Är storhetstiden över för portugisisk ungdomsfotboll? Del I
Portugisisk fotboll har haft stora framgångar sedan slutet av 80-talet. Med två U21 världsmästartitlar som de bästa resultaten har framgångarna blivit allt färre med åren som gått. Man fortsätter att producera världstalanger men lagbyggen är det betydligt sämre med. 2003 var den sista titeln (U17 EM-mästare) man vunnit på ungdomssidan. Den generationen misslyckades ikväll att kvala till U21 EM i Sverige 2009.
Portugal har länge levt med stämpel som en stornation när det gäller ungdomsfotboll. Tack vara två U21 VM-guld (89 och 91), två U19 EM-guld (94 och 99) och fem U17 EM-guld (89, 95, 96, 00 och 03), så har man fått den erkännande som nationen så länge längtat efter. Det nu en hel nation, med mig i spetsen, vart har dem stora lagen tagit vägen? Vi fortsätter att producera världstalanger men det känns som om spelarna nu spelar för sin framtid och inte som ett lag.
I Viseu 2003 vann Portugal sist ett internationellt mästerskap i ungdomsfotboll. Med spelare som Miguel Veloso, Manuel Fernandes, João Moutinho, Paulo Machado och Carlos Saleiro, bara för att nämna några stycken. Samma generation, med några undantag för att dem antingen spelar nu i A-landslaget eller för att några inte har utvecklats som man hoppats på. Samt så har denna generation förstärkts med spelare som utvecklats senare och först nu återfinns i detta forna U21 landslag som ikväll lämnade den europeiska ungdomsfotbollen genom bakdörren.
Ikväll hade man chansen att kvala in till U21 EM i Sverige, även om chanserna var ytterst små, då man var beroende på vad de andra länderna mäktade med. Portugal låg två i sin grupp bakom England och med noll chanser att gå om engelsmännen, så man var tvungen att satsa allt i sista matchen ikväll mot Irland. Även om man skulle vinna så var man tvungen att klättra förbi åtta andra nationer. De fyra bästa tvåorna i grupperna skulle även dem kunna boka flygbiljetter till Sverige. Alltså låg Portugal på en nionde plats när matchen drog igång ikväll.
Man gör en miserabel första halvlek, trots att de flesta resultaten gick lagets väg så lyckades inte spelarna prestera. Men tack vara två bjudningar av motståndarna så gjorde man två sena mål innan halvtid. I och med dem målen så låg man då på en femte plats och hade bara Danmark att ta sig förbi för att nå den fjärde platsen som innebar U21 EM-biljett. För att ta sig förbi Danmark var man nu tvungna att göra ytterligare tre mål och hoppas att resultaten skulle fortsätta gå lagets väg. Det var då det blev pinsamt för Portugal. Istället för att försöka öka på sin ledning så spelade man ännu sämre och helt plötsligt så skulle det stå 2-2 och då var U21 EM långt borta.
Man fortsatte att ha turen med dem andra nationernas resultat och trots 2-2 så hade Portugal under en tid i andra halvleken bara behövt göra ett mål och vinna matchen för att komma på den fjärdeplatsen som behövdes. Men närmaste man kom var en stolpträff och när det återstod knappa fem minuter så var man återigen tvingade att vinna över Irland med en större målmarginal. Självklart kan man inte alltid ta sig till slutspel men med dem spelare som man har till förfogande så skall man klara av att vinna över Irland. Med all respekt för Irland, men faktumet är att Irland låg sist i denna grupp och hade bara mäktat med ynkliga två mål innan kvällens match.
Så vart ligger problemen egentligen? Är dagens ungdomar mer intresserade av att fort lämna den inhemska fotbollen? Är spelarna dem enda ansvariga? Vad har förbundet för ansvar i detta? Vad har klubbarna för ansvar? Vad har spelaragenterna för ansvar? Vad har förvundskaptenerna för ansvar? I den avslutande del två av denna artikelserie hittar ni mina tankar om dessa frågetecken.
