Besiktas - Basaksehir
1 - 1

Lille 2 - 0 Dijon

Det var ett hemmalag som kom till matchen med ett rejält stukat självförtroende efter onsdagens Europa miss. Frågan många ställde sig var om laget hade styrkan att resa sig upp och ta tre poäng mot dijon, ett bottengäng. Det var också ett återseende för Tränare Rudi Garcia som ledde Dijon under en femårsperiod mellan 2002-2007.

1:a halvlek

Till en början såg det ut som att les Dogues hade åkt på en rejäl ”CL-hangover” , spelet hackade och försvarsspelet såg otroligt vimsigt. Dijon och framförallt jovial högg på allting och skapade mängder med chanser som borde resulterat i minst ett mål men Landreau stod i vägen för allting.

Lille började efter hand äta in sig i matchen och det offensiva spelet började mer och mer se ut som det gjort tidigare under året med en Hazard som kanske gjorde sin bästa match för säsongen. Det var också hazard som skapade första hemma-chansen men vänsterskottet gick över. Efter Hazards chans ökade Lille trycket och skapade chans på chans. Sow fick några skottlägen som inte resluterade i mål men när han fick chansen med huvudet från nära håll kunde han inte gärna missa utan bollen satt i maskorna bakom en för dagen bra spelande Dijon keeper och 1-0 var ett faktum.

Efter målet tar les Dogues över fullständigt och det stora bollinnehavet borde resulterat i fler chanser än vad det gjorde. Sow var nära att komma igenom men blev neddragen utan åtgärd från domaren, Mavuba testade för ovanlighetens skull skott från distans men utan att pricka mål.

Precis innan paus var kallduschen nära att komma på Stade Nord när Guebert från nära håll efter ett långt inlägg slängde sig fram och nickade bollen stenhårt i stolpen. Som sagt nära men inget mål den gången heller.

2:a halvlek

Andra halvleken börjar inte bra för något av lagen, bägge två har svårt att hitta väg-vinnande passningar och det stämmer inte alls. Efter dryga 15 minuter av halvleken går Florent Balmont av planen efter ett som så ofta från den lille fransosen gott dagsverk. In kommer Benoit Pedretti som vart skadad en längre tid. Trots bytet får Lille inte till spelet utan Dijon äger mer boll, dock utan att skapa något överhuvudtaget.

Som en blixt från klar himmel stämmer allting i ett magiskt anfall som avslutas med att hazard från bara någon meters håll placerar bollen retfullt enkelt i mål. Den målgivande passning stod Moussa Sow som var tillbaka i gammalt gott slag igen.

Efter målet tar mästarna över fullständigt och äger bollen till största delen och matchen känns näst intill avgjord. Sow har ett bra läge från snäv vinkel att trycka in det tredje målet men träffar stolpen istället. Samma stolpe träffar Joe Cole bara några minuter senare och vilket mål det hade kunnat bli. Cole bröstar upp ett inlägg från sow och halv-cykelsparkar bollen klockrent i stolpen. Jag unnade verkligen Cole det där målet. Lille skadade några ytterligare chanser men inga av de resulterade i mål och matchen slutade 2-0.

Summering: En fullt godkänd insats av de röda hundarna även om det var riktigt nära ett eller ett par Dijon mål i inledningen av matchen och i slutet av första. Försvaret såg lite darrigt ut för ett tag men visade i andra hur man stänger en match. Framåt såg det bra ut under långa stunder och med två så kreativa spelare som Joe Cole och Eden Hazard så kommer lägena. Idag resulterade det i två mål vilket får ses som ok.

Bäst i Dijon: Jovial, satte visserligen inte chanserna men skapade massor på egen hand och borde gjort minst ett mål. Oroade under hela första halvleken Basa och Chedjou.

Bästa i Lille: Eden Hazard, en motivering är egentligen överflödig. Han har allting en väldsspelare bör ha, han är snabb, bra teknik, fina fötter, underbar blick för spelet och framförallt så gör han mål idag.

Nu blickar vi framåt mot nästa helg då les Dogues åker till huvudstaden för toppmöte med PSG.

Allez les Dogues!