En sorglig historia
PSV har förlorat mycket på Stevens avgång men absolut inte mer än Stevens själv.
När Jan Reker lät Ronald Koeman gå till Valencia förväntade sig supportrarna att han hade förebrett en bra ersättare. Reker hade två tränare i tankarna men problemet var att de inte var tillgängliga för tillfället. De upptagna männen hette Martin Jol och Huub Stevens. Den förstnämnde kunde inte komma direkt och Stevens sa att han gärna skulle komma, men först ville han avsluta säsongen med Hamburg. Reker blev då tvungen att agera snabbt och kallade in Sef Vergoossen. Sef bibehöll PSV i topp och förde laget till den fjärde raka ligatiteln, mycket med hjälp av en försvarsinriktad fotboll. Medier menade således att Ajax och inte PSV var de riktiga mästarna på grund av sin publikfriande fotboll.
Visserligen sövde Vergoossen ner oss supportrar med sin fotbollsfilosofi men allt var förlåtet när Timmy Simons lyfte upp den cirkelformade trofén.
Fyra dagar efter segern läckte några citat från Gomes ut i en tidning. Han var missnöjd med klubbdirektör Reker på grund av oinfriade löften och gav ett ultimatum; ”antingen lämnar han eller jag.” Det kom senare fram att en maktkamp inom klubben var anledningen till uttalandet och ungefär i samma veva kom Huub Stevens till klubben. I samma veva som när medierna agerade som hyenor för att få ett scoop om maktkampen. I samma veva som när flera nyckelspelare var på väg bort. Man skulle ljuga om man sa att Stevens kom till klubben under idealiska förhållanden.
Han var nu tvungen att ta itu med de flyktande spelarna och främst då Gomes och Farfan. Till råga på detta skulle lära känna spelarna och klubben, detta med en flock av mediehyenor som omringade klubben. Ett par dagar in på transferfönstret lämnade Farfan för Schalke. Drygt 20 dagar därefter lämnade Gomes för Tottenham och lägg därtill fem andra spelare. PSV gjorde dessutom av sig med männen som försökte få mer makt inom klubben vilket betydde lugn och ro men samtidigt att man sabbat kontaktnätet dessa personer byggt upp genom åren.
Stevens köpte många spelare från olika länder för att ersätta de som hade gått och det skulle bli ännu svårare att svetsa ihop ett lag. För att ta ett steg i processen ville han att alla skulle lära sig engelska och det innebar problem för sydamerikanerna. De hade spenderat många år i Holland och tyckte att man klarade sig på spanskan, på planen använde man sig av kroppsspråk och enkla fraser och under träningarna fanns en länk mellan dem och tränaren. En länk Stevens gjorde sig av med vilket inte togs emot glatt av sydamerikanerna. Salcido kände sig utstött och efter att han petats på oklara grunder totalsågade han Stevens i media. Pressen fick det till att Stevens hade en policy på dem som inte kunde tala engelska. När ecuadorianen Mendez frågade om sanningshalten i det utmynnade det i en het diskussion mellan tränaren och mittfältaren inför en massa kameror.
Men om vi ponerar att alla kunde tala engelska tror jag ändå inte att spelarna förstod sig på just Stevens. Under en försäsongsträning råkade Afellay ut för en hård tackling och blev liggandes. Spelarna blev helt tysta och efter några sekunder hörde man Stevens skratta. Men ingen visste vad han menade och kollade bara på varandra. Stevens och spelarna förstod sig inte på varandra.
En bit in i säsongen hade han varken hittat den rätta formationen eller startelvan. Detta ledde till ett frekvent roterande inför varje match vilket spelarna klagade på. Anfallaren Lazovic var den som klagade mest över spelsystem och bristen på speltid han fick. Stevens höll sig mest till 4-5-1 med Koevermans som spets men efter att Lazovic, mitt under ett målfirande mot Ajax, skrikit till Stevens att han ville ha sex med hans mor fick han börja spela från start. Målproduktionen hade varit lidande hela säsongen och den blev inte märkbart bättre med Lazovic från start. De uteblivna målen kan mycket väl ha berott på att nästan hela laget ville spela 4-4-2 men Stevens höll kvar vid sitt 4-5-1. Poängtapp ledde till konfrontationen från media och supportrar. För medierna hade Stevens inte mycket till övers och relationen till dem var ansträngd.
Så han hade alltså drabbat ihop med Salcido, Mendez och Lazovic. Tre spelare med lite annorlunda personligheter och när Stevens var i Hamburg stängde han av Zidan och Kompany. Även de har ganska annorlunda personligheter. Han var väl inte kapabel att hanterna någon utav dem och att kommunicera med spelarna har aldrig varit hans starka sida. När Huub skrev på hoppades många även på en offensiv förändring i spelet men de som följde Bundesliga visste att detta inte skulle ske, i Hamburg var han känd för sin defensiva inriktning.
Nu när Stevens lämnar oss har vi slagits ut ur alla kontinentala cuper, vi har slagits ut ur den holländska cupen och i ligan ligger vi på en femteplats 15 poäng bakom serieledarna AZ.
Det finns de som tycker att Stevens gick ner sig när han skrev på för PSV då förutsättningarna i Hamburg var mycket bättre. Och så kan mycket väl vara fallet men samtidigt måste man veta att Stevens älskar PSV och håller föreningen varmt om hjärtat. När han var aktiv spelare representerade han PSV i knappt 300 matcher och när han blev tränare i samma förening var det en dröm som gick i uppfyllelse. Han la ner oerhört mycket tid på PSV, exempelvis åkte han nästan varje helg ner till träningsanläggningen för att hålla ett öga på ungdomarna. Och det är just på grund av hans kärlek till klubben den här historien blivit så sorglig. Jag antar att De Haan hade rätt när han sa att man aldrig ska gå tillbaka dit man kom ifrån, det finns så många exempel på liknande misslyckanden. PSV må ha förlorat mycket på det här men absolut inte mer än Huub Stevens.
