan inte tillföra så mycket på planen längre och deras nuvarande kvaliteter går att ersätta, men Nuno gav Benfica mycket mer, något som kommer vara svårare att ersätta, nämligen laget ett ansikte – och en röst.
Premiera Liga är sedan länge ett skyltfönster för de många unga talangfulla sydamerikaner luso-afrikaner som gör sina första år i europeisk toppfotboll. De åren då de flesta portugisiska landslagsstjärnorna stannade i den inhemska ligan är förbi, och i flera fall kan man finna fler exempelvis fler brassar än portugiser i seriens olika startelvor. Inget fel med det, men de flesta anhängarna till någon klubb vill det finns en stomme med spelare i laget som verkligen vet vad det innebär att representera klubben. Vilket ofta de inhemska spelarna gör, så även Nuno, som kämpat för klubben både på och utanför planen i många år.
I Benfica, som har en stor omsättning på spelare varje sommar, kan det ibland vara väldigt svårt att veta vilka spelare som är kvar efter sommaren. Nuno var alltid någon man kunde räkna med som truppspelare, men även som given ledare. Inför nästa säsong kan jag inte riktigt se Gaitán, Jara eller Jardel kliva fram när det kommer börja blåsa som mest kring klubben, för det kommer det göra även nästa år. Självklart finns det ledaregenskaper inom truppen ändå; Luisão, Aimar och nästa säsong nya assisterande kapten – Maxi Pereira. Samtliga med tonvis av erfarenheter och spelare som alltid håller en hög nivå, men en klubb som Benfica utan en given portugisisk ledare känns lite vilsen. Att växa upp och drömma om att någon gång bli O Capitão encarnado är en pojkdröm för massvis med unga killar.
Det finns dock en given efterträdare, som både visar en enorm hängivenhet till klubben, ett enormt hjärta och vilja att ta ansvar, i Fabio Coentrão. Efter sommaren har han dock av allt att döma en ny hemstad i Spanien, nämligen Madrid. Lite taskig tajming också nu när de många talangfulla unga portugiserna som varit utlånade under året ska slussas in i laget och några av dem även ha en permanent plats i laget efter sommaren. Vilka har vi kvar då? Moreira som sällan är med i matchtruppen, Carlos Martins som kanske lämnar under sommaren och Rúben Amorim. Inget som känns riktigt klockrent, veteranen César Peixoto då? Nej, knappast.
Nyförvärvet Nuno Coelho kan förhoppningsvis även ersätta lite av den glöd Fabio Coentrão visat, i alla fall om man ska tro intervjuerna med honom. För när Benfica inleder Champions League-kvalet i slutet av Juli är Coentrão borta, Luisão och Maxi Pereira spelar Copa América – samtidigt som deras klubblag kan komma att vara i desperat behov av en ledare.
Obrigado por tudo Nuno e um forte abraço!
