St Johnstone - Rangers 0-2

När spelet kom igång var det tydligt att Rangers hade bestämt sig för att skärpa sig idag. Förra året var planen här bedrövlig, och den sabbade många matcher under säsongen. Nu har St Johnstone lagt ner en avsevärd (men okänd) summa på att byte ut underlaget, och det märktes att båda lagen uppskattade att bollen studsade jämnt och tempot kunde hållas uppe. 

 

Mest trivdes Rangers, som pressade på bra mycket kraftfullare än vi har sett tidigare i år. Jag kunde snart konstatera att samma negativa tendenser som funnits tidigare i Rangers spel - slarviga felpassar, stora ytor som lämnades i försvaret emellanåt - fortfarande fanns kvar, men att de såg betydligt mindre övertydliga ut, som om man höll på att åtgärda problemen över tid. Resultatet av den högre pressen och större spelskickligheten var att St Johnstone under de första 20 minuterna mest slog undan bollen till inkast så högt man kunde i banan, och de få gånger man verkligen hade bollen under kontroll försökte man sig på långa bollar mot anfallarna.

 

Samtidigt ska man ha klart för sig att St Johnstones styrka förra säsongen var ett stabilt försvarsspel och en bra målvakt, och att man släpper in få mål. Mer problematiskt för laget är att de inte direkt gör särskilt många mål heller. Detta syntes idag. Man höll ganska effektivt undan Rangers - förutom då det blev chanser emellanåt - men skapade ingenting framåt.

 

Rangers, å andra sidan, försökte lirka sig igenom straffområdet med små kombinationer, men än har man tydligen inte den samspeltheten, för man kom inte igenom motståndarnas kompakta försvar den vägen. Istället kom chanser på inlägg och fasta situationer.

 

I 28:e minuten får St Johnstone sin bästa chans, och det är i en situation som känns igen - Whittaker tappar boll till en motståndare och till slut blir det ett skott på mål, som McGregor dock har bra koll på och räddar komfortabelt.

 

Symptomatiskt är det en fin frispark i 31:a minuten som ger resultat för Rangers. Påfyllnadsspelare lyckas lura undan Naismiths markör, och denne kan skjuta fram pannan och ge Rangers ledningen, äntligen.

 

Svårare hade Jelavic stora delar av första halvlek, då han dels fortfarande får litet dålig bollservice av mittfältet (Edu och McCulloch är ingen höjdarkombination) och dels var hårt, stundtals nästan våldsamt uppvaktad av St Johnstone-försvaret.

 

Han fick dock sin revanch fem minuter in i andra halvlek, då en snygg genomskärare ger honom chansen. Det är här han visar sin klass: han är nämligen inte helt igen, utan han blir tvungen att göra en mindre dragning för att få bort sin försvarare. I det läget får han tyngdpunkt på höger kroppshalva samtidigt som målvakten rusar ut för att möta honom, men Jela har ändå tillräcklig balans för att peta bollen förbi keepern. Väldigt skickligt gjort.

 

Därefter är matchen i stort sett slut. Rangers stänger ner motståndarna, som blir allt mer desperata, och har full koll på läget resten av halvleken. Man har till och med bud på ett mål till eller två, men huvudsaken är ju att man tar hem det hela.

 

Kul att se var också att Papac och Wallace verkade trivas tillsammans. Davis hade en riktigt bra dag, och är enligt mig bäst på plan. Han håller bollen för att få upp lagdelarna, och stoppar upp kontringar. Vid något tillfälle gör han också en långlöpning med boll som inkluderar en perfekt genomförd klassisk Zidane-snurr på mittplan som genererar i applåder från både hemma- och bortafans. 

 

Annars är det, som jag skrev tidigare, samma problem som i de två föregående matcherna, men i mindre utsträckning. Litet slacker-attityd på mittfältet - när bollen ligger mitt emellan två spelare, så blir man gärna av med bollen för att båda väntar på att den andra ska springa och ta bollen istället för att göra det själv. Naismith har fortfarande problem med fotkänsligheten, men börjar bli bättre på huvudet. Whittaker felpassar och slarvar bort bollen, men gör det mindre och mindre. Dessutom börjar han få till inläggen bättre. 

 

Över lag var detta ett positivt besked från Rangers, och är det inte en engångsföreteelse, så lär Malmö få det svettigare på onsdag än man hade det senast. Nu behövs bara att Rangers blir vassare på att förvalta målchanserna, eftersom man behöver näta ett par gånger på Swedbank Stadion.