Krisen är aldrig långt borta i Marseille
Det kommer alltid att blåsa vindar kring klubben och beroende på hur resultaten ser ut kan den antingen blåsa hårt eller svagt. För tillfället är det nästan en orkan som sveper in över den franska sydkusten då ingenting verkar stämma.
Problemen för Marseille började vid CL-lottningen när Arsenal, Napoli samt Borussia Dortmund lottades in i samma grupp. Grupp F blev snabbt omnämnd som mardrömsgruppen och även den mest optimistiska OM-supportern insåg att det roliga redan var över innan det ens hade börjat. Men om vi ska vara realistiska så hade Marseille fått det tufft, vilka lag man än hamnat med. Benfica var det enda laget från första potten i CL-lottningen som Marseille kan hålla jämna steg med. Eller finns det någon som har en uppfattning om att vi kan spela lika mot Bayern München, Barcelona, Chelsea, Real Madrid, Man United, Arsenal eller Porto? Nej, det tror jag inte. Pott nummer två bortser vi från då man inte kan lottas mot lag ur samma pott.
I den tredje potten kunde vi hitta Zenit, Man City, Ajax, Borussia Dortmund, Basel, Olympiakos, Galatasaray, Leverkusen. Jag vill göra er påmind om att tyska samt ryska lag är en ren mardröm för Marseille. Förra året blev man överkörda av Borussia Mönchengladbach i Europa League. Detta år kunde man få Bayer Leverkusen i sin grupp, nej tack. Basel har gång på gång visat att de kan plocka poäng av lag som har samma kaliber som Man United och Olympiakos förlorade vi sist mot, på Stade Vélodrome, där grekerna var det bättre laget. Således kan inte jag hitta någon drömmotståndare i pott nummer tre.
FC Köpenhamn, Napoli, Anderlecht, Celtic, Steaua Bukarest, Viktoria Plzen, Real Sociedad och Austria Wien. Visst, vi fick den överlägset svåraste motståndaren i denna pott och vi hade haft betydligt bättre chans mot Köpenhamn, Anderlecht, Steaua Bukarest, Viktoria Plzen eller Austria Wien. Men låt oss vara ärliga, Marseille hade inte tagit sig vidare från gruppen.
Fast vet ni vad, problemen i dagens OM började inte vid CL-lottningen, det har byggts upp sen länge och tendenserna till problem fick vi återigen se starta under sommaren. En hätsk stämning byggdes upp mellan André-Pierre Gignac, lagets notoriske målskytt, och tränaren Élie Baup efter att Baup visat intresse för Lyons anfallare Bafetimbi Gomis samt öppnat upp för en eventuell försäljning av sin anfallare. Gignac blev givetvis arg och man förstår hans ilska då APG varit utskälld och hånad i hela Frankrike efter sin flytt från Toulouse till Marseille. När Gignac flyttade till den franska sydkusten spelade fortfarande Loic Remy i OM, vilket gjorde att Gignac fick väldigt få chanser att bevisa vad han gick för. Dessutom använde sig Deschamps (dåvarande tränare i Marseille) av ett spel som inte passade Gignac och han hade väldigt svårt att hitta tillbaka till sin målform. Men anfallarens problem slutade inte där. Tränarstaben i OM ansåg att Gignac var för fet och inför säsongen 2012/2013 skickades han iväg till ett klassiskt "tjockisläger" i Italien. Utåt sett meddelade man att "Gignac åker till Merano i Italien då han ska delta i ett individuellt träningsprogram för att återfå sin starka målform." Man lyckades inte lura någon och definitivt inte den franska pressen som hånade anfallaren. Dessutom fanns det ett par av supportergrupperingarna som började sjunga "Un big mac pour Gignac" (En big mac till Gignac) varje gång han byttes in och stod för en dålig insats, men hysschades snabbt ner av de större grupperingarna.
Förra säsongen kom Marseille tvåa och Gignac var en av lagets nyckelspelare när han lyckades göra tretton mål. Idag finns det ingen som skrattar åt Gignac, inga tidningar som hånar honom eller motståndare som sjunger smädande ramsor om anfallaren. Un big mac pour Gignac kan man fortfarande höra, men nu på Marseilles gator som en sorts hyllning till anfallaren. För trots att han blivit sågad längs fotknölarna under två års tid har han alltid stått där stolt över att få representera Marseille och inte klagat en enda gång på hur man behandlat honom.
För att återgå till frågan, vad är det som är fel? En stor del av dessa problem har klubbledningen skapat. Man har först och främst tagit in en "säsongstränare", en tränare som kan göra stordåd under en säsong men aldrig upprepa samma bedrift säsongen därpå. Ledningen har även styrt tränarvalen i den riktningen som passar deras intressen bäst, vilket gör att man inte prioriterar resultaten för laget eller den potentialen som finns. Istället väljer man att ta in en tränare som kan ställa sig åt sidan när ledningen själva vill styra och ställa. Detta har inte pågått denna säsong, eller säsongen innan, utan har hållt på sen Pape Diouf lämnade posten som klubbpresident.
Hela Marseille-forumet på SvenskaFans riktar sina blickar mot Baup och jag håller delvis med. Om en tränare inte har fullt förtroende hos spelartruppen är det en sak, för det finns alltid någon som kommer att vara missnöjd. Men om en tränare har förlorat sitt förtroende hos spelare som har hjärtat på rätt plats och gjort allt för att få spela för klubben (t.ex. Gignac, A.Ayew, Mandanda) har man inte bara förlorat sin legitimitet i omklädningsrummet, utan även en lagsammanhållning och en laganda som byggts upp säsongen innan och såvitt jag vet är det essensen i fotboll, att spela som ett lag.
Marseilles kortsiktiga problem kommer att lösa sig om man byter tränare, OM kommer att vara tillbaka på vinnarspåret igen och kanske utmana om en Europaplats till nästa säsong. Men det långsiktiga problemet, som att inte kunna ta sig vidare från CL-gruppen, kunna styra laget åt samma håll två år i rad eller låta spelarna veta att de sitter säkert när de levererar, det problemet kommer inte kunna lösas såvida inte personer inom klubben rannsakar sig själva och börjar tänka på Olympique de Marseilles bästa.
