Hibernian - Rangers 1-2
Rangers kunde ha vunnit betydligt större idag. Man spelade stundtals ut Hibs totalt och håller fast pressen mot Celtic inför Old Firm - nästa stora händelse.
Stundtals var det säkerligen fråga om något av den bästa fotbollen Rangers har presterat den här säsongen, och det inkluderar de vackraste CL-studerna. Man rullade runt bollen på nästan spanskt manér, och sedan kom långbollarna på yttersidorna.
Hibs-försvaret fick slita jycke, men hängde ofta helt enkelt inte med Rangers ytterkanter, som öppnade upp och slet isär gröna försvarare gång på gång. Framförallt på högerkanten, och framförallt av Burke, som gjorde en stor match.
Slutresultatet kunde lätt ha blivit ännu trevligare i ett par Rangers-ögon, men det duger definitivt som det är!
Visserligen hade Smith gått tillbaka till den 4-5-1-uppställning som varit så hett diskuterad, som vi älskat i Champions League och hatat i SPL. Skillnaden idag var att nu gick det fort på kanterna, och yttrarna var inte blyga för att kliva in och understödja Cousin.
Cousin, ja. Med sitt mål, som föregicks av tiotals one touch-passar, känns det som, visar han återigen att han hör hemma i den blå tröjan, åtminstone tills det är dags att gå vidare.
Naismith kunde med sitt mål markera vad vi märkt på sistone - att han slåss med näbbar och klor för sin plats och att han gör det bra. Han fick vänta innan han fick chansen ordentligt, men nu är han definitivt med i matchen i den stenhårda konkurrensen.
Ett skönt slut på året 2007, med en sista match som visar att Rangers är ett lag som kan vinna mot vemsomhelst, närsomhelst, hur många gånger som helst. Med ett spelsystem som när det fungerar också fungerar grymt bra. Med ett lag som mycket väl kan komma att sparka Celtic-rumpa lika hårt igen som man gjorde i höstas.
