Krönika: Gör mig stolt, Queiroz
"Men här stannar min tidigare kritik mot Queiroz. Vår tränare har mot all odds tagit Portugal till playoff - visserligen med en gnutta tur, men på ett övertygande sätt i de två sista matcherna - och utan Ronaldo. En Ronaldo som på pappret kommer saknas, men som i verkligheten inte kommer göra det."
Just nu har jag drabbats av hybris. Hybris över saker - projekt - jag vill göra. Jag har en massa projekt i mitt huvud som jag bollar fram och tillbaka med.
Men jag ids jag inte göra något åt det.
Det känns som om jag har fastnat.
Det känns som om jag har fastnat i kriget med mig själv.
Jag behöver ett break. Jag öppnar garderoben och tar fram en vinröd landslagströja med “18 Maniche” på ryggen. Jag trär på mig tröjan. Hybrisen börjar sakta avta och jag känner mig lugnare. Pulsen har sjunkigt några nivåer.
Plötsligt uppenbarar sig Luis Figo framför mig med bollen fastklistrad på högerfoten. Han lägger en passning i sidled som fastnar på Rui Costa som i sin tur avancerar framåt i banan. Tillbakablicken börjar kort därefter att flagna bort. Flagna bort på samma sätt som “18 Maniche”-trycket på ryggen håller på att göra efter allt för mycket tvätt (tvättmaskinerna i studentområdet där jag bor håller ungefär lika hög standard som Real Madrids försvarsspel). Flagna bort håller även min kritik mot Carlos Queiroz att göra.
Vi är nära nu. Vi får snart se ljuset i tunneln. Och vem kunde tro det efter tio spelade matcher i ett kval där vi förlorade på hemmaplan i slutminuterna. I ett kval där spelet stundtals varit obefintligt. Och slutligen i ett kval där våran tränare använt sig av 30 spelare på tio kvalmatcher.
Men misströsta inte - listan kan stiga till 33 spelare om nykomlingarna i truppen Hilario, Ricardo Costa och Fábio Coentrão alla skulle få speltid på lördag.
Men här stannar min tidigare kritik mot Queiroz. Vår tränare har mot all odds tagit Portugal till playoff - visserligen med en gnutta tur, men på ett övertygande sätt i de två sista matcherna - och utan Ronaldo. En Ronaldo som på pappret kommer saknas, men som i verkligheten inte kommer göra det. Real Madridstjärnan har under en längre period i landslaget överarbetet sitt ansvar på planen vilket har resulterat i bottennapp efter bottennapp. Portugal blir i nuläget bättre utan Ronaldo.
Och när vi ändå är inne på Ronaldo ska även Queiroz (och förbundet) ha cred för hanteringen av stjärnans skada. Real Madrid tror - precis som en viss herre med ett rödsprängt ansikte i Manchester - att man ligger högst upp i hierarkin, och kan därför köra över de mindre organisationerna. Queiroz lät sig inte luras och kallade in Ronaldo för en läkarundersökning i hemlandet. Där fick vi se lite stake från förbundskaptenen.
Till råga på allt verkar han fått Simão att äntligen börjar leverera i landslaget; tre mål på de två senaste matcherna - bara en sådan sak.
Det känns som vår tränare verkar ha korten på bordet, och det återstår bara ett hinder.
Bosnien, ja. Vad kan jag säga om Bosnien som inte redan är sagt? Jag kan säga att Bosnien inte är Tyskland. Dzeko och grabbarna spelar med en enorm offensiv. En offensiv som spelskickliga portugiser kommer att trivas mot. Portugal har visat förr att man trivs bra mot offensiva nationer som Bosnien. Portugal har visat förr att man inte trivs bra mot organiserade nationer som Tyskland.
Jag tar av mig tröjan och viker ihop den omsorgsfullt för att sedan försiktigt lägga tillbaka den i garderoben. Jag är i verkligheten igen och hybrisen börjar sakta men säkert krypa tillbaka. Men det gör inget. På lördag 21:30 har jag på mig tröjan igen.
