Legenden: Antonis Nikopolidis
Greklands kanske främste målvakt genom tiderna lade under våren 2011 handskarna på hyllan vid 40 års ålder. Säsongen 2010-11 blev hans sista och Antonis Nikopolidis lägger nu en bländande karriär bakom sig med bland annat 11 grekiska mästerskapstitlar och ett EM-guld ifrån 2004.
Från Arta till Athen
Född den 14 Januari 1971 tog Antonios "Antonis" Nikopolidis sina första steg på vägen mot toppen under sent 1980-tal. Målvakten med pontiska rötter startade sin karriär i hemstaden och i det lokala laget Anagennisi Artas. Det blev två A-lagssäsonger i laget från Epirus innan den stora flytten för den talangfulle målvakten skulle bli ett faktum. Sommaren 1989 köptes då 18-årige Nikopolidis av storklubben Panathinaikos där han kom att spendera större delen av sin karriär. Det var rejäla kontraster och ett enormt stort steg för en ung Nikopolidis att ensam flytta ner till huvudstaden. Väl hos de gröna hamnade han länge i skuggan av dåvarande förstamålvakten Józef Wandzik. Polacken var självskriven mellan stolparna för Panathinaikos. Nikopolidis gjorde trots allt fem matcher sin debutsäsong 1989-90 och fick bland annat stå i bortamatchen mot Olympiakos på gamla Karaiskakis i ligan vilket även blev hans debut. Där fick han en första upplevelse om hur de kändes att vara en spelare på planen i ett sådant enormt rivalmöte. Han blev under matchen träffad av stenar samt en bit cement i huvudet efter att Olympiakos fans blivit upprörda över ett mål som Panathinaikos gjort, Se och hör Nikopolidis själv berätta om händelserna efter denna matchen på följande länk, [Video]. Detta var bara början på ett av ofantligt många derbyn de båda lagen emellan som målvakten skulle få uppleva. Dessutom skulle han senare i karriären göra det sällsynta, nämligen representera bägge de stora giganterna. Mer om detta senare.
Genombrottet i Panathinaikos
Efter att Nikopolidis spelat fem matcher under sin debutsäsong 1989-90 då han dessutom vann sitt första grekiska ligaguld, befann han sig sedan i skuggan av Wandzik i flertalet säsonger. Först under säsongen 1997-98 tog Artasonen hand om den ordinarie målvakströjan och lämnade avbytarbänken. Nikopolidis som vid den tidpunkten var 26 år tog över platsen som burväktare hos treklövret och kom genom åren upp sina fina kvaliteter i bland annat den grekiska ligan och i Champions League. Han hade nu fått belöning för sin tålmodiga väntan och de fina insatserna fick till sin följd att det även började bli dags för spel i landslaget. Debuten kom 1999 i en vänskapslandskamp mot El Salvador. 2000-01 tog sig PAO till andra gruppspelsfasen av Champions League men ännu bättre skulle det bli för de gröna som hade en fin upplaga just dessa åren. Närmare bestämt säsongen därpå 2001-02 och det givetvis med Nikopolidis mellan stolparna.
Först tog sig PAO förbi Slavia Prag i kvalrundan sedan vann de gröna sin grupp före Arsenal, Real Mallorca och Schalke 04. I det andra gruppspelet som det var på den tiden slutade PAO sedan tvåa bakom Real Madrid men före Sparta Prag och Porto. Väl framme i kvartsfinal fick Nikopolidis och övriga möta Barcelona där det blev seger hemma på ett kokande och överfullt Leoforos efter ett straffmål från Angelos Basinas [Video], som för övrigt är en mycket god vän till Nikopolidis. Returmötet blev dock en trist historia på Nou Camp. Mötet inleddes med en perfekt start då Michalis Konstantinou som var i sitt livs form vid denna tidpunkten (slutet 90-tal, start 2000-tal) gjorde 0-1. Därefter fick Barcelona in tre fullträffar vilket betydde att de var vidare. Men PAO blev bestulna på en solklar straff (E.Olisadebe nerknockad) och var millimetrar från semifinalspel när Goran Vlaovic skott på tilläggstid smet precis utanför målburen. Sådan är fotbollen och de gröna fick tyvärr lämna Spanien besvikna. [Video]. Säsongen därpå 2002-03 var Nikopoldis och de gröna från huvustaden framme i kvartsfinal av UEFA-Cupen där det tog stopp i förlängning av returmötet mot ett Jose Mourinho lett Porto.
Dubbeln och EM-Guld
Tar vi oss sedan till säsongen 2003-04 skulle den ha två ansikten för Nikopolidis del. Den ena sidan var att de blev en dubbel (liga och cupguld) vilket var hans första dubbel i karriären. Men under den andra halvan av säsongen hade Nikopolidis hamnat på kant med klubbens styrelse. Detta eftersom de ej kunde komma överens om ett nytt kontrakt och Nikopolidis var fri att lämna klubben för en ny adress till säsongen 2004-05. Även om han under våren hade tappat platsen i Panathiniakos till målvaktskollegan Kostas Chalkias var han given i landslaget under Otto Rehhagels ledning. EM 2004 i Portugal stod runt hörnet och Nikopolidis skulle få uppleva den absoluta höjdpunkten på sina långa karriär. Han var rena väggen speciellt under utslagningsrundorna (kvart, semi, final) och den 4 juli 2004 i Lissabon fick mittfältsmotorn, turneringens MVP tillika landslagskapten Thodoris Zagorakis höja EM-bucklan till skyarna. Efter den briljanta turneringen hade Nikopolidis globala rykte samt marknadsvärde liksom övriga landslagskamraters fått sig en enorm sving och just efter EM-guldet var han mer erkänd som den världsmålvakt han var vid tidpunkten.
Den förbjudna övergången till Olympiakos
Vilken klubb skulle Nikopolidis representera efter EM-guldet 2004? Svaret på den frågan blev Panathinaikos ärkerivaler, Olympiakos. Den "förbjudna övergången" inträffade vid 33-års ålder och övergången var faktiskt klar redan innan EM-slutspelet. Att sedan komma tillbaka till Apostolos Nikolaidis Stadion (Leoforos Alexandras) och möta sina gamla supportrar kunde se ut enligt länken [Video], det vill säga nästan med livet som insats. Nikopolidis hade även en stor utmaning framför sig i att vinna över Olympiakos supportrarna på sin sida men detta lyckades han med otroligt bra. Första säsongen i storklubben från Piraeus som även var den första för Olympiakos på nyrenoverade Georgios Karaiskakis Stadion slutade med en dubbel i form av liga och cupguld. Via bland annat sina fina prestationer på planen och titlarna som rann in på löpande bland blev Nikopolidis enormt omtyckt och en stor publikfavorit bland Olympiakos supportarna. Samtliga målvakter gör dock förr eller senare mindre bra insatser och runt 2006-07 kom Nikopolidis i en lite tuff period med inte lika stabila och bra insatser som vanligt. Målvaktspostionen är en otacksam och utsatt position eftersom om målvakten gör ett misstag blir det otroligt synligt i och med att han är den sista utposten i laget. I landslaget innebar detta att Kostas Chalkias under en period delade på ansvaret under kvalet till EM 2008. Till säsongen 2007-08 började han mer och mer hitta tillbaka till sitt gamla goda jag och var i vanlig ordning en fin sista utpost i ett framgångsrikt Olympiakos som satte avtryck i Champions League och vann den inhemska dubbeln. När det väl var dags för EM-slutspel 2008 i Schweiz och Österrike var det självfallet Nikopolidis som väntat fick ansvaret att vakta buren. Här gjorde målvakten sina sista framträdanden i blått och vitt eftersom han drog sig tillbaka från landslagsspel i och med turneringens slut.
Trädgårdsmästaren
Ibland har lyckan inte alltid bara något gott med sig och det har även Nikopolidis fått erfara. Förr om åren fick grekiska idrottare som nått stora internationella framgångar rättighet till en form av "hederstjänst" eller liknande av staten. Nu ska vi inte komma in på politik och hur illa den grekiska staten bedrivits och varför den ekonomiska krisen slagit in, men hur som helst beslutade Nikopolidis sig för att tacka ja till en sådan tjänst i December 2008 och blev då hederschefs-trädgårdsmästare i kommunen Kifissia i Athen. Detta upprörde en del och fick uppståndelse. Därefter har den gråhåriga målvakten fått smeknamnet trädgårdsmästaren av många rivalsupportrar. Beslutet att tacka ja till tjänsten är något som Nikopolidis i efterhand medger var ett felaktigt beslut från hans sida som han ångrar.
Evighetsmaskinen Antonis Nikopolidis
De senaste åren har varit otroligt framgångsrika precis som hela karriären i och för sig för högklassiga Nikopolidis. En minnesvärd match och pokal slöt upp till samlingen under våren 2009. Det var cupfinal mot AEK inför ett fullsatt OAKA och Nikopolidis blev stor matchhjälte i en av om inte rent av den häftigaste grekiska cupfinalen som någonsin spelats. Matchen hade slutat 4-4 efter förlängning och efter en massvis av straffar slog han själv in den avgörande som betydde cupguld för sitt Olympiakos. Nikopolidis bara fortsatte att imponera mellan stolparna och var trygg och stabil som aldrig förr. Det såg nästan ut som han bara blev bättre och bättre ju längre åren led. Olympiakos dåvarande ordförande Sokratis Kokkalis övertalade honom personligen under sommaren 2010 att fortsätta ett år till trots att han själv sagt att de var hög tid att dra sig tillbaka.
Hans sista säsong inom fotbollen blev föregående säsong 2010-11 och under denna fick han släppa posten som förstamålvakt i storklubben. Han gjorde sitt sista framträdande den 17 April 2011 i en 6-0 kross hemma mot Larissa på Karaiskakis. Han blev utbytt för att säga adjö till sina supportrar och de var ett mycket känslosamt ögonblick för den 40-årige veteranen. [Video]. Som kapten för Olympiakos var det sedan han som tillsammans med Vasilis Torosidis fick lyfta den säkrade ligapokalen till skyarna efter matchen.
I och med att säsongen 2010-11 lades till handlingarna blev även cirkeln sluten för Nikopolidis som efter över 20 år som professionell målvakt lade handskarna på hyllan. Nu när den aktiva karriären är slut har han en bok (självbiografi) på gång och sedan kommer troligen också en tränarkarriär att ta vid inom en snar framtid enligt Nikopolidis själv. Det ska bli spännande att följa då han har sunda och kloka värderingar angående fotbollen och livet rent generellt sett och kanske kan han snart inleda en ny karriär inom fotbollen, fast som tränare istället för spelare. Det är många från den fina EM-2004 generationen som har mycket att bidra med till vår fotboll.
Nikopolidis har spelat på alla möjliga arenor, haft fantastiska med och motspelare och har varit med om det mesta som en professionell fotbollsspelare kan uppleva. Vidare har han spelat stor internationella mästerskap och även vunnit ett, EM 2004. Avancerat långt i CL, vunnit liga och cupguld m.m. Nikopolidis hade en mycket fin spelförståelse, en fantastisk förmåga att styra sin backlinje samt att funkade inte backlinjen kunde han ibland ensam hålla sitt lag kvar i matcher på egen hand. Spelet i luftrummet var den punkt i målvaktsspelet som kanske Nikopoldis till och från hade mest utmaning i att utvecklas inom. Han var en riktig ledare med starkt psyke vilket ofta är viktiga egenskaper för en målvakt. De nyligen nämnda särdragen älskar försvararna när målvakten har eftersom det ingjuter ett förtroende för mannen som är den sista utposten. Målvakten måste vara en spelare både lagkamrater, tränare o.s.v kan känna tillit till, det är A och O. Nikopolidis var även mycket smidig för sin ålder de sista säsongerna som aktiv och hans reflexer som är lite av hans signum var av yppersta världsklass ända in till pensionen.
IFFHS (International Federation of Football History & Statistics) har placerat Nikopolidis på flertalet olika målvaktslistor över världens främsta burväktare. Bland annat var han på en 23:e plats när de gjorde en lista över de bästa målvakterna under 2000-talets första decennium (2001-10).
Nikopolidis om vilken spelare som inspirerat honom mest:
- Krzysztof Warzycha. Jag har aldrig sett någon annan spelare som honom. Vi väntade på att han skulle komma in planen för att hjälpa till. Christos (Kryzstof) tränade alltid med samma intensitet som han spelade matcher i. När du lär dig att konstant träna på en och samma hög nivå är det något som kommer att hjälpa dig otroligt mycket.
Om lagkamraterna från 2004 säger Nikopolidis följande:
- Vi killar som upplevde 2004 måste stanna inom fotbollen. Detta för att hjälpa till inom vilket område som individen själv kan. Vi ska ha den harmonin vi besatt som lagkamrater. Att ta kliv framåt är enkelt, men vi måste i många fall framföra en annan inställning till fotbollen.
Angående vilket lag som är laget i hans hjärta:
- Panathinaikos var en stor skola för mig. Jag gick dit i ung ålder, vid endast 18 år. Det var där jag tog mina första steg, jag lärde mig vad professionalitet var och vi stå inför alla möjliga tuffa uppgifter som finns när du tillhör en storklubb. I Olympiakos fick jag däremot uppleva allt det jag ville och som jag saknade som fotbollsspelare. Olympiakos var en utmaning för mig och jag ville visa mitt värde för att bland annat övertyga omvärlden.
Fakta
Namn: Antonios "Antonis" Nikopolidis
Född: 14 Januari 1971
Position: Målvakt
Klubbar: Anagennisi Arta (1987-89), Panathinaikos (1989-2004), Olympiakos (2004-2011).
Landslaget: 90 landskamper (1999-2008).
Meriter:
Med Panathinaikos: Grekisk ligamästare: 1989-90, 1990-91, 1994-95, 1995-96, 2003-04. Cupmästare: 1990-91, 1992-93, 1993-94, 1994-95, 2003-2004. Grekiska Supercupen: 1993 och 1994.
Med Olympiakos: Grekisk ligamästare: 2004-05, 2005-06, 2006-07, 2007-08, 2008-09, 2010-11. Cupmästare: 2004-05, 2005-06, 2007-08, 2008-09. Grekiska Supercupen: 1997.
Med Landslaget: EM 2004.
Videos:
Antonis Nikopolidis
Nikopolidis Olympiakos 2004-2011
Hyllningsvideo till Nikopolidis
20 år med Nikopolidis
Nikopolidis i Olympiakos
Nikopolidis mot Arsenal 2009
Sagt om honom
"Tyvärr arbetade jag bara tillsammans med Antonis i ett år. Jag hade inte chansen att få samarbete mer med honom. Jag hade gärna velat jobba tillsammans i fler år. Han är en person med stor personlighet på planen men även utanför. Det går inte att säga något ont om Antonis." - Dusan Bajevic (tränare i Olympiakos vid Nikopolidis övergång från PAO)
"Antonis har uppnått det ultimata. De största av allt är att han vunnit motståndares respekt runt om i världen. Han har sitt lugn och är en jordnära person. Inom fotbollen behöver du två delar. Ihärdighet och tålamod. Han är ett föredöme för många fotbollsspelare, framförallt de yngre." - Traianos Dellas (vän och lagkamrat i många år inom landslaget)
"Grattis till en fullmatad karriär. Vi hade det trevligt tillsammans. Jag önskar dig och din famlij all lycka. Tillsammans upplevde vi något unikt. Nu startar du en ny karriär och jag hoppas att det ska gå bra. Det var bara vid en träning som det brast för mig på dig, men generellt sett gav du alltid 100%." - Otto Rehhagel (förbundskapten i landslaget 2001-2010)
