Ligue 1 - hur slutar toppstriden?
Marseille var starkast i fjol, men vilket lag är Frankrikes bästa 2011?

Ligue 1 - hur slutar toppstriden?

Lyon-redaktionens Andreas Westman tar landslagsuppehållet i akt och summerar toppstriden i Ligue 1.

Med tio omgångar kvar av Ligue 1 har Lille återingen ryckt ifrån konkurrenterna. Les Dogues är för närvarande fyra poäng före tvåan Marseille, som i sin tur är tätt följd av både Rennes och Lyon. Med trettio poäng kvar att spela om synar vi hur förutsättningarna ser ut.

1. Lille (+22) 55 poäng

Spelschema: Caen (h), Monaco (b), Bordeaux (h), Lorient (b), Arles-Avignon (h), Nancy (b), Saint-Étienne (b), Sochaux (h), PSG (b) och Rennes (h).

Kan Lille hålla undan? Den frågan ställer sig hela fotbollsfrankrike. Svaret får vi inte förrän under majmånad, men redan idag kan vi konstatera förutsättningarna är goda. Med fyra poäng tillgodo på tvåan Marseille ligger man i pole position inför de avslutande tio omgångarna.

Att laget leder ligan kan förvåna många, men klubbens framgång är ingen överraskning. Rudi Garcias mannar har säsong för säsong närmat sig de ädlare valörerna, och i år är man bättre än någonsin. Garcia har format ett lag vars rappa anfallsspel, intelligenta mittfält och solida försvarsspel gjort dem till ligans mest underhållande, men än viktigare, till ett av de mest effektiva.

Men man har också något mer, något som ingen av de jagande har. Något som ger värvningsansvariga runt om Europa något vått i blicken och får supportrar världen över att drömma. Jag syftar förstås på Eden Hazard, ynglingen som lagt hela Frankrike under sina fötter. Det är lätt att ta belgaren för en överhypad 20-åring, men då har man inte sett tillräckligt av Lille. Hazard är the real deal, en spelare som har gjort, gör och kommer göra skillnad. Tillsammans med Gervinho, Sow och Cabaye ligger han bakom ligans bästa offensiv.

Inför säsongen hade Les Dogues som mål att knipa en av europaplatserna, kikar vi på tabellen idag så är det svårt att inte använda ord som titelfavoriter. Garcia själv har dock varit väldigt mån om att sänka förväntningarna på laget i sina uttalanden den senaste tiden.  ”Vi vill sluta så högt upp som möjligt” och ”topptre vore ett strålande resultat” har det låtit från Lille-coachen. Övriga Frankrike är dock eniga, Lille är guldfavoriter.

Kollar vi då på det återstående spelschemat så kan vi konstatera att man har en ganska hygglig uppgift inledningsvis. Caen och Monaco ska vara sex poäng för en potentiell mästare, Bordeaux är förstås en svårare nöt att knäcka men sen blir det inte riktigt tufft förrän de fyra avslutande matcherna. ASSE på Stade Geoffroy-Guichard är aldrig en enkel historia, säsongen avslutas sedan med två riktigt tuffa uppdrag, PSG på Parc des Princes och Rennes hemma i Lille.

Oavsett hur det går för Lille är det en klubb som är värd beundran och är svår att tycka illa om. De senaste säsongerna har man visat med fantastisk fotboll att man hör hemma bland ’de fyra stora’ i ligan. Med en ny arena klar 2012 kommer man dessutom snart kunna matcha OL och OM ekonomiskt. Lille är sannerligen ett lag att räkna med framöver och långt ifrån någon dagsslända.

Titelchans: 50 %

2. Marseille (+17) 51 poäng

Spelschema: Lens (b), Toulouse (h), Montpellier (b), Nice (h), Auxerre (h), Lyon (b), Brest (h), Lorient (b), Valenciennes (h) och Caen (b).

Vinna eller försvinna var devisen som gällde inför säsongens andra Le Classique. Marseille mot PSG brukar vara nervkittlande drabbningar då det finns mycket historia och prestige lagen emellan, när man möttes förra söndagen var det kryddat med det faktum att det vinnande laget skulle haka på i toppstriden. Precis som väntat blev det en mycket underhållande match och det blev de regerande mästarna från Marseille som drog det längsta strået och som därmed hakar på i toppen.

Fyra poäng kort är man om ledande Lille men kanske kan Le Classique-vinsten vara gnistan som tänder Marseilles titeljakt. Omgången innan besegrade man Rennes på Stade de la Route de Lorient, också det ett rejält styrkebesked. Men däremellan hann Javier Hernandez och hans skadedrabbade Manchester United med att sänka Les Phocéens i Champions League, var Marseille står formmässigt låter jag därför vara oskrivet. Men det är klart att med PSG-vinsten i ryggen förenklas saker och ting, speciellt med allt som hänt runt klubben de senaste veckorna.

För det är långt ifrån fotbollen som stått i centrum den senaste tiden. Brandao-storyn kan ni alla nu (om inte; brasseanfallaren svinade runt på småtimmarna och står nu åtalad för våldtäkt, vilket i sin tur resulterat i att OM skeppat iväg 30-åringen till Cruzeiro ögonaböj) och bara veckan senare blev Lucho Gonzalez rånad i sitt hem av beväpnade män. Laget verkade inte nämnvärt påverkade av detta när man besegrade PSG, men hur är det med Lucho? Argentinaren började på bänken och är förstås inte helt hundra efter händelsen. Men ska Marseille ansamla styrka för en ordentlig titelräd behövs en Lucho, nyckelfigur i det Deschamps-bygge som tog gul ifjol, i absolut toppform, klarar han det?

Tar vi en titt på OM:s spelschema så ser det väldigt överkomligt ut. Vi noterar förstås mötet på Mosson med Montpellier för att det är en svår uppgift, men också för att det är sex dagar innan lagens möts igen i ligacupfinalen. Något som kan vara gynnsamt för Marseille, beroende på vad René Girard och hans mannar prioriterar. Sen har vi en elefant i rummet, det har ni inte kunnat undvika. Choc de Olympiques, Olympique Lyonnais mot Olympique de Marseille. Den åttonde maj smäller det på Stade de Gerland och det blir förstås en nyckelmatch för båda lagen. I övrigt ser det som sagt inte alltför skräckinjagande ut, fyra av de kommande motståndarna är direkt inblandade i bottenträsket exempelvis.

Man har med andra ord goda möjligheter att samla på sig mycket poäng i de avslutande tio omgångarna. Men för att kunna utmana Lille kommer det krävas något extra. Det kommer krävas att Lucho kommer upp i fjolårsformen och att Gignac visar €18-miljonersklass. Faller pusselbitarna på plats så kan L’Hexagoal mycket väl hamna på sydkusten i år igen.

Titelchans: 20 %

3. Rennes (+11) 50 poäng

Spelschema: Auxerre (h), Brest (b), Lorient (h), Monaco (b), Bordeaux (h), Valenciennes (b), Caen (h), Saint-Étienne (b), Nancy (h) och Lille (b).

Det är svårt att bli annat än imponerad av Rennes. År efter år tappar man nyckelspelare till storklubbarna, men likförbannat har man skramlat ihop 50 poäng och är lika mycket med i titelracet som jättarna OM och OL. Det är otroligt starkt av ett lag som på pappret är flera snäpp under övriga topplagen och som råge på allt tappat Asamoah Gyan till de brittiska öarna och Rod Fanni till Marseille under säsongens gång. Knappast några dussinlirare dessa två herrarna.

Men truppen Frédéric Antonetti förfogar över är oerhört smart assemblerad. Det är mycket hemvävt kryddat med några fynd utifrån och ett par rutinerade rävar som Dalmat och Leroy. De luckor som uppstår spacklar man igen med någon av de många talangerna som finns i ungdomsakademin. På så vis lyckas man också hålla en röd tråd genom hela lagbygget. Det är denna grund som gjort laget till ett lag för den övre halvan säsong efter säsong.

Antonetti har byggt sitt lag bakifrån, det är satt bortom all tvivel, och gjort det förbaskat bra, även det bortom all tvivel. En ramstark defensiv som i år gjort sig känd som ligans bästa och hemmaspelet är de stora orsakerna till att fjolårets niondeplats är på väg att triumferas ordentligt. En annan är Yann M’Vila. Bretagne-klubbens defensiva mittfältare har varit fullkomligt enastående och får betraktas ha stått för säsongens genombrott. 20-åringen har varit brutalt bra på Rennes defensiva mittfält och är numera också ett ordinarie namn i Laurent Blancs Les Bleus.

Defensivt finns det som sagt få orsaker till oro, frågetecknen finns istället offensivt. De rödsvarta kändes redan innan säsongen tunna framåt och inte har det blivit bättre av den senaste tidens skadebekymmer. Skadedrabbade Sylvain Marveauxs kreativa ådra har saknats oerhört och lagets målskytte har halkat betänkligt, lyckligtvis har man en stabil defensiv att luta sig mot.

Vad ska vi då tro om lagets chanser? Defensiven i all ära, men lagets offensiva tillkortakommanden får mig att tro att laget kommer att ha halkat efter de övriga tre topplagen när vi summerar tabellen i slutet av maj. Spelschemat ser visserligen inte speciellt blodigt ut, men det känns som att man saknar den spets och bredd Lille, OM och OL besitter. Men med färgstarke gaphalsen Antonetti på bänken vet man aldrig, då kan vad som helst hända.

Titelchans: 10 %

4. Lyon (+21) 49 poäng

Spelschema: Nice (b), Lens (h), PSG (b), Montpellier (h), Toulouse (b), Marseille (h), Auxerre (b), Brest (b), Caen (h) och Monaco (b).

Var har vi detta Puelska Lyon? Rent statistiskt på en fjärdeplats i ligan, sex poäng bakom ledande Lille. Men ni som följt laget de senaste åren vet att det inte är riktigt så enkelt. Högt och lågt blandas hejvilt i en enda salig röra vi kallar säsong. För bara ett par veckor sedan var laget i strålande slag och såg ut att vara på god väg att jaga ikapp Lille. Nu, efter två rätt skrala insatser mot Real Madrid och Rennes, är dock tongångarna annorlunda. På nytt har man halkat efter och fotbollsmässigt måste man upp många snäpp.

En redan svår uppgift försvåras än mer med ett tufft spelschema. Till skillnad från övriga konkurrenterna har man sex bortamatcher kvar (resten har fem) och bara fyra hemmamatcher, nu har man visserligen ett rätt bra bortafacit, men det är klart att en extra hemmamatch är att föredra. Kollar vi istället direkt på motståndet så finns det inte jättemycket att anmärka på, de flesta matcherna känns överkomliga. Undantagen är förstås PSG på Parc des Princes och Marseille hemma på Gerland, med betoning på den sistnämnda. Vill det sig väl kan det vara en direkt avgörande match i toppstriden, men jag rekommenderar att redan nu markera åttonde maj i kalendern.

Men det är en lång väg dit, och många hinder ska passeras innan dess. Les Gones kommer få klara sig utan Michel Bastos större delen av slutspurten, det är visserligen ett avbräck men också egentligen det enda namnet på skadelistan. I övrigt är spelarna friska och hela, men det är inte utan att det finns en del frågetecken. Formmässigt finns det stora frågetecken för exempelvis Yoann Gourcuff. Rekordvärvningen som tidigare i vår såg ut att vara på väg tillbaka mot en härlig form har, precis som laget, tappat det mesta den senaste tiden. Lyckligtvis är truppen bred, men en formstark Gourcuff är en extrem tillgång och något som kan få vågskålen att tippa över åt rätt håll i en  tät tabelltopp.

Just Gourcuffs mini-uppståndelse var förstås en nyckel till att Lyon från februari till mitten av mars spelade den bästa ligafotoll man gjort under Puel-eran. Mittfälstrojkan med Toulalan, Källström och Gourcuff hittade sina platser i mittfältstriangeln och plötsligt hade Lyon en balans och dynamik i spelet vi inte sett på många år. Lyon-supportrarna började vädra morgonluft. Men så kom Real-returen, och hur den gick vet alla.

Innan den röken ens hunnit lägga sig kom det bittra poängtappet mot Rennes, två ordentliga ansiktssmällar inom loppet av bara ett par dagar. Därför tror jag Puel inte hade något emot uppehållet, det kom snarare ganska lägligt. Halva truppen är på landslagsuppdrag, men det är en möjlighet att glömma, gå vidare och försöka bygga på den grund man ändå hittade under februari.

Sex poäng upp är det till Lille, det kan låta mycket men det kan också vända väldigt fort i fotboll. Nu väntar Nice härnäst och det blir inget annat än en nyckelmatch. Lyon måste hitta tillbaka till februariformen, till en vinnande formula. Kan man göra det, vad säger då att det ska vara omöjligt att dra en kanin ur hatten och spurta hem ett åttonde ligaguld?

Titelchans: 20 %


Summering och tankar

I inledningen av artikeln ställde jag frågan: Kan Lille hålla undan? Svaret får vi som sagt inte förrän slutet av maj, men jag tror att man lyckas. Med fyra poäng tillgodo och tio matcher kvar att spela är man förstås favoriter, oavsett vad tränaren Rudi Garcia säger. Inte nog med att man spelar den bästa fotbollen i ligan, man har också det där extra lilla flytet som brukar krävas för att bli mästare. Bäst exemplifierat genom de senaste veckornas stopptidssegrar mot Marseille och Valenciennes.

Och så har man Eden Hazard. Marseilles och Lyons många stjärnor i all ära, men Lilles belgare är något alldeles särskilt. Han är den typen av spelare som gör skillnad, kan avgöra toppstrider. Precis som Juninho och Benzema gjorde för sitt Lyon, precis som Gourcuff gjorde för Les Girondins, kan även Hazard göra för sitt Lille. Bakom 20-åringen finns  dessutom ett helt koppel matchvinnare lett av formstarke Gervinho. Sedan omgång tretton har man toppat tabellen och genom hela säsongen hållit en väldigt jämn och hög nivå, kan man bara hålla uppe detta och låta bli att drabbas av stora skälvan hamnar guldet i norr. Stalltipset är därför att Lille plockar hem sin första ligatitel sen 1954, den tredje totalt.

Resten då? Jag tror att Rennes blir toppstridens förlorare. De rödsvarta saknar den bredd, rutin och spetskompetens som det finns i OL och OM, skulle de här två klubbarna dessutom kunna hitta sina racerväxlar (den Lyon visade prov på i februari) kan vi få se en ordentig guldstrid, enda in på målsnöret. Olympianerna emellan blir förstås den åttonde maj ett avgörande datum. Då går man head-to-head på Stade de Gerland i en match som mycket väl kan komma att avgöra utgången på toppstriden, på ett sätt eller annat.

Även om jag håller Lille som klara favoriter till guldet så kan man inte räkna ut Marseille och Lyon. Det är två klubbar som har oerhört hög högstanivå och får man bara hjulen att rulla är fyra respektive sex poäng inte alls något ointagligt försprång. Men då har man, från och med nu, inte råd med några fler misstag. Oavsett om mina profetior går in (och varför skulle dom, jag är en usel tippare) så står vi inför en av Europas häftigaste säsongsavslutningar.

Vilka tror du kommer knipa guldet, och hur slutar det i övrigt?
Har du orkat dig enda hit kan du passa på att diskutera toppstriden i kommentatorsfältet nedan.

Andreas Westmanandreas.westman@hotmail.com2011-03-28 19:00:00
Author

Fler artiklar om Lyon

Inför Europa League: Lyon - Besiktas
Inför Europa League: Lyon - Olympiakos