Notis: Lechs inledande säsong
Lech Poznan har från det första ögonblicket i säsongen gått från oklarhet till oklarhet.
Problem efter problem har gjort att inledningen på säsongen blivit minst sagt miserabel. Hade det varit förra årets upplaga av Ekstraklasa hade allt annat än en vinst mot ett lag som Pogon Sczecin setts som en rejäl skräll. Som det dock är tämligen enkelt att konstatera skiljer det mycket på dessa två säsonger.
Vad har hänt?
Ett bistert hjärta i norden sörjer med en trogen hemmapublik och ett förundrat Poznan. Man har blivit fullständigt hånade på alla sportsliga punkter, och en förbättrad spelartrupp har satt krokben på sig själv, och i sann bemärkelse reviderat allt som kan kallas lagspel. Rumaks humör tärs efter ständiga upprepningar av förklaringar till matcher som inte gått ens väg.
Var ska man börja?
Den blomman som slog ut till våren vissnade lagom till det besvärliga höstregnet. Den boll som tidigare var väntad att passera en mållinje har hållits passivt inom laget, och den Rumak som gav förväntningar på en stark säsong, har kastat sitt arbete i sjön. Ett miserabelt skadeläge rehabiliteras, men pånyttföds. Ekot av en älskad publik besvaras med en nonchalans på elva personers arbetsplats, och ett polskt lag som efter millenieskiftet börjat resa sig mot toppen, tycks ha visionen att segla utan vind.
På sju matcher har laget vunnit två. Ilskan är i underdos och det sättet man skjuter undan problemen på är smidiga. Senaste förlusten kom mot Slask, ett lag man visserligen haft problem med under de senaste åren, men förlusten kom på värsta tänkbara sett. En tämligen märkvärdig match, där man i fragmenten av tidigare toppstriden skickar iväg tre poäng i en match som i alla offensiva aspekter domineras, men trots det går man back i två mål, utan att åtstadkomma ett enda.
Claasen är namnet på mannen som fått debutera sedan ögonblicket han skrev på för Lech. Barry Douglas är namnet på mannen som väntat två månader och arton dagar på sin debut.
Ett av lagets största rivalmöten, mot ett lag som legat längre bak i utvecklingen än Lech, förlorades. Wisla Krakow gjorde inte bara två kassar rakt av, de gjorde det genom sportligt övertag från matchens början. Golvet var förmodligen den plats Kolejorz anhängare skamset kastade blicken till, hellre än TV-rutan.
Soppan präglas av att Rumak efter att ha smutskastat lagets tidigare taktik, efter att ha haft ett dåligt offensivt spel, valt att ändra träningen till endast övning i lagets anfallspel. Det har lett till att målskörden istället trillat in bakåt, trots att laget haft ett bra spel. Han har med andra ord skrotat det som var nyckeln till Lechs framgång förra året: den starka defensiven. Dessutom hittar tränaren inga samband med att en korpspelare i dess sanna like inte kan dundra in bollen i nättaket, och gång på gång sumpar chanser som ett starkt mittfällt alstrat under en hel match. Dessutom hittar Rumak inga samband med att Teodorczyk aldrig presterar när han aldrig fått förtroende för någonting.
Att man lovat att ta sig ut ur Europa League, vinna ligan och cupen och sedan förkastat förnimmelsen genom en kass inledning, får Rumak fortfarande bländas av förundran när folk menar att de är besvikna på ligainledningen.
Vi får titta mot horisonten, leta efter bättre väder och styra skutan rätt. Framförallt måste vi hålla våra huvuden högt, och älska Kolerjoz i såväl medgång, som motgång.
”Ett lag ska bedrivas som alla fem fingrar på din hand. Ifall du kan få alla tillsammans, så får du en knytnäve.”
