Parham Nessani om sitt supporterskap till FC Perspolis
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Här om dagen fick jag ett mejl av Parham Nessani som gärna ville berätta om hur hans relation till den iranska huvudstadsklubben FC Perspolis ser ut. Självfallet var han varmt välkommen att göra det och här nedanför kan du läsa om hur det är att följa ett iranskt lag från Sverige.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta FC Perspolis?
- Mina morbröder hemma i Iran var engagerade och lojala Perspolis-supportrar, Vilket gjorde intryck på mig och inspirerade mig till att följa Perspolis redan vid fem, sex-åldern. Man kan säga att majoriteten av släkten från mammas sida håller på Perspolis. medans nästan alla släktingar och kusiner från pappas sida håller på rivalen, vilket är Esteghlal. Symbol för dessa två rivaliserande klubbar är deras färger, rött för Perspolis och blått för Esteghlal. Som sagt blev jag redan som sexåring inspirerad av mina morbröder och började känna djup kärlek för ”den röda armén från Tehran”. Sedan dess har jag följt Perspolis, trots att vi fick lämna Iran när jag var åtta har jag inte släppt mitt Perspolis.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Ja, det finns flera starka minnen. Men om vi ska specifikt nämna ett av dem vill jag nog säga ligaguldet år 2007/08. Det var den 17 maj 2008. Perspolis som var ligatvåa hade match mot FC Sepahan som med två poäng före Perspolis ledde serien. Det var den sista ligamatchen och det innebar alltså att Perspolis var tvungna till att vinna matchen för att ta ligaguldet.
- Det var över 110 000 Perspolis-supportrar samlade i Azadi stadion för att stötta laget. Första halvlek slutar 1–1 och det återstod en dramatisk andra halvlek i den sista ligamatchen. Vi närmade oss slutminuterna i matchen och det såg ut som att Sepahan skulle ta hem ligaguldet med det resultatet. Då får Perspolis en frispark i den 96:e minuten (domaren hade gett sex minuters övertid). Frisparken sköts men träffade muren och studsade tillbaka, Karim Bagheri får bollen och skickar ett inlägg som nickas in i mål. Det var som en dröm, jag hoppade och skrek som en galning hemma i Växjö och från tv-rutan såg man hur arenan nästan sprängdes av glädje ifrån 110 000 Perspolis-fans.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Fördelen med att följa Perspolis är att vi har flest supportrar i Iran, vilket gör att man känner stor samhörighet för klubben. Vi har även flest ligatitlar vilket gör fansen stoltare och rivalerna ilskna. En nackdel med att följa klubben är att eftersom jag bor i Sverige kan jag inte känna den samhörighet som mina kusiner känner i Iran. Det är ju heller inte många av mina kompisar som känner till klubben och därför tycker jag det är en nackdel.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Ja, det finns många spelare i laget som jag gillar. Men den som är lagets stjärna skulle jag säga är Mehdi Torabi. Han är snabb, tekniskt och har en bra spelförståelse. Torabi är den spelare som sticker ut med sin teknik i dagens lag. Men däremot gjorde han mig besviken när han gjorde mål i en match för några månader sedan, jag blev nämligen arg och besviken på hans målgest eftersom han drog upp tröjan och med en text visade sitt stöd till landets Ayatollah. De som följer nyheterna vet att Ayatollah Khamenei är landets diktator och är starkt kritiserat för sitt förtryck mot den iranska folket.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Den spelare som överlägset betytt mest för mig är Ali Karimi eller ”den iranska trollkarlen” som han kallades för. Hans makalösa teknik gjorde motståndarna vansinniga och rivalerna hade stor respekt för Ali Karimi. En annan anledning till att Karimi är så populär är för att han genom åren varit på det iranska folkets sida och många gånger kritiserat de iranska ledarna. Han har utryckt sin kritik mot regimen i både tv, sociala medier och intervjuer. Det har gjort att även Esteghlal-supportrar som är rivaler stöttar Ali karimi.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Jag brukar streama matcherna via datorn eftersom det endast är persiska kanaler som sänder matcherna, ibland har det hänt att jag följt matcherna under skoltid och på jobbet. Jag har även skolkat från skolan när det har varit viktiga matcher. Det händer väldigt sällan att jag missar matcher som Perspolis spelar, jag hittar alltid ett sätt att se matchen när och var än jag befinner mig. Jag har tyvärr aldrig kunnat vara på plats på Azadi stadion för att se Perspolis spela, det är tråkigt att jag aldrig fått heja fram Perspolis tillsammans med 100 000 supportrar på plats. På grund av den regim som styr Iran har situationen förvärrats i landet och därför blir det svårt att resa till Iran för att se Perspolis spela, men jag hoppas att det iranska folket ska få frihet inom en snar framtid för att dels kunna åka till Iran men även kunna se Perspolis spela på plats.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Jag skulle vilja säga att det påverkar mig enormt mycket, dels att jag fortfarande håller igång med persiskan eftersom jag läser nyheterna väldigt ofta och det är ju så klart på persiska som man får följa nyheterna. Men även att Perspolis blir ett band mellan mig och mina kusiner i Iran, där vi delar vårt supporterskap och gör att vi fortfarande har kontakt med varandra trots att vi inte träffats på flera år.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Ja det vill jag nog hävda, av den orsaken att Iran blivit en sträng diktaturstat har det resulterat till att tilliten mellan folket och regimen minskat enormt. Folk litar inte längre på landets ledare som utsätter sitt eget folk för förtryck. Eftersom Perspolis och rivalen Esteghlal ägs av staten har tilliten till klubbledarna minskat enormt och kritiserats av supportrarna. På det sätt anser jag att mitt supporterskap ändrat sig med åren, man litar inte på klubbledarna längre eftersom dessa är statens anhängare och inga personer som Perspolis-fans vill ha i klubben.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Som jag nämnde tidigare är ju rivalen det blåa laget Esteghlal, det har alltid varit en stark rivalitet mellan Perspolis och Esteghlal som båda är från huvudstaden Tehran. Jag har alltid ogillat Esteghlal, på den nivå att Esteghlals förlust ger mig mer glädje än en Perspolis-vinst. Rivaliteten blir extra stark där dessa två lagen möts i Tehran-derbyt, Iran kokar under en hel vecka när det är derbydags. Jag skulle vilja säga att vinna derbyt är viktigare för fansen än att vinna ligaguldet.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Min dröm är att kunna få uppleva när Azadi stadion fylls med 100 000 Perspolis-fans och få uppleva den euforin. Det har även alltid varit en dröm för mig att kunna uppleva Perspolis vinna Asiens Champions League, det är det största du kan vinna i den asiatiska fotbollen.
