Hugo Lloris tid i Nice -
Kapitel ett i framgångssagan
När Nices försäsong började var inte Hugo Lloris där. Han har flyttat till Lyon och fortsätter sin karriär som ser så ljus ut. Säsongens Nissare tackar för sig och drar vidare för att bli franska förbundskapteners val som landslagsmålvakt.
OGC Nice är inte känt för att odla fotbollstalanger. Frankrikes femte största stad, utan särskilt många fotbollsframgångar i modern tid, har helt enkelt inte lyckats tillgodose Hexagonen med en strid ström talanger. Tränare Frédéric Antonetti har stundtals varit så besviken på hur klubbens fotbollsakademi fungerat att han öppet i pressen bråkat med några av de mer inflytelserika personerna i plantskolan. Men det finns ett område där Nice dock ofta har lyckats - att ta fram duktiga målvakter. Den senaste i rangen har nu packat sina väskor och lämnat Nice. Hans namn är Hugo Lloris.
Efter Bruno Valencony, Lionel Letizi, Jérôme Alonzo och Damien Grégorini så började alltså en ny målvaktsstjärna lysa på Nices himmel. Det var inte självklart att Hugo Lloris, född 1986, skulle spelat i Nice från början - hans pappa var välkänd bankman i Monaco och om Lloris hade velat så stod AS Monaco med öppen famn för att ta emot den unge talangen. Men Lloris valde Nice och gick in stenhårt för målvaktskarriären utan att för den delen välja bort skolan. Även om fotbollen tog tid så har Lloris satsat mycket på att klara av sin examen under tiden som klubben började integrera honom i a-laget. Han hade då under flera år spelat i de franska ungdomslandslagen och var ansedd som en av landets stora talanger - i synnerhet efter U-19 EM då Frankrike tog guld med Lloris i laget.
Inför första matcherna i ligacupen
Vägen mot finalen
Säsongen 2005-2006 var Lloris andremålvakt bakom Grégorini och stod i klubbens ligacupmatcher. Som ni minns så räckte det hela vägen till finalen och Lloris imponerade. Under våren fick han dessutom chansen i fem ligamatcher och gjorde det med bravur. Han höll nollan i debuten mot Nancy men den tråkiga nyheten är att Nancy skulle få sin revansch i finalen på Stade de France. Nancy vann med 2-1 efter att Lloris mestadels fått stå sysslolös och när väl målen kom var det otacksamma uppdrag för vilken målvakt som helst. Men det var en första smak på toppfotboll som Lloris känt på, i samband med att han även börjat komma upp i åldern för att spela med u21-laget. Hans kollega där blev talangen i Le Havre: Steve Mandanda.
Sommaren 2006 hade Frédéric Antonetti ett svårt beslut att ta. Grégorini hade gjort sin bästa säsong i Nice samtidigt som den unge Lloris visat sig kapabel att hantera spel i Ligue 1. Till säsongspremiären mot Le Mans valde Nices tränare att spela högt: Lloris tog plats mellan stolparna. Inledningen var tung: en poäng under de första sex matcherna och Nice var i gungning. Men Lloris kunde inte belastas för något utan agerade tryggt i målet. Grégorini fick nog och lämnade för spel i Nancy under mercaton i januari 2006. Lionel Letizi återvände till Nice och blev avbytare för Lloris. Tillsammans med övriga laget såg de två till att ändå ro i hamn säsong 2006-2007 för klubben. Det blev en icke alltför smickrande 16e plats i tabellen, men Lloris gjorde en kanonsäsong. Klubben hade återigen ett av ligans bästa försvar och Lloris var nära att knipa titeln som årets målvakt på diverse fotbollsgalor.
Letizis goda inflytande
Rykten gick redan för ett år sen om att Lloris skulle lämna Nice. Men till slut förlängdes kontraktet till 2009 och när säsongen drog igång hade klubben sin talang mellan stolparna. Framför Lloris stod en nykomponerad backlinje efter att Varrault och Fanni lämnat klubben. Men hösten började bra fast något oturligt för Lloris. I femte omgången mot Marseille skadade han sig i en närkamp med utlånade lagkamraten Moussilou. Lloris missade några matcher eftersom ligamentet i vänsterknät fått sig en törn, men ersattes av den alltid lika stabila Letizi.
Letizi har intagit rollen som mentor för Lloris. Tillsammans med målvaktstränare Valencony har de sett till att ynglingen bättrat på sina svaga sidor. Lloris hade förut svårt för att avgöra när han skulle springa ut för att täcka av skottvinkel - ett problem som varit närmast utraderat i år. I säsongens första match mot Caen hamnade han något snett vid matchens enda mål och mot Marseille misslyckades han med en utboxning, men i övrigt är det väldigt få insläppta mål som Lloris behövt grubbla på i sommar.
Mammans bortgång
Vårsäsongen har varit upp och ned för laget men Lloris har spelat stabilt. Matchen i början av april mot Lille blev säsongens mest känsloladdade eftersom hans mamma gått bort några dagar dessförinnan. Nicefansen hade en banderoll uppe för att visa sitt stöd och tillsammans med Tony Sylva i andra målet såg Lloris till att matchen slutade mållöst.
Nice avslutade säsongen snyggt med oavgjorda matcher mot Lyon och Bordeaux samt segrar mot Valenciennes och Caen. Lloris missade tyvärr de sista matcherna efter att Kim Källström kommit något sent in i en närkamp med målvakten. Lloris gjorde illa handen och fick se avslutningen från bänken med ett stort bandage på handen. Efter slutsignalen mot Caen (3-1 till Nice) sprang han tillsammans med de övriga ut för att tacka publiken efter en lysande säsong av de flesta parter. I France Football fick han överlägset högst snittbetyg av alla ligans målvakter och han har provats i landslaget under våren även om hans handskada gjorde ett eventuellt EM otänkbart denna gång.
En hoppingivande generation
Lloris har tillsammans med ett gäng andra yngre spelare fått Nice att tro igen på sin ungdomsakademi och sin rekryteringsförmåga. Vissa som är födda och uppvuxna i krokarna visar att de vill spela för klubben: Lloris, Modeste, Gace etc. Andra plockas upp av talangscouter och tas till klubben vid 18-19 års ålder: Ederson, Apam, Traoré etc. De ekonomiska tillskotten det ger klubben vid försäljning är en positiv del, men även att klubben lyckas etablera sig i Ligue 1 och hela tiden försöker försäkra sig inför morgondagens utmaningar. Det är ju tyvärr så att spelarna lämnar Nice för spel på europeisk nivå eller för klubbar där betalningen är betydligt bättre. Men det är ett gott tecken att Nice klättrat eftersom spelarna inte lämnar särskilt ofta för Sochaux, Auxerre eller Toulouse utan snarare för Lyon, Bordeaux eller utlandet.
Apam och Lloris - minnesvärda talanger
Nu skulle dock avgörandet komma vilka valet föll på. Arsenal och Milan sades behöva nytt i målet. Lyon och Bordeaux verkade vara angelägna. Lloris kompis Ederson hade redan bestämt sig för de franska ligamästarna och det hetaste spåret var att Grégory Coupet skulle få sin vilja igenom: att Lloris skulle ersätta honom i Lyon. Till slut gav Lloris sitt besked - han ville till Lyon. Han kostade klubbpresidenten Jean-Michel Aulas 8-10M€ att lösa från Nice och Lloris har nu infunnit sig på Lyons försäsongsträning där han gör sig beredd för nästa säsong. Samtidigt gör Nice klart med Lloris ersättare vilken dag som helst: colombianske 19-åringen David Ospina. Lägg namnet Ospina på minnet - han kommer bli oerhört intressant att följa.
Hugo Lloris är en sån där spelare man saknat redan innan han hade lämnat klubben. Det har varit så självklart att den lugne och stabile talangen skulle lämna för en storklubb att supportrar varit inställda på det sedan hans första matcher i Nicetröjan. På den årliga rankingen över hur franska fotbollsklubbar lyckas fostra talanger klättrade den rödsvartrandiga akademin nyligen från 27e till 23e plats. Hugo Lloris är ett exempel på hur Nice är på frammarsch som fotbollsklubb. Han kommer alltid vara välkommen tillbaka till sin hemstad.