Fantastiskt jämna (alt. ojämna) Nice
Landslagsuppehåll och tid för reflektion. Nice har inlett säsongen sämre än de första matcherna gav förhoppning om och nu måste det stora analysblocket fram. Vad behöver hända för att laget ska kunna etablera sig på övre halvan av tabellen?
10 omgångar är spelade och man kan se ett mönster. Dela upp Nices säsong i tre matcher åt gången och man ser hur laget vinner en match, spelar en oavgjord och förlorar en match. Den sista tionde omgången slutade med förlust mot Marseille därmed har vi en oavgjord och en vinst att vänta mot Lens och Auxerre.
Men detta ojämna spel med toppen mot Paris och botten mot Lille måste kunna analyseras och förklaras. Vi vinner mot lag från olika delar av tabellen och förlorar poäng mot lag från såväl toppen som botten. En granskning av laget och dess lagdelar kan vara på sin plats:
Målvakt: Damien Grégorini är Nices målvakt. Så enkelt är det. Hans ställning är inte särskilt hotad – alla vet om hans starka och svaga sidor. Han räddar det han ska och sätter igång spelet föredömligt snabbt. Fantomräddningarna lyser med sin frånvaro och kommunikationen med backlinjen tycks vara bristfällig emellanåt. På bänken finns Lloris och Moreau men det ska nog till ett gäng plattmatcher av, den i klacken populäre, Grégorini för att de ska få spela.
Backar: Ett glädjebesked denna säsong. Sammy Traoré har utvecklats till en riktig försvarsgeneral och är tillsammans med kaptenen Varrault och Abardonado lagets ledare. Traorés nickande som givit ligamål ger laget tyngd framåt vid hörnor. Oroligt naturligtvis nu när Varraults skada håller honom borta från spel i alla fall de närmsta omgångarna men då finns uppbackning i nyrekryteringarna Fanni, Tchato och Yahia som har kommit bra in i laget. Förbättring krävs dock eftersom man tappar koncentrationen i slutet av matcher vilket slutat i tråkigheter som förlusten mot Marseille och raset mot Lille med tre insläppta mål sista 20 minuterna.
Mittfält: Inledde säsongen övertygande men har tappat lite på sistone. Florent Balmonts fantastiska spel har lett till att allt fler vill se honom i Les Bleus inom kort, om inte landslagets mittfält ser hungrigare ut än de gjort de senaste åren.
Belgiske landslagsmannen Biscontis långa skadefrånvaro är naturligtvis jobbig men Echouafni gör ett bra jobb på mittfältet. Cyril Rool har funnit sig till rätta i Nice och kanske blir klubben den sista denna vagabond spelar för. Alla vet att hans rutin och uppoffrande spel är guld värt. Roudet har imponerat i laget under denna säsong och han har verkligen spelat till sig en plats i startuppställningen.
Förbättringsområdet på mittfältet ligger i Antonettis händer. Han ställer upp med samma mittfält match in och match ut. Edersons mycket begränsade närvaro i truppen känns omotiverad – släpp fram den unge brassen för kreativitetens skull! Även argentinaren Dolci kan varvas in i laget något mer för att få fler spelalternativ.
Växlandet mellan 4-4-2 och 4-3-3 verkar fungera sådär. Balmont har visat sig bäst i 4-4-2 och Roudet är ingen naturlig målskytt så hans plats är på vänstermittfältet. En återgång till 4-4-2 och lite variation i uppställningarna vore bra.
Anfall: Återigen – inledde säsongen bra men har varit riktigt dåligt på slutet. Samarbetet mellan nyanlända Bagayoko och Koné har fungerat mycket bra men sen så började Antonetti köra sin 4-3-3 lite väl mycket och då försvinner Bagayoko ur matcherna. Han tvingas backa hem för mycket och ger inte den tyngd framåt som var framgångsrikt i början av säsongen. Koné har varit jättebra och hans målskytte kommer inom kort förhoppningsvis att explodera.
Värvningen av Souleymane Camara har inte varit så lyckad eftersom han varken gjort mål eller stört någon motståndarbacklinje. Tyvärr har Marama Vahirua fått alldeles för lite speltid och han borde få fler chanser på topp eller på mittfältet. Förra året gjorde han ändå tio mål och han har kapacitet att utveckla sitt målskytte, den tahitiske anfallaren.
Den tolfte spelaren: Nice kommer spela sin nästa hemmamatch utan publik till följd av klackens beteende mot Saint-Etienne. Risken finns att det blir en till sån match om disciplinnämnden anser det nödvändigt eftersom Sochaux-matchen också innehöll dumheter från fansens sida. Låt oss se om denna medicin hjälper mot detta vedervärdiga inslag i fotbollen. För det handlar om fotbollskulturen, det går inte att bortse från.
Tränare Antonetti gör ett bra arbete i klubben trots den lilla kritik (eller förbättringsförslag!) han fått i denna utvärdering. Det finns många 5-öresanalyser han måste ta ställning till men han ska ha respekt för ha lyckats väva ihop ett lag så snabbt – Det är tre nya backar, en ny mittfältare och tre nya anfallare som aspirerar på plats i startelvan. Byggandet av det nya Nice sker samtidigt som staden Nice bygger ny spårvagn som leder nästan hela vägen upp till Stade du Ray. Antonettis lagbygge ska dock leda oss längre – förslagsvis till en plats i Europas cupfotboll.
