EM-truppen och Paulo Bento
Tankar om EM-truppen i allmänhet och förbundskapten Bento i synnerhet.
Paulo Bento har sagt sitt: Truppen är presenterad. Diskussionerna är i full fart om han gjorde rätt val. Den spontana känslan efteråt är att det råder delade meningar.
Jag kan förstå om många stör sig på förbundskaptenen; han kan uppfattas som tämligen dryg i sitt kroppsspråk och sitt sätt att kommunicera med allmänheten. Förstår till fullo när producenterna av det portugisiska satirprogrammet ”Gato Fedorento” gnuggar händerna och dreglar av tacksamhet. Men kanske mest av allt störs sig nog folk på hans envishet: Hugo Viana ska INTE med till EM. Och INTE ens som bänkspelare. Bento motiverade petningen med ”att han inte passar vår filosofi”. I min bok borde ligans kanske bäste spelare spela ett mästerskap där (i teorin) bara de allra bästa spelar – och i alla fall på bänken. Och när en spelare som Varela – som inte spelat/gjort någon vidare säsong – finns med förbryllar det ännu mer. För att inte nämna provocerar. Eller när Vianas lagkamrater i Miguel Lopes och Custódio – som inte har en enda landskamp på kontot – är uttagna, börjar man undra vad den gode Paulo pysslar med.
Men samtidigt visar det prov på bestämdhet och kurage; Bento viker sig inte för allmänheten och slog fast vid det under presentationen när han förklarade: ”Jag förväntar mig inte att ni ska hålla med om uttagningen. Däremot förväntar jag mig att ni ska respektera den.” Visa ord – och han har fullständigt rätt.
När Ricardo Carvalho bokstavligen sket i att fortsätta en träning under EM-kvalet förra året fick han foten direkt. Andra tränare hade kanske gett honom en andra chans – med tanke på hans meritlista. Men inte Bento. Och jag kan bara hålla med.
Han är en tränare som vet vad han sysslar med. En drivkraft som stavas bestämdhet, och jag kan sympatisera med förbundet som förlängde hans kontrakt fram till VM 2014.
I Gotham City tror man på Harvey Dent. I believe in Paulo Bento.
