Korsikansk dynamit
Han hojtar, han gestikulerar och han leder sina mannar till nya kamper i Ligue 1. Det bästa är att han är Nices tränare. Men Frédéric Antonetti har det inte lätt just nu. Nyss fyllda 46 år står han inför en svår säsong med en sent spikad trupp och uteblivna jättevärvningar.
Det gapas väldigt mycket i fotbollens Frankrike. En av de som gapar mest - eller lite finare skrivet: gärna säger vad han tycker - är Frédéric Antonetti. Nices tränare sedan sommaren 2005 tvekar inte att uttrycka sina känslor och han är ständigt kontroversiell. Han vann i julas L'Equipes pris som fransk fotbolls roligaste person att intervjua. Under förra säsongen var han mycket nära att få sparken pga. Nices prekära läge. Men med ett oavgjort resultat mot Lyon och fyra raka segrar därefter visade på värdet av att hålla kvar en tränare även när det blåser kallt.
PSG, Sedan och Nantes (x2) sparkade sina tränare men fick harva vidare i botten med Nissa ifjol. Naturligtvis skiljer sig omständigheterna från fall till fall, men trenden att sparka tränare under pågående säsong är inte alltför sällan konstgjord andning. Ibland kan ett tränarbyte vara på sin plats - absolut. Men i fallet Nice finns det ingen anledning att ens fundera på Antonettis avgång. Ja, förutom om han själv vill. Som inför sista omgången i våras då kontraktet var grejat och han i upprört tillstånd lämnade in sin avskedsansökan till klubben. En rörig säsong var i det närmaste slut och Antonetti var så less på tjafs inom klubbledning och på svikna löften om byggandet av den nya fotbollsstadion (som är ett kapitel för sig). Men Antonetti stannade kvar efter att då för första gången på länge känt ett stöd från president Cohen, sportchef Ricort och de övriga. Ja, fansens och spelarnas stöd hade han hela vägen.
Ny säsong med samma gamla Nice. En ledning som snålat med värvningarna och coach Antonetti förväntas återigen göra Nice till ett stabilt mittenlag. En snabb (förenklad) översikt av de viktiga händelserna i Nices sommarhandel visar på att pengar absolut borde finnas:
Ut: Bellion 2 M€; Vahirua 1M€; Fanni 4 M€; Varrault 1 M€; Moussilou lån; Yahia 1M€
In: Hognon Gratis; Hellebuyck 1M€; Bamogo lån; Barul Gratis
Handeln ser ut att ha gått med 8 miljoner € plus. Flera tunga lönekonton försvann men där fick klubben lägga till lite för att öka på Lloris, Edersons och Konés löner också.
Antonetti sa efter söndagens match mot Rennes att klubben behöver förstärka med en eller två spelare. Det behövs egentligen kanske mer än så, påpekade Antonetti, men tyvärr är det inte så lätt att hitta bra spelare såhär tio dagar innan fönstret stänger. En vänsterback, en mittfältare (gärna högerfotad) och en storväxt targetplayer känns mest aktuella. Rykten florerar, vissa sannare än andra. Spionen Serge Recordier satt på svenska läktare och kikade nyligen. Eric Carrière sägs vilja lämna Lens. Nere i Ligue 2 finns det fortfarande några kap att göra bland mannar som borde prövas i Ligue 1. Eller kanske Nice slår på stort och värvar brassen Bobo från Besiktas. Det vore spännande att se honom och Ederson ihop under en säsong. Och det vore en passning till ligarivalerna att klubben rustar för strid.
För det håller inte att Antonetti ska förväntas fixa till det här utan ekonomiskt stöd från klubbkassan. Visserligen var det väl hans korsikanske förfader Napoleon som sägs ha myntat uttrycket Do It Yourself - idag passande nog en slogan inom vänsterpolitiska krafter mot kapitalism och fascism. Men Antonettis goda rykte bland spelare kan inte ensamt bära upp klubbens handel utan han behöver verkligen få ett par miljoner att värva för. Flera spelare - Rool, Laslandes, Hellebuyck och flera av de yngre - har angivit Antonetti som stor anledning till att de valt (fortsätta) spela i den rödsvartrandiga tröjan. Det är säkerligen sant för Antonetti är en spelarnas man och en fansens favorit.
Så för att Nice ska ha en lyckad säsong gäller det nu att göra ett par värvningar enligt vår tränares önskemål medan fönstret står på vid gavel. Så undviker OGC Nice troligen bottenstrid och fler dånande vredesutbrott från Antonetti i riktning mot ledningen. För Antonetti Dynamite, det är inte att leka med.
