Spelarporträtt: Salvatore Sirigu
I många år har PSG sökt med ljus och lykta efter en ultrastbil burväktare. En målvakt att luta sig mot i alla väder, speciellt när det blåser snålt i försvarsregionerna. Vissa hävdar att gamle legenden Bernard Lama var den senaste självskrivna målvakten i klubben. Han var aktiv innan spelarna Coupet, Letizi, Alonzo, Landreau, Edel tog över, men ingen av dem lyckades riktigt fylla Lamas skor. Inte för att dem var dåliga målvakter snarare tvärtom, men den där givna förstakeepern, den där defensiva hänföraren har inte PSG haft under dem sista tio åren. Ända tills nu.
Salvatore Sirigu föddes 1987 på Sardinien i staden Nouro. Dock flyttade han redan som femtonåring till Venedig för spel i Venezia. Bland kanalerna i Venedig utvecklades Salvatore mycket och fick som belöning fem landskamper på U17 och U18 nivå att tillskriva sin meritlista. Sejouren i Venedig varade i fyra år fram till dess att Palermo fick nys om den då nittonårige målvaktstalangen.
2006 anlände Sirigu till Palermo. Ytterligare ett steg i karriären var taget och spel i Serie A var nu inom räckhåll. Men riktigt så fort gick det inte. Salvatore var fortfarande bara nitton och fick till en början spela i klubbens U19-lag, men där gjorde han stor succé och var en del i en gyllene upplaga av klubbens Primavera-lag.
Inför säsongen 07/08 ansåg Palermo att Sirgu var för bra för ungdomsfotboll, men att peta en reinkarnerad Alberto Fontana var uteslutet. Lösningen blev ett lån till Serie C1-laget Cremonese. Salvatore lyckades hyfsat i sin nya klubb och spelade nitton matcher. Efterföljande säsong bjöd på samma förutsättningar, men den gången i Ancona, som då huserade i Serie B. Lånet blev inte speciellt framgångsrikt. Salvatore lyckades aldrig bli helt ordinarie och spelade bara femton matcher för klubben.
2009/10 års upplaga av Serie A skulle visa sig bli det stora genombrottet. Inför säsongen var Sirigu dock tänkt som andraval bakom Rubinho, nyanländ från Genoa. Denne Rubinho fick enligt planerna förtroendet till en början, men misslyckades att infria förväntningarna. Efter flera mediokra insatser ställde målvaktslegenden och tillika tränaren Walter Zenga Salvatore mellan stolparna. Lazio stod för motståndet i ligans sjätte omgång, en match som slutade 1-1. Det blev inget mirakelresultat men vid matchens slut var det en spelare som hade utmärkt sig något alldeles extra. Just det, Salvatore Sirigu utsågs till matchens lirare efter flera kvalificerade ingripanden i sin Serie A debut.
Efter debuten fortsatte framgångarna med fler fina insatser. Salvatore blev nummer ett på målvaktsposten och fick förtroendet under resterande delen av säsongen. Palermo slutade på en fin femteplats, kvalificerade sig för europaspel och Sirigus debutsäsong var inget annat än succéartad.
Efterföljande säsong var vår käre målvakt det givna förstavalet mellan stolparna. Under Delio Rossis ledning nåddes en respektabel åttondeplats i ligan, final i Coppa Italia och comeback på den internationella scenen. Salvatore gjorde sin första landskamp och utvecklades till en av lagets stöttespelare.
I dagens fotboll går inga framgångar obemärkt förbi och Sirigu var inget undantag.
Coupet hade redan under säsongen deklarerat att hans dagar på den professionella fotbollsscenen var över med säsongens sista spark. De satsande Qatarierna hade inga planer på att fortsätta med den något labile kamerun/armeniern Edel. Det andra alternativet, Alphonse Areola ansågs för orutinerad och inte kvalificerad för uppgiften. Qatariernas investeringssuktade ögon vände sig med ens mot Italien och Palermo.
Sirigu anlände till PSG i samma veva som Pastore. Övergångssumman för de båda stannade vid 40 miljoner euro. Övervägande del gick till köpet av Pastore men om verkligen ynka 3,5 miljoner var priset för Sirigu har diskuterats flitigt. Kanske hade Leonardo och El-Khelaifi i avsikt att göra Pastore-värvningen mer spektakulär, vem vet?
Salvatores start i PSG har varit mycket lyckad. Trots konkurrenssituationen med Douchez har det aldrig varit tal om vem som står högst i kurs. Sirigu har spelat alla ligamatcher såhär långt, och första misstaget låter fortfarande vänta på sig. Hans kombination av längd, reflexer och ett resolut luftspel gör honom unik, komplett. Dessutom tolererar han inte att släppa in ett endaste mål som han har någon chans att rädda, oavsett om skottet sitter stenhårt i krysset. Den karaktären och ambitionen är en fröjd att skåda och förstärker bilden av Sirigu som en mycket kompetent målvakt.
Jag hoppas att vår käre burväktare kommer utvecklas ytterligare och fortsätter vara en vital del av den stora satsning som sker, även i ett längre framskridet skede.
