Les Marseillais-bloggen: Inget att skratta åt längre
Marseilleredaktionen delar med sig av sina tankar och känslor kring laget samt andra klurigheter som bör diskuteras med andra OM-fans.
Jag skrattade länge åt det glamorösa laget från det exklusiva furstendömet Monaco, när de ramlade ner till franska Ligue 2. Fram tills februari månad skrattade jag fortfarande åt deras eländiga säsong som gjorde att man fick säga "adieux et merci" till högstaligan som man spelat i sedan 1977.
Jag skrattade länge åt Paris Saint-Germains ekonomiska doping och deras slöseri med pengar. Fram tills februari månad skrattade jag fortfarande åt deras miljonvärvningar som hade floppat stora delar under hösten 2011.
Jag skrattade länge åt Lyon och deras återkommande problem med spelare som hamnade i tjafs med supportrar. Fram tills februari månad skrattade jag fortfarande åt varje match där Lyon inte tog tre poäng. Man är mer eller mindre van vid att våra antagonister vinner efter deras guldår.
Jag skrattade länge åt Bordeauxs förhoppningar om att hålla sig kvar i toppen säsongen efter laget tagit hem ligan. Fram tills februari månad skrattade jag fortfarande åt att Bordeauxs bättre spelare alltid blir köpta av större klubbar.
Idag sneglar alla mot den franska sydkuststaden Marseille, pekar på mig och garvar mig rakt upp i ansiktet.
* * *
Stephane Mbia intervjuas av Téléfoot för att prata ut om den nuvarande situationen i klubben, men vad gör det när vi fortsätter att förlora? Nicolas Nkolou får besöka Canal Foot Club i Canal+ studion och prata ut, men vad hjälper det när vi är närmare Ligue 2 än Champions League-platserna?
Vissa av fansen försöker förändra på saker och ting genom att fortsätta sjunga för laget, andra tar till mer radikala metoder och sätter upp banderoller där budskapet är direkt riktat mot Deschamps och spelarna. Men senast mot Bordeaux var botten nådd för samtliga fans när man i halvtid struntade i matchen och gick därifrån. Resten av matchen stod bortaläktaren tom och föga förvånande så gjorde inte det heller någon nytta.
Vilka har vi att skylla på? Didier Deschamps, José Anigo, Margarita Louis-Dreyfus, Vincent Labrune, hjälptränarna eller spelarna? Truppen tränas av en tränare som är mätt på sina framgångar, förstärks av en sportchef som inte är överens med tränaren, ägs av en primadonna som slösar mer pengar på torrfoder till sin hund än laget och styrs av en president som kan charma fansen samt ge oss falska förhoppningar. Jag tycker vi gör det på riktigt "Marseillais"-manér, vi skyller på exakt allihopa. På det sättet slipper vi vara förvirrade och undra om det är vår tränare som är inkompetent, om klubben är riktigt fattig eller om vi har för tunn trupp.
* * *
Marseille skriver idag på sin hemsida att man stängt träningarna för allmänheten tills vidare. Man börjar undra om spelarna är rädda eller om det börjar blossa upp konflikter bland spelarna där ute på Commanderie...
