Min VM-trupp: Mittfältarna
Om jag vore Raymond Domenech skulle dessa åtta mittfältare få följa med mig till VM i Sydafrika.
Det är alltid kul att leka förbundskapten, det tycker nästan alla inbitna fotbollsnördar. Nu tar jag mig friheten att plocka ut 23 stycken franska spelare som följer med mig ner till VM i den dröm där J.Terrac bossar över Les Bleus. En lagdel per artikel och mittfältarna står nu på tur.
Jérémy Toulalan – Lyon – 31 landskamper
Given på innermittfältet, men kan även vikariera som mittback och behärskar båda positionerna med bravur. Toulalan har inga större kvaliteter när det kommer till det offensiva planet, men hans jobb, och det gör han så jävla bra, är att vinna boll och spela vidare till en lagkamrat. Ingår i både min och den riktige Raymonds startelva.
Lassana Diarra – Real Madrid – 27 landskamper
Har hamnat utanför startelvan i klubblaget oroväckande ofta denna vår. Hur någon kan föredra argentinaren Gago framför energiske Lass är en gåta för mig, men den frågan ska jag nog överlåta till någon som sett Real Madrid spela mer än mig. Trots bristen på speltid är han uttagen i min trupp och jag tror han har det som krävs för att vara redo den 11:e juni. Väl i VM måste han hålla uppe humöret även om det blir tungt mellan varven. Massor av gula kort och kanske något rött har vi inte råd med.
Florent Malouda – Chelsea – 51 landskamper
Ett tag helt ställd åt sidan av Domenech, men efter våren 2010 kan ingen mentalt frisk människa ignorera hans prestationer i både Champions League och Premier League. Den före detta Guingamp och Lyon-spelaren tar plats till vänster i den elva jag skickar ut mot Uruguay. Nybliven mästare dessutom!
Franck Ribéry – Bayern München – 42 landskamper
Les Bleus bäste har det tufft just nu. Den välomtalade skandalen med en lyxprostituerad i Paris ligger fortfarande och bubblar och man undrar hur det mås hemma hos Ribérys? Att hans klubb lirar final i Champions League den 22:a och inte få vara med (avstängd) är inte heller någon stämningshöjare. Ribéry måste vara på topp om Frankrike ska undvika det scenario som spelades upp i Österrike/Schweiz 2008. Trots allt, mer än given från start.
Benoît Cheyrou – Marseille
Jätteduktig tvåvägsspelare som platsar i dessa sammanhang. När jag såg OM – Rennes för någon vecka sedan blev han kvar på bänken hela matchen. Helt förvirrad såg jag ärkesoppan Edouard Cissé få plats i elvan framför Cheyrou som varit en av Ligue 1:s främsta på innermittfältet hela säsongen. Vinna boll och slita kan han. Skjuta stenhårda och välriktade skott med vänsterfoten behärskar han också. Livsviktig ingrediens när motståndarnas försvar blir alltför välsamlade och det krävs skott från distans.
Yoann Gourcuff – Bordeaux – 17 landskamper
Precis som hela Bordeaux har Yoann haft det tufft under april och maj. Vi får be till högre makter att formen återvänder lagom till VM för den mästerliga Gourcuff. Livsviktig som målgörare, men framförallt som kreatör och framspelare.
Mathieu Valbuena – Marseille
En frisk fläkt att slänga in! Respektlöst och energiskt. Till att börja med inhoppare och vem kan egentligen tacka nej till en vitamininjektion som denna om vi kör fast? Stark vår i OM och bidragande till guldet i ligan.
Abou Diaby – Arsenal – 2 landskamper
Jag tittar mycket på Arsenal när Canal + erbjuder och har ständigt ett bevakande öga på de franska i inslagen i Londonklubben. Diaby är en härlig fotbollsspelare och har han en bra dag på jobbet håller han allra högsta klass. Likt Benoît Cheyrou rör han sig över hela mittfältet och kan skapa saker framåt också. Är faktiskt aktuell för min startelva bredvid Jérémy Toulalan.
