Krönika: Känn det vi känner, förstå det vi förstår
De flesta vet nog vid det här laget vad Le Classique är för något och hur allting startade. Men vilka kan känna det vi känner gentemot våra antagonister, eller förstå det vi förstår om mötet mot Paris Saint-Germain?
Först och främst vill jag berömma de Zlatan-supportrarna som ställde sig i antagonisten Marseilles klack när ett av Europas värsta hatmöten skulle spelas i oktober förra året. Det krävs mycket mod och mycket dumhet för att kunna stå på Virage Nord/Sud i Marseille och ens tänka tanken på att le när Paris gör mål. Hade ni som Romasupportrar ställt er i Lazios klack? Hade ni som Djurgårdare ställt er i AIKs klack? Hade ni som Nordirländare ställt er i Irlands klack? Hade ni som palestinier ställt er i israelernas klack? Nej, jag trodde väl det. Paris-supportrar hade aldrig någonsin satt sin fot på en av Marseilles läktare, såvida det inte är bortaläktaren, för de förstår hatet, de känner hatet och det runda blåmarina märket med eiffeltornet i mitten och vaggan under är deras heliga symbol.
Men Zlatan-supportrar är riktigt hårda, eller dumma, eller riktigt snåla som väljer Stade Vélodromes billigaste biljetter och riskerar att bli stenhöga av all passiv haschrök som smiter förbi deras näsborrar under matchens gång. Det är ingenting den vanliga Zlatanisten är van vid, det är ju inte samma mazarin och kaffe-känsla som på nationalarenans kortsida där man så många gånger suttit och klappat i takt till de fem överförfriskade gubbarna som står och hojtar att alla är svenska fans. Nej, det var inte riktigt ett "Bienvenue à Marseille" som väntade Zlatan-supportrarna, utan mer ett "Marhaba en Afrique du Nord*". Stämningen på läktaren var direkt hotfull där hundra olika kulturer enats för kvällen mot antagonisten från huvudstaden och i synnerhet fixstjärnan Zlatan Ibrahimovic. Men varför inte ställa sig på en av kortsidorna en kväll som denna?
Då oljepengarna flödar inom fotbollen blir ordet supporter diffust och tappar innebörd vilket gör att jag delar in ordet supporter i två olika områden; klubbsupporter och spelarsupporter. Ni får själva avgöra vilket av dessa två områden som ni tillhör.I och med den hastiga och lustiga analysen jag genomförde längre upp i texten, är det uppenbart att vissa individer aldrig kommer förstå sig på mötet mellan OM och PSG eller ens känna det vi känner för våra ärkerivaler. Dessa invidider är helt enkelt inte en del av den gemenskapen vi befinner oss i där denna gemenskap arbetar för att lyfta ett kollektiv i sig, ett kollektiv i form av Olympique de Marseille eller Paris Saint-Germain. Spelarsupportrarna verkar istället för en spelare, en enda spelare.
Folk brukar ställa sig frågan hur jag, en person som bor i Sverige men håller på ett franskt lag, kan ha så starka känslor gentemot antagonisten när jag inte befinner mig i "krigszonen". Bli så pass insatt i ett lag att du inte kan sluta skrika när ditt lag går vidare i en Champions League-åttondel. Bli så pass insatt att du inte kan sluta gråta när ditt lag vinner ligan. Bli så pass insatt att du inte hittar någon ljuspunkt i ditt liv när ditt lag förlorar mot den värsta ärkerivalen, då kanske du förstår hur jag kan hålla på ett franskt lag och ha så starka känslor gentemot antagonisten.
Överklassen från Paris möter arbetarklassen från Marseille. Det är stora, fina, rika, stela, modeinriktade och romantiska Paris som ställs mot fattiga, nerklottrade, haschrökande, mångkulturella och gangsterstyrda Marseille. Det är inte storebror mot lillebror, David mot Goliath eller USA mot Ryssland. Det är hat mot hat, det är Olympique de Marseille mot Paris Saint-Germain.
* = Marhaba är det arabiska ordet för välkommen samtidigt som Afrique du Nord är franska och betyder Nordafrika. Meningen i sig betyder "Välkommen till Nordafrika", vilket syftar på Marseilles befolkning som till stor del består av nordafrikaner.