Landslagsanalys efter 5 träningsmatcher!
Efter 5 spelade matcher på 10 dagar har flera fått uppleva starten av det kanske bästa Turkiska landslaget på länge. Abdullah Avcis spelare har under dessa 10 dagar bjudit på fyra vinster, nya ungdomstalanger och ett fantastiskt spel. Efter dessa härliga matcher vänder vi oss nu till en liten analys av landslaget.
Det var säkert många som efter den sista träningsmatchen mot Ukraina tänkte ”Varför är inte detta lag med i EM?”. Anledningen ska vi inte gå in på men jag tror nog många redan nu har några klara anledningar och syndabockar i huvudet. Vi ska istället prata om den nya tränaren Abdullah Avci och hans ”nya” landslag. Jag minns när jag först skrev en artikel vid namn "Nystart i Landslaget!! - Truppen mot Slovakien" (Läs här!) Det var mer än två månader sedan och idag kan vi gott och väl säga att landslaget är på en god väg mot ett mycket effektivt lag inför VM 2014.
Abdullah Avci fick under sin första träningsmatch i februari stå emot Slovakien och laget åkte på en tråkig förlust. Problemet i laget var att spelarna inte riktig var samspelta, flera spelare spelade för första gången i landslagströjan och laget kändes helt enkelt orutinerat. Avci tog då beslutet att direkt efter ligornas slut gå in i ett landslagsläger och spela 5 träningsmatcher på 10 dagar, detta för att just ge spelarna rutin och låta alla bli mer samspelta. Bland motståndarna fanns bl.a. EM-värdarna Ukraina och Portugal. De första tre matcherna spelades i Österrike medan de andra spelades i Portugal respektive Tyskland. Mer detaljer kan du läsa om här!
Man inledde med Georgien som motståndare och det hela började väldigt bra, denna match visade nästan precis vilka spelare som skulle sticka ut då nästan alla som stack ut denna match visade fortsatt bra spel under resterande landskamper. Den spelare som genast stack ut denna match och som kom att bli landslagskampernas överraskning var utan tvekan unga Sercan Sararer från Greuther Furth i Tyskland. Han inledde matchen väldigt bra och lyckades assistera Hamit Altintop som även stod för härliga insatser under dessa matcher. Det andra målet tog fram två ytterligare namn nämligen, Mustafa Pektemek från Besiktas som lyckades galant assistera bland landslagets bästa spelare Nuri Sahin från Real Madrid. Turkiet vann sedan matchen med 3-1.
Den andra matchen var mot Finland och hade ett speciellt värde då det var veteranen och legenden Rustu Recbers sista landslagsmatch, ett mycket bra spel ihop med ett slarvigt försvar gjorde att Turkiet tappade en 2-1 ledning till 2-3 då Finland lyckades vinna med ett mål i slutminuterna. Tvivlarna blev dock tystade efter att Turkiet därefter lyckades besegra Bulgarien med 2-0 i en välspelad match där spelare som Nuri Sahin, Mert Gunök, Sercan Sararer och Hamit Altintop ännu en gång stack ut som bland de bästa.
Turkiet skulle dock visa sig helt och hållet efter att man i sina två sista matcher mötte Portugal borta och Ukraina i Tyskland. Mot Portugal ställde man sig mot ett fulladdat landslag med alla sina ordinarie spelare i förstaelvan uppbackat av ett stekhett Estadio da Luz. Efter en dålig inledning präglat av försvarstabbar fick Portugal ett gäng bra lägen. Målet skulle dock komma av Turkiet efter att Sercan Sararer ännu en gång stack ut och assisterade denna gång Umut Bulut till 0-1. Efter målet tog Turkiet över och vann slutligen matchen med 1-3 efter två mål av Umut Bulut, självmål av Pepe och bl.a. en straffräddning av Volkan Demirel.
Slutligen mötte man Ukraina (matchen sändes bl.a. på Tv10) och ännu en gång visade man på mycket bra fotboll. Ukraina hade inte en chans mot det turkiska mittfältet som briljerade med Sahin och Mehmet Topal i spetsen. Både jag, Henrik Strömblad och säkert ett gäng andra personer ställde sig frågan ”Varför är inte dessa grabbar med i EM?”. Man låste helt enkelt ut Ukraina totalt och lyckades kamma hem en härlig 2-0 vinst som efter en fin frispark av Altintop kunde blivit 3-0 om inte ribban stoppat. Altintop bjöd även på en magnifik fispark mot Portugal i stolpen, ihop med han var det flera starka namn som stack ut som Turkiets bästa.
Kanon
Sercan Sararer: Den kvicke, tekniska unga spelaren visade sig under denna period för hela fotbolls-Turkiet då han innan var relativt okänd. Kanske den som förtjänar mest cred för sina prestationer, han förtjänar mycket mer men jag nöjer mig med att helt enkelt påpeka att alla borde ha upp ögonen för denna kille.
Nuri och Hamit: Real-duon har nog verkligen fått Mourinho att tänka till då båda spelade riktigt bra i flera matcher, Hamit visade mot Georgien och Bulgarien att han kan sin sak och trots att han pga. skador ofta fick spela högerback istället för centralmitt, han visade han varför han alltid brukar vara med i landslaget ännu en gång. Nuri Sahin briljerade främst mot Ukraina då han stack ut som lagets klara maestro, kortpassningarna är magnifika och hans framspelning till matchens 2-0 mål var verkligen fint.
Målvakterna: Turkiet har nog aldrig haft så många duktiga målvakter tillgängliga i landslaget. Då fantastiska målvakter som Onur Kivrak, Tolga Zengin och Sinan Bolat inte ens fick spela så måste man hylla Cenk Gönen(mot Georgien och Finland), Volkan Demirel(mot Portugal) och Mert Gunök(mot Bulgarien, Georgien och Ukraina) starkt. Ett extra öga lägger man dock klart på Mert Gunök som man inte riktigt fått se så mycket av innan förutom under Fenerbahces cupspel då han är andra målvakt i Istanbul-laget. Volkan och Cenk vet man sedan innan är stabila men de visade ändå upp sig under landskamperna.
Ett plus kanten: Mehmet Topal, Gökhan Töre, Ömer Toprak, Hasan Ali Kaldirim, Mustafa Pektemek och Umut Bulut.
Kalkon
Denna del måsta jag ändå tillägna till alla som var ansvariga i att Turkiet inte kunde komma med i EM. Jag vill inte sitta här och anklaga just eller endast Hiddink med att detta lag som enligt Henrik Strömblad skulle ”Klart kunna kriga om förstaplatsen mot bl.a. Holland i VM-kvalgruppen” med en sådan potential åker ut på ett sådant sätt som man gör så har något gått helt fel. Jag vill inte säga för mycket då denna krönika handlar om dagens landslag men flera personer borde nog titta tillbaka och försöka förstå hur mycket bättre detta EM-kval kunde ha gått för Turkiet.
Slutsnack
Nu börjar EM i helgen. Snopet värre att Turkiet inte är med men så är fallet. EM 2000 kvartsfinal, VM 2002 Semi-final och EM 2008 Semi-final, när Turkiet kvalar sig vidare till slutspel går det bra. Den verkliga utmaningen är faktiskt själva kvalet, jag tror många är på fötterna och applåderar lagets prestationer under dessa träningsmatcher. Det är en lång väg kvar men Abdullah Avci är på god väg att bygga upp Turkiets kanske bästa landslag på länge, då man har tillgång till flera duktiga spelare och inte minst alla unga talanger som fortsätter att sticka ut match efter match.
