OM Champions project och vintermercaton
För drygt en vecka sedan stängde det europeiska vinter-transferfönstret.
De rykten som omgärdat Marseille kunde, åtminstone tillsvidare, avskrivas. Eftersom den kapitalstarke Frank McCourt köpte OM i somras har silly-vindarna blåste extra hårt i Marseille. Transferfönstret innebar en första chans för den nya ledningen att visa vad de går för. Vad blev slutresultatet av mercaton? Levde den nya ledningen upp till förväntningarna? OM-redaktionens nye skribent Henrik Järnek sammanfattar.
Den 29 augusti förra året tog den amerikanske affärsmannen Frank McCourt över Olympique de Marseille. Kort därefter utnämndes Jacques-Henri Eyraud, affärsman tillika professor vid Sciences-Po i Paris, till president. Detta markerade slutet för familjen Louis-Dreyfus nästan 20 år långa ägande av OM. I stället lanserades den nya eran, som går under arbetsnamnet OM Champions Project. Två internationellt erkända fotbollsprofiler plockades in, sportchefen Andoni Zubizarreta och tränaren Rudi Garcia. Flera gånger har den nya ledningen betonat att det är först från och med nästa säsong som Marseille ska vara att räkna med på riktigt. Det sedan en dryg vecka stängda januarifönstret var en första möjlighet för den nya ledningen att bevisa sin kompetens och att sätta projektet i en så bra position som möjligt inför framtiden.
Till och med med silly-mått mätt ryktades ovanligt många spelare till Marseille. Twitterprofilen OManiaque räknade den 1 februari till 82 spelare som uppgetts vara på väg in. Av dessa landade slutligen fyra i Marseille:
Morgan Sanson (Montpellier, €10m )
Patrice Evra (Juventus, fri transfer)
Dimitri Payet (West Ham, €29m )
Grégory Sertic (Bordeaux, €1,5m )
Dessutom såldes Romain Alessandrini till LA Galaxy för ungefär €1,6m.
Utan att göra en alltför djuplodande analys sållar jag mig till skaran som hyllar denna mercato. I Sanson fick OM en lovande fransk mittfältare, som stärker konkurrensen på mittfältet. Det gör även Sertic, som dessutom kan spela som mittback. I Evra får man in en rutinerad ledare och stabil försvarsspelare. Eftersom det sedan Bedimos skada i inledningen av säsongen inte funnits en enda naturlig vänsterback i truppen var detta naturligtvis en prioritet. Slutligen lyckades Marseille till slut få hem Dimitri Payet från West Ham. Personligen kan jag ifrågasätta om det var värt att lägga så mycket krut på en spelare som har varit ojämn i sin karriär och som dessutom snart fyller 30. Ledningen var tidigt tydlig med att man hade som mål att värva in Payet, och hade man misslyckats där hade nu kraftiga medvinden och entusiasmen troligtvis mojnat lite. I och med Payets återkomst får Marseille äntligen en internationell stjärna igen, vilket förhoppningsvis kommer locka tillbaka publiken och stämningen på Stade Vélodrome. Förhoppningsvis var den galna segern mot Lyon i cupen -där 52 000 skanderade Payets namn när han byttes in på övertid- bara ett smakprov.
Viss kritik kan dock riktas mot transferfönstret. Det blev varken Angers Pépé eller någon annan anfallare, vilket betyder att Bafé Gomis är truppens enda renodlade anfallare. Det tröga mittbacksparet Fanni och Rolando har inte rönt enorma framgångar, men får troligen fortsätta säsongen ut tillsammans. Det ska då påminnas om att det är svårt att göra bra affärer i vinterfönstet och omöjligt att köpa en helt ny trupp mitt i säsongen. Klubben har inte nyrikt lagt pengar på första bästa utan handlat smart när tillfälle givits. Detta har fått till följd att truppen fortsatt är tunn på sina ställen men de mest akuta behoven har ändå fyllts på ett bra
sätt och budgeten till den viktigare sommaremercaton är fortsatt stor.
OM Champions project har klarat ännu ett hinder på vägen till OM:s forna stjärnglans och har hittills gjort allt rätt. Förhoppningsvis kan laget åtminstone sluta på en femteplats efter säsongen för att inta en så bra position som möjligt inför sommarmercaton. Det ryktas redan nu om att McCourt är beredd att lägga 50 m € på en anfallare…
