ENFIN!
Efter otalet besvikelser och minst lika många bedrövelser fick Nice ÄNTLIGEN med sig full pott, tre poäng, från en ligamatch säsongen 2006. Trots ett massivt spelövertag så satt segern ändå obehagligt långt inne.
Inför drygt 10 000 åskådare på Stade du Ray, kom OGC till spel med ett rejält sargat självförtroende. När domare Kalt blåste igång matchen skiljde det mellan fjolårets positiva ligaöverraskning, Nice, och årets nykomling Valenciennes, hela sju poäng. Om någon inför säsongen hade sagt att det vid den här tidpunkten skulle skilja sju poäng mellan de båda lagen hade man knappast lyft på ögonbrynen. Om man däremot hade informerats om att försprånget skulle vara i Valenciennes fördel hade både en och två fotbollsexperter trillat av stolen. Därför var det skönt att se att den Olympiska gymnastikklubben från den franska rivieran (fri översättning) redan från början satte högsta fart och visade att man var ute efter hela tre poäng. Nice etablerade tidigt ett tryck på motståndarnas planhalva och det som Robert Perlskog hade kallat för ”den långa bollen”, levererades ofta och gärna upp mot Lille-förvärvet Moussilou. Var det inte långa bollar på Moussilou så var det vesslan Bakary Kone som satte både en och två Valennciennes-försvarare i arbete, vilket ofta innebar att man gjorde ner Kone med alltför bryska medel. Frisparkar, nickskarvar och avslut avlöste varandra från Nissas sida och endast gästernas målvakt Grondin visade klass och förhindrade OGC att ta ledningen redan den första kvarten. När väl gästerna lyckades hålla bollen inom laget satte Nice en hög press, vilket höll dem på behörigt avstånd från Hugo Lloris straffområde.
Efter en halvtimme mattades dock den värsta Niceanstormningen något och Valenciennes tilläts sticka upp. Detta ofta genom centrala aktioner där gästernas Haddad drev upp bollen och antingen tog egna avslut, eller fördelade bollen vidare. I Nice fortsatte Kone att imponera med sin snabbhet, och hans energi tycktes inspirera Marama Vahirua som även han började utmana i hög hastighet och skapa oreda i Valenciennes defensiv. Under halvlekens sista tio minuter tycktes Nice än en gång öka tempot för att gå på knock/göra 1-0. Trots flera halvfarliga lägen, lyckas Grondin och försvaret hålla undan till halvtidsvilan, 0-0.
Att Valenciennes var i kraftig brygga syntes tydligt då Antoine Kombouare redan i paus valde att göra ett dubbelbyte. Den gode Antonetti hade dock inga planer på några byten, utan hade istället ägna halvtidsvilan åt att kommendera full fart framåt. Redan efter två minuter avlossar ytterback Varrault en blytung projektil från 30 meter, som Grondin gör en fenomenal räddning på. Returen dimper ner på fötterna hos Moussilou, som inte får ordning på bollen och chansen rinner ut i sanden. Därefter mobiliserade Nice ett visst tryck på motståndarnas planhalva, dock inte bättre än att Valenciennes vid ett flertal tillfällen lyckades kontra. Dock avväpnades dessa attacker tidigt av någon resolut Niceförsvarare innan det osade riktigt hett. Däremot tycktes Frédéric Antonetti bli något oroad av att målen uteblev, då han i jakten på ett matchavgörande 1-0-mål, bytte in friska ben i offensiven. Efter 68 minuter ersatte David Bellion Bakary Kone som hade sprungit sig trött, och efter 74 minuter fick Vahirua lämna plats åt den unge Kamel Larbi. I takt med att matchtiden tickade på tycktes en viss desperation infinna sig hos Nicespelarna. Detta var dock inte enbart negativt, då man ofta kom upp snabbare i planen, dock kanske med lite väl tidiga avslut som duktige Grondin i Valenciennesmålet lyckades avstyra. På mitten började Florent Balmont att styra och hittade ofta fram till nyligen inbytte Llarbi. Just Kamel Llarbi spelade oerhört inspirerat och drog med sig övriga hemmaspelare i ett sista försök till att avgöra matchen. Givetvis uppstod ett obehagligt kontringsläge efter 82 minuter, iscensatt av Defresne och Sevidan på vänsterkanten. Men efter att både Kanté och den nytillsatte lagkaptenen Pancho Abardonado blivit överspelade, visade Hugo Lloris återigen klassen med en fin parad.
Att Abardonado blivit utsedd till lagkapten tycktes ha gjort honom gott, då han gjorde en i det närmaste prickfri insats. Dock verkar den forne lagkaptenen, Cederic Varrault, fortfarande vilja dra sitt strå till stacken, då han under matchens skälvande sista minuter gjorde det som i en ordbok går under definitionen av ett livsviktigt mål. I den 85:e spelminuten forcerade han in ledningsmålet och jublet visste inga som helst gränser på Stade du Ray. Varrault försökte fly undan målfirande och i det närmaste galna lagkamrater, men han hanns snabbt upp av Florent Balmont som förstod att målet var direkt avgörande för utgången av matchen, och kanske även utgången av Nices fortsatta äventyr denna säsong. Efter målet var Valenciennes ett slaget lag. Rippert utvisades i den 87:e minuten efter sitt för dagen andra gula kort. Efter 89 minuter tar sig Florent Balmont in i straffområdet och görs ner, med solklar straff som följd. Inhopparen David Bellion stegar fram till straffpunkten och gör inget misstag. 2-0 till Nice! Efter tre minuters övertid blåste domare Kalt av matchen och slutsiffrorna skrevs till mycket rättvisa 2-0.
Efter matchen talade den forne lagkaptenen, tillika dagens hjälte, Cederic Varrault, om den personliga och kollektiva tillfredsställelse han kände efter de nyss inkasserade tre poängen. Antonetti tyckte att segern var meriterande och han gladdes över den inställning som gruppen visade under hela matchen. På frågan om vad han tyckte om Moussilous insats sa han att den var ”bra” och att publiken måste visa större tålamod med nyförvärvet från Lille. Dock ska väl sägas att Moussilou var den spelare i Nice som inte kom upp i en acceptabel nivå. Bland övriga spelare finns dock många positiva överraskningar:
Som vanligt gjorde Hugo Lloris en stabil insats i målet. Matcher av denna karaktär, där det dominerande lagets målvakt (i detta fall Lloris) under långa perioder står helt sysslolös och måste försöka hålla koncentrationen uppe. Detta lyckades han med bravur och de få gånger som Valenciennes var framme visade han ständigt hög klass med resoluta beslut och perfekt timing i sina ingripanden. I övrigt förtjänar Pancho Abardonado högt betyg, precis som Diakité och Vahirua på mittfältet. Men matchens lirare var ändå 1-0-skytten Cédric Varrault, som måste ha sett petningen som lagkapten med positiva ögon. I matchen mot Valenciennes visade han stor beslutsamhet i defensiven, kryddat med en stor offensivlusta. Varrault får symbolisera det som till slut avgjorde matchen till Nices fördel; stor offensivlusta, granithårt försvarsspel och inställningen att matchen hemma mot Valenciennes bara skulle vinnas.
Nice läge i tabellen är fortfarande trist, men nu är i varje fall läget inte kritiskt. Antonetti får den eftersökta arbetsron under den närmaste veckan och laget återfår en viss del av tron på att man faktiskt kan vinna täta matcher. Nu siktar vi uppåt