Orättvisan i Financial Fair Play
Financial Fair Play (FFP) instiftades för att lägga grund för ett ”rättvisare” fotbollseuropa. Den ursprungliga tanken är att fotbollsklubbars inkomster skall genereras utifrån prestationer på planen. Denna tanke är självfallet god men den stora frågan är om FFP verkligen lyckas verka mot detta mål.
När lagar eller regler utformas är det ofrånkomligt att dessa skall kunna ta hänsyn till alla rådande förutsättningar. Ett regelsystem kan sällan skapas på ett sådant sätt att samtliga parter finner det fullständigt rättvist.
Sedan Paris SG och Manchester City dömdes till sina respektive straff har stort fokus legat på huruvida straffen var proportionerliga gentemot de fördelar som klubbarna anskaffat sig på grund av finansiellt starka ägare. Frågan är dock varför klubbarna bör straffas, vilka fördelar utmynnar detta i?
Det är förståeligt att Manchester United-supportrar finner FFP som ett bra tillskott. Manchester United har växt och frodats under Alex Ferguson och det är egentligen under dennes ledning och gedigna arbete som klubben kommit att bli en jätte. Många av världens största klubbar har dock gjort likvärdiga investeringar som Paris- och City-ledningen. Den stora skillnaden är att andra klubbar gjort det tidigare, varför dessa inte finns med i diskussionen idag.
Utan att peka finger mot specifika klubbar så har sådana finansiella transformationer skett såväl i närtid som tidigare. Vad rättfärdigar att sätta in FFP just nu? FFP stryper de premisser som legat till grund för att stor del av världens största klubbar kommit dit de är idag, vilket kan tyckas ganska paradoxalt.
Det största problemet med FFP är dock inte huruvida vissa klubbar har sluppit undan medan vissa numera kan straffas. Det största problemet med FFP är att regelverket spänner över olika länder. Hade FFP inkorporerats i en specifik liga hade graden av rättfärdigande såklart höjts.
Champions League utgör idag den europeiska fotbollens absoluta finrum. Klubbarna som tävlar mot varandra kommer från olika nationella klimat. Paris SG är en klubb som dras med en avsevärt mycket högre skattesats än klubbar från andra länder. Hur är det rättvist att PSG behöver inkassera större intäkter än andra för att ha möjlighet att köpa samma spelare? För att exemplifiera kan vi nämna ett par andra franska lag. Lyon spelade en Champions League-semifinal under säsongen 2009/2010. Bordeaux tog sig i samma turnering till kvartsfinal. Franska klubbar har oturen att dras med höga skattesatser. Länders olika skattesatser är inget som FFP tar hänsyn till och genom ignorerandet av detta medför regelverket istället direkta orättvisor.
En annan stor faktor, som inte heller beaktas av FFP, är att de olika ligorna distribuerar sina TV-avtal på skiljaktiga sätt. Vi ser exempelvis hur de spanska TV-pengarna fördelas extremt progressivt.
Att förhållanden skiljer sig mellan länder är såklart ofrånkomligt. Det mest effektiva sättet att motarbeta ett tufft nationellt klimat har tidigare utgjorts av att kapitalstarka ägare har kunnat gå in och sponsra klubbar. Starka finanser har blivit mer och mer betydelsefullt för varje år. Detta innebär att andra faktorers möjlighet att påverka blir mindre. Implementeringen av FFP innebär att UEFA stryper sannolikheten för mindre klubbar att ta steget till att bli en stor klubb. De framgångsrika klubbarna fortsätter att dra ekonomiska fördelar varje år, alltså ökar klyftorna mellan storklubbar och övriga. Att utmana i världstoppen blir allt svårare, det har UEFA sett till.