Maltabloggen: Sista dagen och inlägget
Johan Dykhoff är på semester på Malta bl.a. med avsikt att titta på lokal fotboll och bloggar därför om sina upplevelser därifrån.
Nu sitter jag och skriver på mitt rum under de sista skälvande timmar då jag har tillträde till nämnda rum. Jag har i stort sett packat ihop och förberett mig för att åka hem. Klockan elva tar jag taxi härifrån till Maltas flygplats och 13:10 flyger jag först till Frankfurt, där jag får vänta i en och en halv timme och sen bär det av mot Arlanda.
Igår var jag som sagt ute och flängde här på ön. Jag åkte i nordvästlig riktning mot staden Bugibba, detta med hjälp av en lokalbuss för den rimliga kostnaden 1,50 euro och resan tog någonstans mellan trettio och fyrtio minuter. Dessvärre visade sig lokalbussåkande på Malta vara en upplevelse som man knappt skulle önska sin värsta fiende. Dels var bussen smockfull, dels kör folk här på ett sätt som får Lindsay Lohan att framstå som en trafiklärare och dels har den här modellen av buss bara en dörr och den sitter längst fram. Ni förstår själva hur lyckat det blir när någon längst bak i bussen ska gå av och det är fullkomligt knökfullt med folk hela vägen fram till den enda dörren. Det geni som kom på den här lösningen hade man gärna tagit sig ett snack med. Ifall det är tio personer på bussen eller om alla ska åka från ändhållplats till ändhållplats hade det här systemet fungerat, men detta är väldigt långt ifrån verkligheten.
Väl framme i Bugibba tog jag sikte mot en restaurang vid namn Damiano's som hade fått bra betyg på Tripadvisor och där åt jag, till en början som enda gäst, en riktigt god pasta till lunch och jag tog även en Pepsi, en kopp kaffe och en citroncheesecake. Totalt gick detta på knappt tjugo euro inklusive dricks, vilket kändes superrimligt. Citroncheesecaken såg ut och smakade som att den var tillverkad i en fabrik i Nederländerna, men i övrigt fanns inget att klaga på. Jag vandrade sedan bort till Sirens Stadium, som låg ungefär vid motorvägen där jag hade klivit av bussen tidigare, betalade fem euro för inträdet och tog en plats på läktaren för att bevittna fotboll i Maltas tredje högsta liga. Precis som på Victor Tedesco Stadium där jag var i förrgår har Sirens Stadium bara en läktare och den ligger i norrläge. Detta är förmodligen ett väl genomtänkt beslut av malteserna för att man som åskådare inte ska få värmeslag under årets varmare månader. För mig har det dock på den här resan i mitten av mars inneburit att det efter ett tag blir för kallt, eftersom jag har envisats med att ha shorts och t-shirt, så igår blev det bara en match istället för planerade två.
Matchen som jag såg igår var mellan Birzebbuga St. Peter's och Mellieha och det var sannerligen ingen välspelad historia. Första halvlek slutade 0-0 men i andra halvlek fick Birzebbuga St. Peter's in två mål. I 65:e minuten kom två spelare fria med Melliehas målvakt Simon Gauci och Luca Santoiemma frispelades och kunde rulla in 1-0 i öppet mål. 2-0 kom på straff i 83:e minuten. Melleihas försvarare Lydon Micallef täckte ett skott som var på väg in i mål med armarna och blev utvisad. Straffen sköts i mål av Ronnie Celeste i Birzebbuga St. Peter's. Mot slutet av den här matchen började supportrar till Zejtun Corinthians, som var ett av lagen skulle spela matchen efteråt, sätta upp flaggor och ställa fram trummor på läktarna. Eftersom jag inte var sugen på att befinna mig mitt i någon jäkla orkester och dessutom satt och frös på läktaren bestämde jag mig för att bege mig hemåt.
Föga förvånande kom inte bussen tillbaka till Sliema i tid. Efter en kvart-tjugo minuters väntan vid stationen kom en annan buss som dock gick lika bra att åka. Det dröjde inte många stationer förrän även denna buss var fullpackad med folk och med jämna mellanrum fick man klämma ihop sig för att släppa fram någon stackare som skulle av. Chauffören körde givetvis också som om alla passagerare på bussen hade livförsäkringar och alla pengar skulle tillfalla honom vid dessas frånfälle. Efter ett kortare stopp på mitt hotell gick jag sen och åt middag på mitt favorithamburgar/-pizzaställe här på Malta. Mest anmärkningsvärt där var att när jag gick och tvättade händerna på toaletten så var vattnet som kom ut ur kranen så varmt att det kom rök från det och jag brände händerna lite grann.
Nu har som sagt den här resan och därmed även den här bloggen kommit till sitt slut. Som resmål kan jag absolut rekommendera Malta och man ska då anstränga sig och åka runt lite på ön eller öarna (det finns ju ytterligare två öar som ingår i nationen Malta, vid namn Gozo och Comino). Området där jag bor och har hållit till mest under de här dagarna är inte superupphetsande, men här finns allt man behöver för en lugn, skön och okomplicerad semester. Ifall man nöjer sig med detta kan man således hasa runt här i ett par dagar utan att man mår dåligt av det. Kom dock ihåg att titta er för ordentligt när ni går över gatorna, för folk kör som sagt som fullständiga galningar, och som svensk förbluffas man över bristen på övergångsställen. I ett område där det i Stockholm finns tio övergångsställen finns det i bästa fall ett eller två på Malta. Detta gör att man, om man ska över till andra sidan vägen, är så illa tvungen att springa över vägen när det råkar komma en lucka mellan bilarna. Ifall ni åker hit så tycker jag också att ni ska gå på fotboll. Nivån kanske inte är superhög men om man är stöpt i samma underliga form som jag lär man uppskatta att se fotboll även från den här delen av UEFA:s ligaranking.
