Monaco, från 1950 till idag. Del 1, 1950-1959
Monaco, en av de äldsta klubbarna i Frankrike, har en lång historia och tanken med denna artikel serie är att djupdyka ner i den Monegaskiska klubbens historia.
Efter att ha fört en tillvaro i skymundan återkom Monaco till franska fotbollens finare divisioner i början av 1950-talet.
Säsongen 1952 - 1953 förfogar Monaco över en budget på 36 miljoner Franc och drömmarna om att nå elit nivån och division 1 börjar på allvar rota sig hos ledare, spelare och fans. Drömmar om något större och bättre genomsyrar de röd-vita anhängarna och laget andas optimism. Och efter säsongens slut står de klart att Monaco har vunnit uppflyttning till division 1, detta efter endast 5 år som elit satsande klubb.
Söndagen den 23 augusti 1953 spelar så Monaco sin första elitmatch och man ställdes mot Toulouse FC. Tyvärr klarar Monaco inte av att rubba Toulouse utan förlorar sin första match i serien. Men redan i den andra omgången kommer klubbens första poäng på elitnivå när man kryssar mot ASSE. Och den första trean kommer i den femte omgången när man besegrar Le Havre med klara 4-1. Säsongen avslutas med en placering i botten, men man klarar av att stanna kvar i Division 1.
Säsongen efter blir, liksom, den första säsongen en holmgång i botten av Division 1, men man klarar sig kvar med hjälp av de effektiva anfallarna de Bruey, Stopyra och Skiba. Efter säsongen sas det att man skulle rusta vidare och verkligen etablera sig som en topp klubb. Stora ambitioner från en, då, ganska liten klubb.
Visst skulle satsningen bära frukt, säsongen 1955-1956 värvade Monaco friskt med värvningar som Ben Tifour, Bahl och Bellot som komplement till de Bruey och Stopyra. Monaco gjorde en mycket stark säsong, speciellt sista halvan av säsongen och man slutade trea i serien. Och för första gången fick Monaco stå på pallen i den nationella ligan. Endast 8 år efter att elitsatsningen kom igång.
Följande säsong tillkommer försvararen Raymond Kaelbel och Monaco gör återigen en stark säsong och slutar denna gång femma i serien och börjas ta på allvar på den nationella scenen. Allt fler börjar inse att laget från furstendömet är att räkna med.
1957-1958 ankommer ytterligare spelare till Monaco för att försöka sno åt sig titeln som frankrikes bästa lag. Biancheri, Hidalgo och Roy ansluter till truppen. Tyvärr grumlas mycket av Monacos framgångar av att man förlorar några av sina bästa spelare pga Algeriet konflikten, bland dessa skulle förlusten av Chabri och Ben Tifour kännas mest bland de Röd-Vita, men man gör återigen en bra säsong och plockar in sin andra brons medalj. Man faller även i semi-finalen av den franska cupen, 1-2 mot Nimes.
Påföljande säsong ankommer nye tränaren Lucien Leduc till klubben och börjar omforma truppen och spelsättet, vilket stör Monaco och man slutar i mitten av tabellen och frågor höjs om Leduc är rätt man att leda laget.
Men tvivlarna är tysta följande säsong när Monaco tar sin första stora titel. Man slår ASSE med 4-2 i franska cupen finalen och vinner alltså sin första stora trofée. När man återvänder till Monaco väntar tusentals människor på laget och de mottas som de hjältar de är. Byggnader, gatlyktor, ja, till och med Palatset är dekorerat i Monacos färger (vilket i och för sig inte var så svårt då Monacos färger är desamma som AS Monacos) och glada fans kastar röda och vita blommor till spelarna. Och det är här, som den egentliga Framgångs sagan börjar om man frågar en inbiten monegaskisk supporter.