Gästkrönika: Patrice de Péretti
Han kallades "galningen i bar överkropp" och är Marseille-supportern utan motsvarighet. Det sägs att hans ande vakar över OM och Stade Vélodrome, där hans efterlevande brinner av samma passion och längtan efter att återse Marseille som segrare. Lär känna "Depé".
Patrice föddes i Marseille, som son till italienska utvandrare, i början av 70-talet. Antagligen arbetade bägge föräldrarna, fadern kanske i hamnen eller som byggnadsarbetare och modern som hembiträde eller något liknande. De hade det säkert inte gott ställt, som så många invandrade familjer i arbetarstaden Marseille. Vardagen måste ofta ha varit en kamp, där brödfödan bärgades hem med hårt slit och där arbetslösheten var ett ständigt hot, i den stora och fattiga hamnstaden vid Medelhavet. I ett av dess kvarter växte Patrice de Péretti upp, där, vid havet, lyckan är en enkel idé och där man ges en begränsad syn på världen. Patrice blev så småningom tonåring och en kväll tog en kompis från kvarteret med honom till Stade Vélodrome för att stå med de nybildade South Winners i klacken i Virage Sud. Han var kanske 16-17 år och året var 1987.
Siffran 8: minne, dröm, viskepelse
"Depé" är en mytisk figur som alla som kallar sig supportrar till Olympique de Marseille bör känna till. I det vidskepliga Marseille sägs att hans ande svävar över Stade Vélodrome, att den följer OM och Marseille och den dag OM är tillbaka som segrare kommer nog många att tänka på "Depé": mannen som älskade sitt lag och sin stad över allt annat och gav sitt liv åt att följa OM. Historien om Patrice de Péretti är en historia om passion, energi och hängivelse. Det är en unik historia, med många anekdoter av vilka jag tänkte berätta några i den här krönikan, om en unik supporter vars minne idag vördas med allra största respekt i Marseille.
Under den första halvleken i hemmapremiären mot Auxerre hedrades "Depés" minne i Virage Nord med en jättebanderoll och ett pyrotifo, åtta år efter hans tragiska bortgång. OM vann som bekant med 4-0 efter en sagolik match inför knökfulla läktare. Med den hoppfulla starten OM gjort på årets säsong finns säkerligen någon i det vidskepliga Marseille som tänker på turnumret åtta och drömmer om att det här är Säsongen då Marseille åter ska bli stora. En sak är säker, detta är något Patrice aldrig tappade tron på innan han lämnade jordelivet i alldeles för ung ålder: hans dröm är vår dröm.
Ville åka transsibiriska järnvägen för att se OM
Efter den där första kvällen i klacken tändes en gnista i den unge killen från Marseille. Han fann en anledning att vilja hoppas och vänner att dela sin desperation, sin lycka och sin bakgrund med. I den multikulturella staden där det är av yttersta vikt att människor träffas fann han killar som Dany, Nel, Rachid och Didier när han fortsatte att gå på OM:s matcher. Han skulle bli South Winners trogen i sju år och blev där snabbt en viktig person, en ledare, eller "capo", och han åkte på alla matcher. ALLA, vart OM än spelade var "Depé" där och när OM hade sin storhetsperiod i början av 90-talet var han känd av alla som Supportern Nummer 1. När OM skulle till Tokyo för att spela Värlscupfinalen för klubblag var "Depé" inställd på att ta sig dit med den transsibiriska järnvägen, men matchen blev som bekant aldrig av. Faktum är att efter segern i Europacupen var Tapie så rörd över supportrarnas insatser att han valde att dela ut en hedersmedalj, och det var "Depé" som fick motta denna som representant för folket i Marseille. Den gnista som tändes i Patrice för snart 20 år sedan är ursprunget till de bengaliska eldar som idag tänds på de bägge kortsidorna och som bidrar till att göra Stade Vélodrome till en unik plats i Europas läktarkultur.
Jag blev personligen fast för OM några år efter "Depé". Det var när jag såg Papin göra mål och Eurosport zoomade in sekunder av glädjekaoset och den bokstavligt talat brinnande passionen på läktarna som en gnista tändes även i mig. Jag var väl 10 år ungefär men det är först på senare tid, och efter att ha bott nära Marseille, som jag verkligen förstår vad det innebär att älska OM. Marseille och OM förtjänar att, även sportsligt, som de säger vara "plus que jamais premiers" (mer än någonsin de bästa). "Depés" dröm om att återse sitt OM högst upp på tronen i Europa (och i Frankrike!) dog med honom samma lördagsmorgon i juli som OM skulle spela premiärmatch mot Troyes. Som en supporter berättade för mig när jag en gång bad honom berätta om "Depé": "En dag reste han sig bara inte upp ur sängen...".
En turbulent tid
Mellan 1991 och 2000 fanns Patrice de Péretti på plats på precis alla arenor där OM spelade. Han blev känd som "galningen i bar överkropp", eftersom han enligt sägnen ska ha sett AEK Atens fans stödja sitt lag på Stade Vélodrome i slutet av 80-talet och velat likna dem. I slitna jeans och med en OM-halsduk kring halsen, alltid i i bar överkropp, ibland med en vit näsduk på huvudet, ofta med megafonen i högsta hugg! När OM 1994 skulle spela mot Sion fanns "Depé" på plats på Stade Vélodrome redan klockan åtta på morgonen för att förbereda kvällens tifo, med sina vänner i Virage Nord, och sov på skyddsnäten som i en hängmatta i väntan på att matchen skulle närma sig. Då spelade ju OM i D2 och mötte allehanda landsortslag ingen i Marseille tidigare behövt lära sig namnet på. Några år senare spelade OM i Moskva mitt i vintern och "Depé" hade tagit sig dit på något sätt och stod i minusgrader i bar överkropp och sjöng fram sitt OM.
I turbulensen efter tvångsdegraderingen 1994 lämnade Patrice den supporterklubb han varit med i sedan begynnelsen, då han ska ha tyckt att hans jobb var slutfört och att det "fanns mer att göra någon annanstans". Marseille Trop Puissant bildades. Patrice de Péretti grundade den nya supporterklubben, som tog plats i ett hörn av Virage Nord med ett tiotal medlemmar. Vid denna tidpunkt fanns ingen organiserad klack i Virage Nord, utan det var Virage Sud som var de riktiga supportrarnas hemvist på Stade Vélodrome. "Depé" skulle dock ändra på detta och efter några år hade Virage Nord vuxit sig lika stark som Virage Sud och Marseille hade, tack vare "Depé" och Marseille Trop Puissant, fått en helt unik företeelse i Europa: två lika starka kortsidor!
Marseille Trop Puissant
Vi får inte glömma den viktigaste av anekdoter kring "Depé". När det begav sig i D2 och OM skulle spela premiärmatch, hade "Depé" åkt i finkan för en mindre förseelse. Det var upprorsstämning i klacken och det nådde ända till spelarna som vägrade spela utan sin trogne supporter på läktaren. Det gick så långt som till att Bernard Tapie ingrep och lyckades få Patrice friad. Helt lagligt kan detta inte ha gått till, men det finns en skala mellan svart och vitt och i Marseille och kring OM är allt möjligt!
Patrice de Péretti var inte bara en galen supporter med hjärtat i sitt lag och i sin stad. Hans efterlevande och de som hade glädjen att lära känna honom berättar om hans mänsklighet och sociala engagemang. Detta är något som i allra högsta grad lever kvar i och kring den klub "Depé" lämnade efter sig, och som kallas MTP (Marseille Trop Puissant). Förutom att ha den riktiga ultras-mentaliteten, där man följer sitt lag i med och motgång, varsomhelst och utan kompromisser, betydde bildandet av MTP ett engagemang för ungdomar i marginaliserade områden som La Plaine i Marseille. Om "Depé" ska minnas för en enda sak så är det denna: han gav folk i en socialt svår situation i sin stad en orsak att hoppas och drömma. Detta är också det arv som förvaltas med störst noggrannhet av hans efterträdare i MTP.
"Där det finns ilska, finns det liv"
Marseille är långt ifrån en perfekt plats. Enligt många är staden förlorad, åt utländska intressen och sociala problem, med främlingsfientlighet som grundar sig i en okontrollerad invandring. Jag är säker på att "Depé" inte hade sett det så. "Där det finns ilska, finns det liv", skriver Marseille-författaren Jean-Claude Izzo i sin bok "Chourmo" om sin stad.
OM är långt ifrån en perfekt klubb. Mutskandalen har fläckat klubbens rykte långt utanför Frankrikes gränser och det sägs att maffian agerar tätt inpå klubben och att OM i själva verket styrs av dess intressenter. Men det känns som det är slut på kriser nu, att klubben är på rätt mot rätt väg. Det finns en stabilitet som inte känns falsk. De sportsliga framgångarna kommer att följa i spåren av en seriöst skött klubb. För det finns få klubbar i världen med samma potential som OM, där viljan att vinna snart exploderar. En ny Tapie skulle för mig personligen vara oförlåtbar, kanske, för befolkningen i Marseille, skulle det bara vara en ny i raden av besvikelser. Vi får hoppas att OM går åt rätt håll. För det är dags nu.
Patrice de Péretti lämnade för åtta år sedan efter sig ett arv som inte kommer att förgås på lång tid. Efter hans bortgång (troligen orsakad av en överdos) gavs gamla Virage Nord hans namn och heter numera Virage Depé. Generationer av unga i Marseille kommer att få veta hans namn och hans drivkraft har gjort enormt mycket för både Marseille och för OM. Det talas ofta om "le peuple marseillais" (Marseille-folket) och "Depé" är och kommer alltid vara den första i denna skara. Om vad "le peuple marseillais" innebär tänkte jag avhandla i en senare krönika, som kommer inom kort.
När MTP bildades 1994, valde "Depé" devisen <<À la vie à la mort pour ma ville et mon club>> (Tills döden skiljer oss åt, för min stad och min klubb). Denna devis omfamnar hela begreppet "Ultras".
