Respons
Min medvetet överdrivna text om de avancerande lagen i Champions League har uppnått sitt syfte. Att skapa diskussion, ingen diskussion leder till ingenting och därmed inga lösningar. Lösningar på det alltför defensiva tänkandet i dagens fotbollsvärld.
Jag har formligen överösts av både glada och arga mail efter min provocerande text. I denna publicering släpper jag fram en kille vid namn Rasmus som inte håller med om vad jag tycker. Alltså ett slags genmäle skulle vi kunna kalla det.
"Jag måste bara kritisera dina krönikor om defensiv fotboll. I krönikan där du deklarerar fotbollens död kunde du ju i alla fall ha läst på innan du argumenterat för din sak, matchstatistiken mötena Barcelona - Liverpool emellan, till exempel. Då kommer du finna att Liverpool stod för merparten av chanserna och att det så "underhållande" barca inte skapade just ett smack. Men det är iofs en petitess. Att krönikan är motsägelsefull så det förslår tar inte bort dess populistiska drag, och det är högst uppenbarligen dit du vänder dig, till de som inte är så insatta i spelet och fotboll i allmänhet, är besvikna för att deras lag inte tagit sig vidare och därmed klamrar sig fast vid det halmstrå till tröst du presenterar. Det motsägelsefulla består(bara så att du vet till nästa gång) i att du samtidigt kritiserar Rafa Benitez liverpool som du haussar upp hans Valencia. Spelsystemet är inte långtifrån samma. Han har anpassat sin dåvarande 4-5-1 till en 4-4-2 som i praktiken funkar ungefär lika. Spelarna är såklart olika, men då liksom nu är kollektivet och vinnarmentaliteten det viktiga, och det är en fotboll som bygger på balans i anfall - försvar. Den balansen är såklart annorlunda i spanien eftersom ligan generellt är mindre fysisk och mer offensiv men det är ändå samma nyckel till spelet. Bra balans = bra fotboll. Bra fotboll = framgångar. Sen kan man ju ha synpunkter på att du samtidigt som du hävdar din subjektivitet, hävdar nån slags objektivitet angående vilka lag som spelar roligast fotboll. "Barcelona är världens roligaste lag att titta på. Det tycker och det tycker alla med en slags objektiv synvinkel på det hela."
Du verkar dra ett likhetstecken mellan offensiv fotboll - underhållande fotboll. Det är ju bara att kolla när de sämre lagen möts i africas cup då. Eller knattefotboll. Där är det full fart framåt som gäller. Hawaiifotboll även kallad. Det är väldigt underhållande till en början, men sen blir det nog lite tröttsamt eftersom det är så låg nivå på det hela. Det kanske är dags att inse att BRA fotboll är = bra underhållning. Spela roll om laget heter Barcelona, Milan eller Chelsea. Spela roll om det är Carragher eller Ronaldinho som är spelaren att beundra, så länge det är BRA fotboll och dramatik. "Världsspelare" föds i sammanhanget bra fotboll, oavsett om de är defensiva eller offensiva spelare. Det är de som gör skillnaden, som tar sin del av spelet till en annan nivå.
Att Arsenal inte klarade sig vidare, till exempel, har inte med deras offensivlusta att göra, utan att de saknar balans i vissa matchsituationer. De saknar erfarenhet och de saknar en Henry i form. De har bra spelare, inte tu tal om det, men det är fotboll det handlar om - inte jämförelse på papper. Barca då? (ditt andra favoritunderhållningslag) Ett lag fullt av offensiv kreativitet. Världens kanske bästa klubblag.. Inte i år, inte nu i varje fall. Dessa kreativa spelare skapade knappt en handfull verkliga chanser, hade ett försvar i upplösningstillstånd många gånger samt en målvakt som bjöd på ett mål och höll på att bjuda på ett annat. Orättvist? Nej, inte ens det. Liverpool hade i båda matcherna klara målchanser som sumpades. 4-2 till liverpool över två matcher hade kanske varit ett resultat som mer speglat matchbilderna. Taktiskt utmanövrerade och med dålig balans i laget fick Barca vad de förtjänade. Champions League hade inte förtjänat ifall de lyckats peta in en boll på slutet, på anfield. Förhoppningsvis samlar sig nu Barca och lyckas prestera ett bra slut på säsongen i la liga. Bättre så.
Inför CL-finalen 2005 var det några som liksom du deklarerade fotbollens fortsatta död (efter grekland i EM 2004). Milan - Liverpool. Två så defensiva lag. Måste bli jättetråkig match? Tidernas bästa cupfinal hette det efteråt. Helt otrolig match om du frågar mig. Milan världens bästa lag i 45 minuter. Liverpool världens bästa lag i 45, varav 7 helt bländande minuter. Gastkramande förlängning och spektakulär straffsparkstävling. Finalen Barca - Arsenal kändes som ett sömnpiller i jämförelse, men jag är såklart subjektiv. Om man ska gå till tillställningen EM 2004 så måste jag erkänna att även jag tyckte det var lite tråkigt att Grekland vann, inte för att de slog portugal (som jag inte tyckte spelade någon vidare värst bra fotboll - utnyttjade rätt dåligt kollektivet och sina individuella styrkor), utan för att Pavel Nedved, tjeckiens motor, blev skadad i matchen innan, och därmed underminerades hela deras spel. Till det ögonblicket hade de varit turneringens behållning, med ett välfungerande kollektiv där individerna kunde få ut sitt kunnande. Bra anfall och försvar. Bra fotboll, men andra kan spela ännu bättre, eller ha lite flyt.. och bra fotboll kan undermineras av skador. Eller scener som på Mestalla.
M.v.h. Rasmus"
Jag själv vill inleda med att tacka Rasmus för hans insändare och försvar gentemot de lagen som har gått vidare. Och ja, Rasmus har rätt. Jag drar ett likhetstecken mellan offensivlusta och rolig fotboll. Fotboll är en sport som handlar om att bjuda på det lilla extra som den klassiska Ronaldinho-finten eller varför inte Mancinis överstegare. Som ni sedan länge har förstått anser jag mig inte finna dessa läckerheter i lag såsom Liverpool, Valencia och Bayern München. Jag tänker inte gå närmare in på lagen denna gång mer än att säga att flera av dessa föreningar är avundsväda på många sätt, men deras underhållningsvärde saknar ett djup.
Vidare till Rasmus svar. Jag vet att Rafa basade för dåtidens underbara Valencia och dagens konservativa Liverpool. Och jag klandrar honom inte, jag hade säkert gjort samma sak, men det är däri felet ligger. Att fotbollen har blivit så pass styrd av ekonomisk vinning att lagen inte tar till sig sina supportrar som lever för underhållningen de idag så sällan bjuds på.
Många supportrar ser inte detta. Att det är något som saknas. Dessa själar äro lyckligt lottade. Det som dock finns att se är att klubbarna och säkert även vissa spelare inte längre spelar fotboll för att det är roligt, utan för att det genererar pengar. Mållösa matcher och att spela på resultat föredras framför en satsning á la Guus Hiddink och spela 3-2-5. Försiktighet prioriteras i en sport där det krävs någon form utav vansinne och publikfrieri för den lilla extra bjudningen. Houlliér glömde i tisdags allt vad försiktighet hette och fick således smaka på konsekvenserna. Två snabba mål med en fräsch doft av världens vackraste stad. Ändå var det Lyonnaiserna som bjöd upp till dans, de var ju så illa tvungna.
Rasmus nämner också African Cup of Nations i sitt genmäle. En, enligt mig och min subjektiva bedömning, av de roligaste turneringarna att skåda. Bortsett från den senaste turneringen har ACN präglats av en frenetisk offensivlusta utan hämningar. Ett Barcelona med ett skakigt försvar som ställs mot ett effektivt Arsenal. Jag kan knappt tänka mig något mer underhållande. Det är vad den, i kritisk mun kallade, Hawaii-fotbollen är för mig.
Och nej, bra fotboll är inte detsamma som underhållande fotboll, frånsett från den subjektive supporterns tyckande och tänkande. Frågan kvarstår dock, vem är en sådan? Jag eller Rasmus i detta fall?
Givetvis båda.
Jag kan uppskatta defensiva kvalitéer och en säker fotboll, tro mig. Jag är försvarare. Att se Alex plocka bort nästintill varenda Arsenalspelare i varje glättiga anfall var hjärtevärmande. Jag njöt. Men jag njöt även av Arsenals mysiga klappklappspel av ständigt bollrullande. Vad föredrar jag? Och än mer viktigt, vad föredrar ni?
Jag är väl medveten om att det fortfarande kommer bli intressanta möten med en dos spänning i respektive batalj. De momenten har fotbollspamparna ännu inte lyckats rucka på. Men hur roligt är det när också de momenten prioriteras bort?
Rolig fotboll och bra fotboll är inte samma sak. Åtminstone inte dagens bra fotboll. Viljan att göra mål och viljan att underhålla ska överglänsa viljan att säkra ett resultat. Vägen dit är lång men det är en väg som jag tänker vandra.
