Rangers - Dundee United 2-0
Smith höll sig till den startelva som spelade säsongens bästa boll mot Hibs, och det lönade sig. Tre poäng och topp-placering i ligan, äntligen.
Trots att vi från förra matchen visste kvalitet som finns i Rangers, och trots att Dundee United visat sig starka, inte minst genom en händelserik och imponerande 4-1-seger mot Hearts senast, så började matchen trögt. Efter en minuts hyllning av Phil O'Donnell, började en relativt intetsägande första halvlek där varken de båda lagen eller publiken gjorde något vidare intryck i början.
Dundee United började möjligen litet starkare, man skapade en halvchans på hörna i sjätte matchminuten. Men det fick Rangers att vakna till en smula - tillräckligt för att det skulle resultera i ett mål. Och det gick till nästan precis likadant som förra veckans öppningsmål - en crossboll från Burke som Naismith kunde få in tack vare bra placering.
Efter det kunde Rangers börja slappna av och spela sitt spel. Burke fortsatte det framgångsrika receptet att slå cross-bollar, och Naismith har fått upp ångan efter två mål på två matcher.
Fem minuter innan paus slog Burke till igen, på frispark. Den rensades av Dundee Uniteds försvar, men tillbaka till Burke, som återigen kunde få till en cross. Den här gången fick Ferguson till nicken, och målet godkändes efter litet diskussion från domarteamet.
Ferguson, förresten. Han bar ett armband med Motherwell's märke och O'Donnells nummer på armen. Fin gest.
Två noll i paus.
Däremot blev andra halvlek litet halvtråkig. Målchanserna var sällsynta, och resulterade inte i någonting. Således vann Rangers, och de tre poängen innebär att man gick upp i tabell-ledning med en match mindre spelad än tvåan Celtic.
Äntligen.
