Något bättre, men långtifrån bra
Inte helt oväntat inkasserade Island ännu en förlust i Uefa Nations League. Slutsiffrorna skrevs till 0-3 vilket var onödigt stort.
Island började piggt och kom fram två gånger längs högerkanten och Gylfi Sigurðsson kunde mycket väl ha gett Island ledningen. Belgien tog sedan över allt mer och Island fick koncentrera sig på att täcka ytor. Två olycksminuter grusade tyvärr Islands chanser rejält. Romelu Lukaku uppvaktades alltför hårt i den 29:e minuten och Sergei Karasev blåste straff. Hazard lurade Halldorson och två minuter senare höll sig Lukaku framme på en hörna. 0-2.
Likt den första halvleken började Island inspirerat i den andra, tappade lite men ryckte upp sig igen sista halvtimmen. De hotade längs kanterna vid ett par tillfällen och var förtjänta av ett mål. Istället kunde gästerna, göra 0-3, återigen var Lukaku framme. Belgien är ett världslag. Men en tremålsförlust på hemmaplan räcker inte.
Taktiskt fall framåt
Matchen mot Schweiz var en katastrof inställningsmässigt, samt taktiskt. Den här gången såg det stabilare ut. 4-4-2 skrotades till förmån för detta 4-5-1:
Målvakt: Hannes Þór Halldórsson. Försvar: Birkir Már Sævarsson, Sverrir Ingi Ingason, Ragnar Sigurðsson, Hörður Björgvin Magnússon. Mittfält: Rúnar Már Sigurjónsson, Birkir Bjarnason, Gylfi Þór Sigurðsson, Emil Hallfreðsson, Ari Freyr Skúlason. Anfall: Jón Daði Böðvarsson. Avbytare: Frederik Schram (M), Rúnar Alex Rúnarsson (M), Jón Guðni Fjóluson, Guðlaugur Victor Pálsson, Theódór Elmar Bjarnason, Kolbeinn Sigþórsson, Viðar Örn Kjartansson, Kári Árnason, Hólmar Örn Eyjólfsson, Björn Bergmann Sigurðarson, Rúrik Gíslason, Arnór Ingvi Traustason.
Emil Hallfreðsson som kanske var en av Islands bästa spelare i VM, var stabil och bolltrygg, Skúlason gjorde det bra på mittfältet och glädjande nog fick Kolbeinn Sigþórsson spela fotboll igen. Tyvärr kändes försvaret tveksamt återigen.
0-9 på två matcher är långt ifrån godkänt och Hamrén kommer att få jobba i motvind (inte bara vädermässigt).
