Partick Thistle - Dundee FC2 - 1
Valenciennes-PSG 3-4: En fantastisk vändning
Förutsättningarna inför matchen var klara, som så många gånger förr nu på slutet var det måstematch för fortsatt deltagande i titelracet. För motståndet stod luriga Valenciennes, som vunnit 90% av sin hemmamatcher på Stade du Hainaut, arenan där denna batalj skulle utspela sig. Matchen blev till en riktigt svängig drabbning mellan två i vanliga fall defensivt starka lag, men afton till ära gjordes hela sju mål och som tur var gjorde Valenciennes "bara" tre av dem och PSG avgick därmed med segern
Ancelotti hade förmånen att kunna matcha ett i det närmaste ordinarie lag. Italienaren fortsatte med sin 4-3-3 uppställning med offensiva charmörerna Nenê, Pastore och Menez längst fram. Återigen fick Zoumana Camara chansen från start och brassen Maxwell chansen på sin vanliga ytterbacksposition till vänster. Jallet fick ånyo bära den röda kaptensbindeln.
Startelva 4-3-3:
Sirigu - Jallet, Alex, Camara, Maxwell - Sissoko, Motta, Matuidi - Nenê, Pastore, Ménez
Bänk: Douchez, Sakho, Lugano, Armand, Bodmer, Hoarau, Gameiro
Bevisligen hemmastarka Velenciennes satte full fart från start i den första halvleken, tyvärr med PSG-försvaret stundtals som åskådare. Detta straffar sig nästan omgående. Hemmalagets lagkapten, Mater skickar upp en långboll från sin ytterbackspositon mot Aboubakar, som tar ner bollen i PSGs straffområde, vinner närkampen mot Camara, vändskjuter mot mål, skottet träffar otursamt Alex och rullar in till 1-0. Både tur, dåligt försvarsspel och en fin prestation av Aboubakar.
Efter målet fick Valenciennes ett massivt stöd av hemmapubliken och spelade med stort självförtroende. PSG var märkbart skakat och skulle bli straffade med ytterliggare ett mål i baken. En nickrensning från PSG-försvaret letade sig ut till samme Aboubakar som fintar sig förbi två Paris-spelare och avlossar ett tungt skott från höger i nivå med straffpunkten. Sirigu räddar men inte bättre än ut till Gomis i motståndarlaget som enkelt kan stöta in bollen. Oerhört tungt och återigen, fint av Aboukar men inaktiva bortdribblade PSG-backar, även Sirigu kanske hade kunnat sett till att styra iväg skottet bort från målområdet istället för i gapet på Gomis. 2-0 efter elva minuter.
Vid det här laget kände jag och säkert många med mig, hur svårt det skulle bli att vända på steken. PSG som tenderat att vara ojämna under i stort sett hela säsongen stod inför att försöka vända 0-2 mot ett av ligans bästa hemmalag. Svårt som attan, men uppenbarligen inte omöjligt.
Men överraskande och ur egentligen ingenting kommer PSGs replik bara några minuter senare. Högerbacken Mater som stod för assisten till 1-0 bjuder på ett gratisläge efter ett misslyckat försök till att spela sig ur en trängd situiation nedåt egen hörnflagga. Resultatet blev en oadresserad passning rakt i gapet på Ménez som med en mycket elegant chipp friställer Nenê som utan några funderingar rullar in 1-2 under Penneteau i den fjortonde matchminuten. Livsviktigt mål.
Stade du Hainaut fortsatte att glöda på läktarna men massivare PSG åt sig in i matchen som utspelade sig på planen. Man täppte till bakåt och fick ordning på sitt passningsspel. Men dem riktigt giftiga chanserna uteblir till en början. Ménez är hyfsat nära med en frispark och Pastore kanske borde haft en straff men i övrigt mer kontroll utan den riktiga spetsen.
Men långa perioder av konsekvent rullande ger i den 39e minuten reultat. Jallet skär in i planen från höger, passar till Menez som släpper vidare till Nenê som håller i, väntar in Maxwells överlapp, spelar honom fri som lurar Penneteau och rullar in bollen på första. Ett mycket vackert spelmål och en helt ny matchbild.
Nu blev det Valneciennes tur att vara skakat vilket resulterade i att PSG satte 2-3 av bara farten. Matuidi frispelades efter en lyftning av Pastore som tämligen enkelt letade sig in mellan mittbackarna i hemmalaget. Matuidi slängde sig fram och rullade in 2-3 i den första halvleken sista minut.
Andra halvlek domineras mer klart av Paris. Laget känns robust, fast utan avsaknad av rörlighet och framförallt ett stort tålamod- att låta motståndarna springa och samtidigt vänta in de luckor som förr eller senare ges.
Föga överrasaknde utökar PSG sin ledning efter 58 minuter genom Jeremy Mênez. Återigen, precis som vid 2-2 målet ett överspel från höger till vänster som efter Pastore och Nenê slutligen hamnar hos Ménez som bombsäkert avslutar lågt i bortre.
PSG fortsätter efter målet att trumma på, kommer till några halvfarligheter. Valenciennes har något tungt distansskott men i övrigt kändes matchen rätt avgjord.
Men i den 80' matchminuten fäller Thiago Motta en Valenciennesspelare utanför straffområdets högra hörn. Frispark blåser domaren, men om man studerade situationen närmare kunde man tydligt se att regelöverträdelsen, en spark på benet, skedde innaför straffområdet och straff således skulle ha dömts. Men det rörde inte frisparksskytten Cohade i ryggen som elegant helt sonika curlade in bollen i Sirigus högra kryss. Tio minuter kvar 3-4 och match igen.
Armand byts in för att säkra bakåt och Gameiro för att springa av sig framåt. Valenciennes försöker flytta upp folk och lyfta upp bollen men lyckas inget vidare. Istället är det PSG som lyckas kontra och i slutminuterna får Gameiro läget. Ett liknande han fick i hemmamötet och läckert chippade in. I dagsläget har inte Gameiro den formen och självförtroendet utan sköt ett relativt lättläst skott som Penneteau avvärjde.
Matchen slutar 3-4 i PSGs favör.
Ja vart ska man börja? Det här var nog säsongens höjdpunkt såhär långt, iallafall i mina ögon. Det var först nu man på allvar kunde se det nya PSG- storlaget och maktfaktorn Paris. Trots de något tvivelaktiga försvarsinsatserna i starten, förvisso mot en hal och aktiv Aboubakat till trots trodde PSG på sig själva, sitt spel och framförallt på vinst. Visst kan man spekulera i vad som hade hänt om Mater in hade bjudit på första reduceringsmålet, men det finns det ingen egentlig anledning att göra idag. Valenciennes fick sig en lektion i lagmoral, självförtroende och allt som hör därtill. En lektion som dem sent kommer glömma.
Något annat värt att konstatera är vilken fruktansvärt bra offensiv trio PSG har längst fram. Dem var inblandade i allt idag, trots att vinsten inte på något vis var individuellt betonad. Ménez som klivit fram enormt under Ancelotti, Pastore som åter vaknat till liv och Nenê- den frekvente poängplockaren. Internationell klass är vad det är.
Den tyngd PSG visade upp idag lovar otroligt gott inför de sista skälvande matcherna av serien samt inför kommande CL-äventyr så småningom.
Paris est Magique!
