Spelarporträtt: Diego Lugano
I södra Uruguay en bit norr om huvudstaden Montevideo ligger staden Canelones. Där föddes den andra november 1980 vår mittbacksrese Diego Lugano. Han är mellanbarnet i syskonskaran med en äldre bror och en yngre syster. Att börja spela fotboll föll sig naturligt för Diego då hans far Alfredo Lugano under sin karriär spelade med Club Libertad som han representerade under 20 år. Precis som Diego var även hans far mittback, kapten och var en mycket temperamentsfull spelare. Så man behöver inte fråga sig två gånger vem vår käre mittback bråtts på. Hans far var en mycket bra man. Han stödde Diego till fullo inom fotbollen samtidigt som han såg till att han son studerade och skaffade sig en utbildning.
Som barn beskrevs Diego som smart och rastlös, alltid med en boll vid fötterna. Han började tidigt spela fotboll i lokala klubben C.A Libertad. Efter en fin utveckling fantastiska insatser började de Uruguayanska toppklubbarna intressera sig för stortalangen. Valet föll på Nacional från Montevideo dit den då artonårige Lugano flyttar 1999.
Väl där får Diego känna på toppfotboll för första gången. Nacional i högstaligan, ett etablerat lag inom uruguayansk fotboll. En ung Lugano hinner göra 13 matcher för klubben som både säsongen 99/00 och 00/01 vinner ligan. Inför säsongen 01/02 väljer klubben att förnya truppen och städa ur laget. Många spelare får gå men Lugano anses lovande och lånas ut till Plaza Colonia, ett annat lag från regionen med samma namn.
Den nu 20-årige Diego kommer till klubben som en stor talang men dock fortfarande något av en doldis. Tiden i Plaza blir inte bara ännu ett lag i karriären utan en explosionsartad utvecklingsperiod och en språngbräda utan dess like. Efter bara en kort tid ser Lugano sig som en av lagets förgrundsfigurer med kaptensbindeln kring sin vänstra överarm. Laget går sina största framgångar i historien till mötes. Nyuppflyttade Plaza som idag huserar i andraligan slutar sjua i högstadivisonen- sin högsta placering i seriesystemet hittills. Lugano slår igenom stort och idag säger han såhär om sin tid i Plaza Colonia:
“Jag är säker på att det var i Plaza jag hittade självförtroendet och etablerade mig som spelare. Som tjugoåring var jag lagets kapten. Den fina insatsen i ligan 2002 var avgörande för min framtid som professionell fotbollsspelare”
Efter den fina säsongen i Plaza fanns Diego på flera storklubbars önskelistor. Brasilianska maktfaktorn Sao Paulo lyckas knyta den temperamentsfulle mittbacken till sig, något som ska visa sig bli en kanonvärvning. Han flyttar 2003 och var hans genombrott i Plaza Colonia stort ska han ånyo med samma dignitet slå igenom på den breda, internationella scenen i Sao Paulo. Samma år som flytten får han för första gången chansen i landslaget. Tidigare hade Lugano testat på ungdomsnivå i men nu var det på riktigt. Han blev snabbt kapten och en vital del av landslaget under tränaren Oscar Tabarez. På klubblagsnivå gick det lika bra, triumf efter triumf bärgades. Under tiden i Sao Paulo fyllde Diego prisskåpet med pokaler från ligan, cupen och kanske den mest meriterande- VM för klubblag efter seger mot Liverpool i finalen. Individuellt har han blivit utsedd till både ligans bäste back, bäste spelare i klubblags-VM och Sydamerikas näst bäste spelare. Han var under den här perioden klubbens kanske bäste spelare och fullkomligt älskad av fansen. Alla dessa utmärkelser och titlar gjorde honom ännu mer ansedd inom världsfotbollen, vilket mer eller mindre krävde ytterligare ett steg i karriären. Efter att ha varit mycket nära att skriva på för Milan, Lazio och Juventus kritar han istället på ett avtal med turkiska Fenerbahce dit han flyttar för 7,5 miljoner euro. Diego Lugano lämnade Sao Paulo men i fansen hjärta kommer han alltid finnas kvar. Det var ett mycket speciellt band som sällan skådats och hunnit byggas upp under en sådan kort sejour.
”Det var tre fantastiska år. Inte bara för allt sportsligt jag åstadkom utan fansens kärlek till mig och min kärlek till dem och klubben, det var helt fantastiskt. Jag växte mycket i världens största klubb. Ju längre tiden går, desto mer växer den känslan”
Att Diego i framtiden skulle återvända som spelare eller i någon annan befattning till Sao Paulo känns mycket nära till hands.
I Turkiet och Fenerbahce fortsätter framgångarna. Under sin första säsong vinner Fenerbahce ligan och året därpå Supercupen. 2008 lyckas klubben nå kvartsfinalerna i Champions League, det längsta man någonsin kommit och sannerligen en bedrift med den konkurrens som turneringen innebär. Återigen efter fina prestationer börjar det spekuleras i en ny övergång. Den här gången med dem riktiga storklubbarna i Europa. Men Diego finner ingen anledning att flytta utan skriver istället på ett fyraårs-kontrakt med Fener. Ett oväntat drag. Men en säsong senare ska dock Diego få dra på sig ett annat matchställ.
Inför säsongen 11/12 letar storsatsande och nyrika PSG efter ytterligare en central försvarare. Den karakteristiska mittbacken, den hårfagre alfahanen Diego Lugano drar PSGs konstant vidöppna transferögon till sig. En utköpsklausul på 3,5 miljoner euro senare presenteras Diego Lugano som nyaste tillskottet i truppen och Parisförsvarets nye anförare.
Så här långt har den sent blommade Uruguayanen anpassat sig bra i Paris. Han har fått mycket speltid trots den knivskarpa konkurrens som råder i försvaret. Ingen är egentligen ordinarie men när allt kommer till sin spets är det Sakho och Lugano som är först i hierarkin. Diego har inte rosat marknaden men ett stabilt försvarsspel har vi fått se och mer lär det bli.
Hans karriär på den internationella scenen är en del som bara måste nämnas. Som Uruguays store ledare och anförare har han tagit sitt landslag till en ny nivå, in i en ny era. I Sydafrika-VM 2010 lyckades man komma till semifinal där man med liten marginal besegrades med 3-2 av Holland, kanske världens bästa landslag. Till slut kom man fyra och skrev fotbollshistoria. En enorm bedrift för det stora fotbollslandet i den lilla förpackningen med drygt tre miljoner invånare.
Årets därpå var det dags för Copa America. Efter att ha slagit ut Argentina på straffar i kvarten besegrade man Peru i semin och till slut stod man högst upp på prispallen efter att ha besegrat Paraguay i finalen. Att som kapten vinna den största turneringen i Sydamerika är få förunnat. Diego är onekligen en av Uruguays starkaste stjärnor både för dagen och historiskt.
Diego Lugano är en spelare som man hatar eller älskar. En spelare som man vill ha i sitt eget lag men inte möta. Hans unika, konstanta 110-procentiga inställning är mycket av det som gör honom till den fotbollsspelare han är. Oavsett hur långt det är till situationen eller vart han kommer ifrån på planen fullföljer han alltid. Allt som oftast först på bollen, i annat fall är det motståndarspelaren som far all världens väg. Ett riktigt ånglok med ett temperament vilket vi inte fått se sina mörka sidor av än i PSG. Kolla gärna situationen som gav honom fem matchers avstängning i en match mot Galatasaray. Jag kanske framställer Lugano som en ren köttare men han är en tämligen komplett mittback av yppersta klass.
Tota är et kärt smeknamn till Diego. Det har följt honom seden barnsben och givits innebörden Talento, Orgullo, Tecnico, Ambicion som på svenska betyder talang, stolthet, teknik, ambition.
Utanför planen har Diego hunnit skaffa en familj på fem personer. Han är gift med Karina Roncio som han har barnen Bianca, Nicolas och Thiago tillsammans med. Diego är även en del av ett projekt som heter Fundacion Celeste och hjälper barn på den Uruguayanska landsbygden att få sportutrustning och möjlighet att utöva flertalet sporter, något som hade varit omöjligt på många håll utan stöd. Andrar aktörer i projektet är landslagskamraterna Sebastian Abreu och Alvaro Pereira.
För att avsluta ett porträtt som blev bra mycket längre än planerat vill önska Diego Lugano fortsatt lycka till i PSG-dressen och säga ett jag är mycket glad att få ha en sådan fantastisk karaktär i PSG.
Källor: Turkisk fotboll; Uruguay, Diego Lugano- Wikipedia, diegolugano.org, Fundacion Celeste
