NAC Breda - Feyenoord
0 - 4

Rapport: Benfica – Chelsea

Kort resereportage från den första kvartsfinalen i Champions League.

Under tisdagen var det återigen dags för undertecknad att bege sig till en av säsongens många viktiga matcher på Luz, då Chelsea gästade i kvartsfinal ett av Champions League.

Flyget mot Lisboa lyfte från Heathrow klockan 08:15 på matchdagen, och det intressanta med att flyga från London, var givitvis att iaktta de många blåklädda supportrar som hade siktet inställt på samma match: Benfica – Chelsea. Många av ”gubbarna” på flyget var herrar som såg ut att ha varit med länge, om man uttryckte det så. Det fanns dock även en handfull skara yngre från the blues, ombord på resan ner.

Väl i taxin från Portela in mot stan bekräftade även taxichauffören för mig och min resekamrat, att mängder med engelsmän hade kommit ner både under måndagen och tisdagen, och således gett taxichaufförerna en liten boost i arbetsmängden under inledningen av veckan. Även han som körde oss från flygplatsen var benfiquista, och skulle se matchen på plats senare under kvällen. Förväntningarna var dock försiktiga från både oss och honom, och vi hoppades framförallt på ”um bom espetáculo", och ett gynnsamt resultat.

Efter lite slarvig uppackning och mathandling, begav vi oss mot Baixa för att strosa omkring i den 24 gradiga värmen och ta en och annan Sagres. Uteserveringarna längs med Rua Augusta och nere vid Praça do Comércio, var inte helt oväntat fyllda med britter som passade på att njuta av försommarvärmen. På ett och annat håll dröjde det inte länge innan man hörde fyllesångerna komma igång. För de som var i dessa krokar runt EM 2004, eller möjligtvis någon annan gång brittiskt motstånd kommit på besök till huvudstaden, kan man nog föreställa sig rätt väl hur det såg ut.

Allt eftersom eftermiddagen led, såg man dock allt fler benfiquistas i krokarna runt Rossio med omnejd. En stund senare begav vi oss dock istället mot Luz för att hämta ut biljetterna i den traditionsenligt alldeles för långa kön. Efter en halv evighet i kön i Megastore, hade vi dock biljetterna i handen, och kunde efter ytterligare några Sagres i solen som sakta börja sänka sig, ta plats inne på arenan.

Matchen som det flesta troligtvis sett, var ett antiklimax utan dess like för samtliga rödklädda på plats. Det var långt ifrån en höjdarmatch från något av lagen, men de flesta var nog överens om att vi skapade tillräckligt för att åtminstone kunnat ta ledningen i detta dubbelmöte. Det oavsett om vi fått straff eller inte efter Terrys solklara hands. Efter Chelseas mål dog i princip arenan ut, och varken spelet eller trycket från läktarplats blev riktigt dessamma igen, trots tappra försök från båda klackarna och spelarna på planen.

Emerson såg återigen oerhört svajig ut, och stod precis som tidigare under säsongen för en hel del tavlor. Förutom det var det skrämmande smärtsamt att se hans underlägsenhet i löpduellerna mot vår gamle Ramires. Även Jorge Jesus byten kan definitivt ifrågasättas. En annan fotnot det trevliga mottagande Raul Meireles fick av publiken på Luz.

Efter matchen sågs inte mycket blåklädda supportrar till runt Luz och Colombo, det kan dock bero på att britterna ombeddes vara kvar länge på sin sektion uppe på Piso 3, där en del av dem härjat framför ordningsvakterna under matchen. Kvällen avslutades med sen middag i restaurangdelen av Colombo, innan vi rörde oss med tunnelbanan mot Cais do Sodré för inta natten i Bairro Alto.

Den spontana känslan är dock att det fortfarande finns alla möjligheter att avancera till semifinalerna. Jag blev föga imponerad av det motstånd jag fick se tisdags, men en först väntar Braga i en extremt viktig match på lördagskvällen.

Matchen i bilder: