Gästkrönika: Chourmo
Marseille är inte Frankrike. I staden där den kosmopolitiska andan är betydligt större än någon annanstans intar OM och fotbollen en alldeles speciell position.
Jag tänker på vad som skulle få mig att må allra värst, kommer fram till ligaguld för PSG. Tänker sedan på vad som skulle få mig att fullständigt tappa fattningen av lycka, snuddar vid tanken av ett firande av ett ligaguld för OM i Marseille, men börjar rysa och bara ler fjantigt för mig själv. Det vore liksom för stort. Ogreppbart. Ändå är ju OM Frankrikes i särklass största klubb sett till supportrar. Men sportsligt har vi mycket att ta igen och många glädjetårar att gråta. Snart.
Les Phocéens
Marseille. Staden grundades av greker från Ionien för 2600 år sedan. Egentligen fanns människor här mycket tidigare. 1991 fann en dykare vid namn Henri Cosquer några grottor (vid les Calanques) under vattnet där lämningar av en sorts katedral har kunnat dateras till 28000 f.kr. Dessa grottmänniskor är de tidigaste Marseille-borna vi känner till. Men det som räknas som början på Marseille kom med ett folkslag som på franska kallas "Phocéens" och som idag används såväl om invånare i Marseille som om fotbollslaget Olympique de Marseille. De kom med båtar från mindre Asien och efter att ha slutit en allians med Rom och kung Tarquinius utforskade de alltmer vilda områden mellan Ligurien och gallernas rike. De tidiga Marseille-borna (eller Massalia som staden heter på grekiska) hade inte mycket att ta av jorden och fick dra nytta av havet med dess fiske, handel och ofta även sjöröveri. Men här slog de sig i alla fall ner, intill Rhône-flodens mynning.
"Stolt över sina stadsfriheter, ett Medelhavets Chicago med sina vitlöksgangsters, långväga näste för en östlig pöbel, djupt i motsättning mot Paris precis som hon var mot de angevinska kungarna, mot Provences grevar, mot Ludvig XIV:e och hans medhjälpare i peruk; precis som hon varit mot Gallien och den galliska tanken. Marseille är inte rädd för någon: för att krossa tyranner har det för henne räckt med en sång." (skrivet 1938 av Paul Morand, fritt översatt)
Där historien inte är den enda formen av ödet
Läste en rolig kommentar på ett forum för inte så länge sedan där det var någon lite äldre OM-supporter som tyckte synd om dagens generation: "När jag växte upp fanns ju inte något som hette PSG", menade han. Sanningen är att om man är uppvuxen i Marseille så är sannolikheten mycket hög att man håller på OM. Medan man mycket väl kan vara född och uppvuxen varsomhelst i Frankrike utan att sannolikheten att ha OM som sitt favoritlag inte är mindre. Bordeaux, Nantes, Saint-Etienne i all ära - de är alla landsortslag i ögonen på en Marseille-bo. Jag nämner inte ens PSG i ett historiskt sammanhang. De är det onda, från staden där all administration genom historien samlats, som mediaeliten prackat på det franska folket, om du frågar vemsomhelst i Marseille. Lyon har först de senaste 10 åren stigit fram som lokalrivalen nummer ett.
Olympique de Marseille bildades år 1899. Samma år som staden Marseille firade sin 2500:e födelsedag med festligheter i den gamla hamnen, le Vieux Port. Men mycket har förändrats sedan dess, inte mycket är sig likt. Marseille har gått från skepnad till skepnad och för att följa stadens historia måste man också hålla ett öga på fotbollslagets historia, sorger och framgångar. Men det här var aldrig tänkt som en historisk krönika, i ett försök att beskriva staden där historien inte är den enda formen av ödet.
Commando Ultras 84 och South Winners
Dessa bägge grupper huserar sedan mitten av 80-talet i Virage Sud och tillhör den franska ultras-rörelsens absoluta begynnelse. De kan klassas som mycket politiska, där SW87 (på den södra kortsidans övre sektion) har ett uttalat kommunistiskt engagemang. CU84 var nyligen inblandade i en liten skandal när man i en match på Stade Vélodrome sent i våras öppet visade sitt stöd för PSG:s ultras-falang Boulogne Boys som bannlysts av den franska inrikesministern (detta skedde i samband med finalen i franska ligacupen där rasistiska budskap på en banderoll skapade ramaskri). CU84 och SW87 finns alltid samlade, såväl på hemmamatcherna som på bortamatcherna med allt mindre kontakt med övriga grupper: SW87 på grund av sin starka politiska prägel och CU84 som ser sig själva som den enda riktiga ultras-gruppen i Frankrike. När det blir problem i samband med bortamatcher är det oftast någon av dessa grupper som är inblandad, då de har en hel del rätt ljusskygga element i sina skaror. South Winners är kända för sin ofta extrema "pogo", där en hel sektion kan tyckas vara i krig med varandra på läktaren.
Yankee, Marseille Trop Puissant, Fanatics och Dodgers
I Virage Sud (som var den enda egentliga kortsidan fram till dess att "Depé" bildade MTP 1994) ses Virage Depé (Virage Nord) ibland lite nedsättande som "arabernas avdelning". Detta är naturligtvis en i allra högsta grad oönskvärd och alarmerande utveckling, som tyvärr stämmer alldeles för väl och som vittnar om en viss schism mellan de bägge kortsidorna på Stade Vélodrome. I Virage Depé står personer med stor etnisk, kulturell och åldersmässig blandning. Om man så vill hittar man det riktiga Marseille här, bland de fyra grupper som delar på utrymmet i Virage Depé och på bortamatcherna står tillsammans.
Ingen av dessa fyra grupper räknar ensam lika många medlemmar (där medlem räknas som en person med säsongskort knutet till just en gruppen) som någon av grupperna i Virage Sud, men de har också ett större engagemang rent socialt och är mindre hårdföra vad gäller ultras-regler och liknande (även om dessa existerar i hög grad, framförallt på bortaresor). Många ungdomar med afrikansk bakgrund från ghettona i Marseilles norra förorter återfinns i Yankee och MTP, medan Fanatics och Dodgers är lite mindre och mer slutna supportergrupper.
Chourmo
Ordet är dialekt från Marseille och kommer ursprungligen från provencalskans "chiourme" som betyder ungefär "fängelseöverlevnadskonstnär". Ordet togs av några killar på 90-talet och började som en support till olika rapgrupper från Marseille som gick samman och organiserade sound-systems, gav ut album, ordnade resor för att stödja de lokala musikförmågorna som i Marseille är flertaliga och rikskända. Musiken och fotbollen går här ihop, då det funkar lite på samma sätt kring OM. I Marseille är man överlevnadskonstnärer, man har liksom inte så mycket val. Det är en kultur som är mycket olik den franska och som antagligen bara finns här.
Chourmo betyder att man är en del i en grupp, att man känner varandra som bröder och systrar och att man hjälper varandra vad det än gäller. Är man chourmo finns liksom inga problem, det är ett sätt att leva som genomsyrar den del av Marseille som står på någon av kortsidorna (framförallt den norra) på Stade Vélodrome. Lika svårt som det är att bli en del av detta chourmo, suddar det ut sociala skillnader och man är inte längre från ett speciellt kvarter eller riskförort: man är helt enkelt chourmo och i samma sits. Alla hjälps åt för att klara de mest knepiga situationer (som till exempel kan vara att hjälpa någon följa med på en bortamatch trots att det inte finns någon plats). Att förklara chourmo är inte det lättaste, men den här krönikan bär den titeln eftersom det är det som är mest marseljäsa som finns. Och det är ingen slump att MTP har Bob Marley som ansikte utåt: chourmo är rastafada!
Säsongskorten på Stade Vélodrome
OM har denna säsong omkring 41000 säsongskortsinnehavare. Stade Vélodrome tar in strax under 60000 personer. Vissa klubbar, som Yankee, har två års väntetid och ett kösystem för att bli medlem. Medlem blir man alltså automatiskt när man skaffar sig ett säsongskort, men det är mycket svårt att få tag på ett sådant eftersom medlemmarna nästan uteslutande förnyar sina kort varje säsong. Egentligen är det inte så konstigt: OM hade omkring 25000 säsongskortsinnehavare när laget spela i D2, och då ska hållas i tanken att Stade Vélodrome tog runt 42000 åskådare innan ombyggnaden inför VM 1998.
Det verkliga Marseille hittar man på någon av kortsidorna. Till "vanliga" matcher finns det alltid biljetter att köpa till någon av långsidorna men detta är en helt annan sak. Långsidorna är långt ifrån chourmo, och som vilken annan läktare som helst i Frankrike, om än med OM-sympatier.
Det finns ingen stad som Marseille och som OM-supporter är det största att få uppleva stämningen och bidra till den tillsammans med likasinnade, i samma chourmo. Fast för att vara chourmo måste man vara uppvuxen i staden där alla drömt om att leva som prinsar men där en annan verklighet alltid gör sig gällande.
Därför behövs drömmar. I Marseille mer än någon annanstans i Frankrike. Men får man tro vissa inbitna OM-fans som levt sitt liv sida vid sida med klubben och staden...
är...
detta...
Utanför Frankrike.
En hel stad drömmer om att slå hela Frankrike på käften och vinna det där guldet i vår.
För Depé, för Marseille och dess historia!
