Monaco-Rennes 0-2
En någorlunda övertygande bortaseger på Stade Louis II i onsdags kan förhoppningsvis ge lite stabilitet och Rennes som har svårt att fästa position.
Stade Louis II var innan 2000-talet något av en mardrömsarena för Rennes, men efter millennieskiftet är det som att det gamla spöket lämnat den moderna världen.
Även om man är oerhört missnöjd med agerandet på transfermarknaden så måste det tilläggas att Rennes ser mer ut som ett lag och inte en virrig hönsgård som det var tidigare på säsongen. Avsaknaden av Källström som mittfältsgeneral var tydlig men kanske, kanske, har man nu hittat en stabilare grund, mycket tack vare försvaret.
De två senaste matcherna har varit mot Marseille hemma och mot Monaco borta. I den förstnämnda matchen visade Marseille prov på effektivitet samtidigt som Rennes visade raka motsatsen. 0-2 var inte direkt ett rättvist resultat i min mening.
Dock över till den andra 0-2 matchen på Stade Louis II. Med Edman avstängd fick Faty agera vänsterback i avsaknad på Perrier-Doumbe som skeppats till Glasgow vilket bara visar idiotin att sälja spelare utan att ha en riktig naturlig back-up på rätt position. Faty gjorde dock ett bra arbete och ska dock inte motta någon kritik.
Till min stora förvåning tilläts Romain Danzé starta på högerkanten på mittfältet. Sorlin hade flyttats över till Monterrubios vänster, och Monterrubio själv återfanns på bänken. Inte heller Utaka fick förtroende från start i matchen utan var petad till förmån för (hör och häpna) Daniel Moreira. M’bia var som bekant avstängd efter utvisningen mot Marseille
Den naturliga ersättningen i min mening till Utaka är, vårt enda nyförvärv, den i Schweiz målglade anfallaren Esteban. Men föga oväntat när det gäller Rennes så får inte ungdomar från utlandet förtroende från start, vilket vi märkte redan förra året med Alain Rochat.
Så en ändrad uppställning till 4-4-2 där Moreira och Briand skulle försöka göra mål framåt kunde man bara se ett stort svart moln skymma sikten, särskilt med den effektivitet vi uppvisat under säsongen.
Monaco öppnade bäst och hade ett par giftiga chanser men när matchen sedan balanserades kunde man säkerligen från publiken önska sig mer underhållning i andra halvlek. Rennes hade inte haft några riktigt bra chanser men inte heller Monaco efter de första 5 minuterna.
Därför var chockstarten i andra halvlek mycket oväntat där Rennes redan efter 4 minuter tilläts göra ledningsmålet. Även om man hoppades att Moreira äntligen skulle få hitta rätt mellan stolparna så blev jag inte missnöjd när jag såg att det var Briand som återigen fick näta.
Målet kom till genom en frispark, säkerligen lite mer än 30 meter från mål, som Didot inte tvekade att dra till med ett skott. Bollen fick enorm fart och kraft och var dessutom aningen skruvad vilket gjorde att även om den gick mitt mot mål så blev Roma helt ställd och lämnade retur som Briand påpassligt kunde vräka in i målet.
En kvittering var nära att komma efter 66 minuters spel då Meriem drog på en vackert skruvad frispark en bit utanför straffområdet som undvek muren. Turligt nog var frisparken lite väl skruvad och den passerade Pouplins högra kryss med några decimeters avstånd.
Monaco började trycka på men hade inga större farligheter framför mål. Faktum är att John Mensah var närmare att göra ett självmål då han skulle försöka nicka undan en boll som istället gick förbi och över Pouplin och turligt nog några decimeter utanför.
Dock kom ett gyllene läge att kvittera för mittfältaren Touré som efter en soloräd av Gakpe fick chansen att dra till direkt. Pouplin kom dock ut bra och kunde vackert göra en enhandsräddning. Det var förutom målet klart den bästa chansen i matchen. Men ack so vackert det var av Gakpe att snurra upp 2-3 av våra försvarare innan han passade till Touré.
Istället kom 0-2 till Rennes, i matchminut 80, efter samspel mellan Didot och Briand. Briand gav en avgörande passning och som så många gånger för tvekade inte Didot att dra på ett långskott som i semaforhöjd gick in vid Romas vänstra stolpe.
Monaco gav dock inte upp men med ett ramstarkt försvar i Rennes gjorde att de riktigt heta chanserna uteblev och Rennes kunde någorlunda enkelt försvara sin ledning matchen ut.
Som helhet hade matchen ganska lågt undehållningsvärde och jag hade såklart föredragit att få se snabbare spel med Monterrubio och Utaka från start och jag undrar fortfarande hur Dreossi tänkte när han presenterade startuppställningen. Genialitet och galenskap är nära besläktade med varandra och Dreossi lider nog lite av båda delarna får jag lov att konstatera.
Nästkommande match i helgen hemma mot Valenciennes förnedrade oss senast bör bli tre säkra poäng om försvaret spelar lika säkert. Däremot kommer bortalaget säkerligen backa hem och testet blir att se om Rennes kan föra spelet istället för att satsa på kontringar.
Bäst på plan var Didot som inte verkar ha fått några bestående men av sina många skador. Resten av laget gjorde om inte en helgjuten så i alla fall en godkänd insats där mittfältet dock var den svagaste lagdelen bortsett från Didot som dominerar där. Även beröm måste ges till Moreira som trots usel bollkontroll får kvittera ut en 4 av 5. Nästa match kanske han till och med träffar målet?
