Känns riktigt motigt nu (igen)
Mitt hjärta tar stryk. Min evigt positiva inställning börjar ta stryk. Jag får be om ursäkt för den uteblivna rapporteringen kring matchen mot Rennes, men PSG-hjärtat blöder återigen.
Jag hade laddat upp inför TV-matchen mot Rennes under den gångna helgen. En samling av vänner hade tvingats att titta på fransk fotboll med mig under lördagskvällen och jag satt otåligt och väntade på att få visa upp Rothen, Landreau, Clément och Armand för dem. Spelare som jag ständigt propagerar för och skryter om alltså. ”Rothen är månadens spelare och med i landslaget igen” och även ”Landreau är överlägset den bästa målvakten i Frankrike” är vanliga grejor som brukar komma ur undertecknads mun.
Även om vännerna var bakfulla och vidriga så hann dem i alla fall se PSG göra en riktigt dålig match och varken Rothen eller Landreau imponerade direkt. Passningsspelet var uselt från vår sida och polarna började kritisera hela Ligue 1 ganska omgående. Antiklimax, så att säga.
Kul att nye brassen, Cearà, fick göra mål i alla fall. Respekt av Leroy att inte fira sitt vackra mål också. Jérôme Leroy är sjukt jävla bra, ibland i alla fall. Jag har precis som herr Cederblad alltid gillat denna ex-parisare.
Jag laddar om batterierna med att se Les Bleus slakta Färöarna på lördag. Landreau vaktar kassen och förhoppningsvis så får Rothen hoppa in en stund.
***
Om PSG fortsätter att spela uselt på Parc des Princes och om Frankrike, av någon anledning, missar EM-slutspelet så blir det Svampen inom kort (ni som bor i Örebro vet jag menar).
***
ALLEZ PARIS!!
(För er som inte känner till ”Svampen” så är det ett relativt högt vattentorn. Ett ganska vanligt skämt är att man ska hoppa ner därifrån om saker inte går som dem ska. Lite överdrivet från min sida alltså)