Maltabloggen: Trafikkaos, Artim Šakiri och handelsresande i fotboll
Johan Dykhoff är på semester på Malta bl.a. med avsikt att titta på lokal fotboll och bloggar därför om sina upplevelser därifrån.
Då är det lördag förmiddag och igår kväll såg jag de första fotbollsmatcherna på den här resan. För att repetera vad det handlade om så såg jag matcherna Hamrun Spartans – St. Andrews FC och Pembroke Athleta – Hibernians i maltetisiska Premier League. Matcherna spelades på Hibernians Stadium i staden Paola.
Vid normal trafiksituation hade taxiresan från mitt hotell till Hibernians Stadium tagit i runda slängar tjugo minuter. Nu var det dock "rush hour" och därmed helt igenpackat på snart sagt varenda liten gata på ön. En av de sämsta sakerna med Malta är utan tvekan trafiken. Antalet bilar har sedan länge sprungit ifrån den infrastrukturella kapaciteten och det är påfrestande för såväl fotgängare som bilister. En sträcka på kanske femhundra meter, direkt efter att vi åkt från hotellet, tog igår tio-femton minuter att köra för att det var så mycket bilar ute. Som om det inte vore irriterande nog med vänstertrafik verka alla ta bilen oavsett var de ska och hur långt det är dit.
Först körde taxichauffören mig fel och var på väg att släppa av mig vid klubben Hibernians kansli, men då förklarade jag att jag ville till själva fotbollsarenan. Jag frågade för säkerhets skull ifall han visste var den låg och det visste han mycket väl. Det visade sig nämligen att han var ett stort fotbollsfan och den sista biten på väg till arenan och även på tillbakavägen, då samma kille plockade upp mig, pratade vi en del fotboll. Väl framme på arenan köpte jag en biljett i den lilla biljettluckan. Sju euro kostade biljetten och då gällde biljetten även till den efterföljande matchen mellan Pembroke Athleta och Hibernians. Nog för att maltesisk fotboll inte håller världsklass, men jösses vad prisvärt ändå. Efter lite problem med att förstå systemet med hur man scannade av sin biljett följt av en visitering och genomgång av min väska satte jag mig på läktaren, på vad som visade sig vara Hamrun Spartans läktarhalva under matchen. Demografin på läktaren var ordentligt snedfördelad till de medelålders männens fördel och många var ganska högljudda när domaren fattade beslut.
Själva matchen mellan Hamrun Spartans och St. Andrews var inte så mycket att skriva om. Båda lagen ligger strax under mitten av tabellen och det förvånar mig inte. Hamrun hade merparten av spelet i första halvlek medan St. Andrews tog över i andra. Hamrun tog ledningen i sextonde minuten genom U21-landslagsmannen Karl Micallef. St. Andrews-försvaret misslyckades med att rensa bort ett inlägg och bollen hamnade då hos Micallef som dundrade in 1-0 med vänsterfoten utan chans för Jake Galea i St. Andrews mål. Hamrun var sen nära 2-0 i första halvlek då brassen Leandro, som drog publikens missnöje till sig för två alldeles för låga frisparkar i inläggslägen i matchens inledning, fick fritt skottläge centralt i straffområdet men sköt ganska rakt på Galea.
I andra halvlek tog som sagt St. Andrews över och efter bara fyra minuter kom kvitteringen. Dominikanen Enmy Peña, som jag tycker var bäst på planen, var först på bollen på en stolpretur och tryckte in kvitteringen förbi målvakten David Cassar. St. Andrews borde sen ha gjort 1-2 när de på ett Youtube-mässigt sätt misslyckades med att förvalta en trippelchans. Kyrian Nwoko försökte lobba över målvakten DavCassar men Cassar tippade bollen i ribban. På returen prickade en St. Andrews-spelare stolpen och även på nästa retur gick bollen i stolpen från bara ett par meters håll. Matchen slutade alltså 1-1 och inget av lagen är nog särskilt nöjda med det. I Hamrun startade för övrigt fransmannen Mathieu Manset, som är en sån där spelare som man skulle kunna kalla handelsresande i fotboll. Han är 27 år gammal och har redan hunnit spela fotboll i Frankrike, England, Kina, Schweiz, Belgien, Bulgarien och nu alltså Malta. Han stångades och slet och stångades och slet och sen stångades och slet han lite till. Problemet var dock att detta inte resulterade i någonting. Han hade kunnat hålla på så där i en vecka utan att det hade resulterat i mål vare sig för honom eller någon lagkamrat.
I den andra matchen var det däremot stor klasskillnad och där tog Hibernians en stabil seger med 3-0 mot det av Artim Šakiri tränade Pembroke Athleta. Referensen Artim Šakiri kanske går över huvudet på en del, men han spelade i slutet av 90-talet för Halmstads BK och sedan för bl.a. West Bromwich Albion och det makedonska landslaget. Hibernians tog ledningen redan i nionde minuten då Jurgen Degabriele slog ett högerinlägg som brassen Jorginho nickade i mål. Degabriele tryckte själv in 0-2 från nära håll i mitten av andra halvlek och i slutminuterna landade en inåtskruvad hörna framför fötterna på den montenegrinske vänsterbacken Dejan Boljevic som enkelt stötte in 0-3. Hibernians borde ha gjort ett par mål till i den här matchen. Brassen Gilmar, en offensiv mittfältare som förra säsongen blev utsedd till den maltesiska ligans bästa utländska spelare, var en nivå bättre än de flesta andra på planen och skapade mycket oreda med sina löpningar och passningar. I första halvlek drog han också på ett bra högerskott från strax utanför straffområdet som tvingade Pembrokes grekiske målvakt Argyris Roppas till en fin räddning. Gilmar är nyligen återkommen till Malta efter en sex månader lång lånesejour i Saudiarabien. Märkligt nog är han kontrakterad av Naxxar Lions i näst högsta divisionen på Malta, men har de senaste säsongerna skickats runt på lån. Gilmar är om inte bäst så i alla fall bland de bästa spelarna i maltesiska Premier League, så ifall han hade spelat i näst högsta divisionen med Naxxar Lions hade det nog kunnat bli smått pinsamt. En annan brasse i Hibernians som jag tyckte såg bra ut var den 34-årige defensive mittfältaren Jackson Lima. Pembroke Athleta såg däremot riktigt svaga ut och de skapade i princip ingenting framåt. De hade en lång serbisk anfallare vid namn Stevan Racic på topp som inte lyckades uträtta något själv och heller inte fick speciellt mycket hjälp av sina lagkamrater. Det är kort sagt inte förvånande att Pembroke ligger sist.
I eftermiddag blir det mer fotboll. Då ska jag promenera till Victor Tedesco Stadium i Hamrun, en promenad som tar knappa timmen, för att se två matcher i näst högsta divisionen. Först blir det Fgura United mot Mqabba. Fgura United ligger näst sist i tabellen, med samma poäng som jumbon Ghargur, medan Mqabba ligger femma med bara fyra poäng upp till förstaplatsen. I de här ligorna är det inte helt lätt att läsa på om lagens spelare. Jag ser i alla fall på hemsidan maltafootball.com att Fgura Uniteds bästa målskytt är nigerianen Ebube Okpokwu. De har ytterligare en nigerian i form av mittfältaren Edafe Uzeh samt en venezuelan med det fräsiga namnet Rafael Júnior de Fex Marriaga. I Mqabba kan man lyfta fram den nigerianske anfallaren Paul Chimezie, som ligger fyra i skytteligan med tolv gjorda mål, hans brasilianske anfallskompis Arilson som har gjort tio kassar, den serbiske mittbacken Goran Adamovic samt den maltesiske U21-landslagsmeriterade mittfältaren Brandon Muscat.
Efter matchen mellan Fgura United och Mqabba väntar mötet mellan Sirens och Marsa. Sirens ligger på sjunde plats (av fjorton lag) medan Marsa ligger elva. I Sirens kan man lyfta nigerianen Charles Newuche, som likt tidigare nämnde Mathieu Manset i Hamrun Spartans är en sån där spelare som har spelat lite överallt i världen. Newuche, som är anfallare, har spelat i Ukraina, Burma, Moldavien, Georgien och sedan januari 2015 på Malta. I Marsa hittar vi en annan nigeriansk anfallare i form av Lucky Omerou, som den här säsongen har gjort åtta mål, och han får en del hjälp med målskyttet av brassen Luiz André de Melo Lima.
Senast jag var på Victor Tedesco Stadium och kollade på fotboll (i november 2015) var det verkligen svinkul, så den här eftermiddagen ser jag mycket fram emot.
