Till minne av våra bröder!
Datumet är den 8.e Februari 1981. Ett datum som för alltid kommer att sitta inristat som en del av Olympiakos historia. Ett datum som aldrig någonsin kommer att glömmas av supportrarna. Detta var ett datum då en av Greklands absolut största tragedier inom idrottshistorian kom att äga rum, ett datum då ett tillstånd av total eufori bland Olympiakosfansen förbyttes mot ett tillstånd i total chock och ändlös sorg. Bröder, ni lever och ni leder oss!
Aderfia zeite, esies mas odigeite!
Versen har sjungits av Olympiakos fansen under i princip samtliga matcher sedan flera år tillbaka. Versen har blivit huvudhymnen under Februari månad. Aderfia zeite, eseis mas odigeite betyder: Bröder ni lever och ni leder oss.
Med denna text visar vi vår kärlek och vår tro på att Olympiakossjälen alltid kommer att leva kvar. Trots att de 21 avlidna kanske inte finns hos oss i fysisk form, så vet vi ändå att det är med oss, i vått och torrt och stöttar oss, vägleder oss. De finns där, med Olympiakos fanan vajandes i vinden.
8/2-1981
Den 8.e Februari 1981 såg till en början ut att bli en av de mest lyckosamma dagarna i Olympiakos historia. Slutsignalen ljöd på Georgios Karaiskakis, och det stod klart att Olympiakos hade besegrat sina bittra rivaler AEK Aten med 6-0 inför en minst sagt lyrisk hemmapublik. Men glädjeyran kom snart att förbytas mott ett tillstånd av chock och total sorg. De överlyckliga fansen ville alla springa ner för att möta upp sina idoler som just sett till att deras drömmar gick i uppfyllelse när det lekte hem segern. Men det visade sig att grindarna som fungerade som "slussar" mellan yttre stadion, alltså läktaren, och den inre delen av stadion, inte blivit öppnade på riktigt sätt. Fler och fler Olympiakosfans sprang ner mot trapporna under Gate 7 som ledde till grindarna, omedvetna om det helvete som skulle utspela sig där nere bara ett par minuter senare. När de första fansen nådde grindarna fanns det inte plats nog för alla att ta sig ut under Karaiskakis, utan fler och fler folk trängdes med varrandra vid trapporna för att ta sig ut. Tillslut blev trycket för stor och ett antal personer trycktes ner mot marken medans andra trycktes mot grindarna och väggarna.
Totalt avled 21 personer den kvällen. Nästan samtliga dog av syrebrist då de antingen klämdes eller trampades ihjäl i den enorma folksamlingen. Flera personer fick dessutom föras till sjukhus med allvarliga skador.
Idag står 21 platser tomma på Karaiskaki. Varje avliden har fått sitt namn inristat i en av stolarna.
Vi kommer aldrig att glömma er, någonsin!
Vila i frid bröder!
Panagiotis Toumanidis 14
Kostas Sklavounis 16
Ilias Panagoulis 17
Spiros Leonidakis 18
Yiannis Kanellopoulos 18
Gerasimos Amitsis 18
Yiannis Spiliotopoulos 19
Nikos Filos 19
Yiannis Dialinas 20
Efstratios Loupos 20
Vassilios Mahas 20
Michalis Kostopoulos 21
Zografoula Heratidou 23
Spiros Andriotis 24
Kostas Karanikolas 26
Michalis Markou 27
Kostas Billas 28
Anastasios Pitsolis 30
Antonis Kouroupakis 34
Christos Hatzigeorgiou 34
Dimitris Adamopoulos 40
ADERFIA, ZEITE, ESEIS MAS ODIGEITE!!!
