Reseberättelse Sporting-Porto
Var det en match denna säsong som man ville se på plats så var det clássico mot Porto, enmansredaktionen bestämde sig för att åka och bevittna på plats stämningen!
(Detta är min första försök på en liknande artikel så ha tålamod)
Det händer då å då att spelare som betyder mycket för en klubb och dess supportrar lämnar klubben till förmån för någon rival. Detta var vad som hände denna sommar när Moutinho, Sporting lagkapten sedan tre år tillbaka, bestämde sig för att vilja flytta. Egentligen borde det inte vara en chock, han hade trots allt begärt att lämna för två säsonger sedan. Det som kom som en chock var två saker
1) han vägrade träna/spela mer för Sporting
2) gick till en rival klubb
Allt detta gjorde att alla grönvitrandiga bara ville veta när Moutinho och FC Porto skulle gästa Alvalade denna säsong. Lottningen ägde rum i mitten av Juli och det stod klart att denna classico skulle äga rum i slutet av November. Redan då började jag studera möjligheten att försöka åka ner för att se matchen. Men först för ca två veckor sedan vart det klart att jag skulle åka.
Jag valde att göra det enkelt för mig, bokade en wekeend resa fredag till söndag, valde hotellet som låg närmast Alvalade, allt gick på 3300 kr, en gammal HP finansierade denna resa genom att bli såld på Blocket. Fanns andra alternativ t ex genom Nickes, men trots en rabatt på 2000 kr som jag fått för att jag hjälpt dom att skriva en Guide om Sporting, så skulle jag tvingas lägga ut ytterligare ca 4000 kr, lite väl mycket för någon som är mellan två jobb som det så vackert heter.
Resan började redan i torsdags då jag satte mig i bilen och åkte från Torsby till Stockholm, lämnade en solig men kall Torsby och ju längre söderut man kom desto mer grått vart det. Första snön kom vid Örebro, inte mycket men tillräckligt för att en DHL lastbil åkt av E18. Först vid Enköping började man känna av snöovädret men det gick bra.
På fredag så bar det av till Arlanda, var där lite tidigt och gick runt i Taxfree. Gick sedan till gaten, efter ett tag kom nyheten att flyget var ca40 min försenad. När kabinpersonalen kom kvart i fem började man hoppas på att man skulle komma iväg halv, men strax innan fem så gick dom och på skärmen stod nytt besked halv. Nu började man oroa sig för att missa Lissabon flyget på allvar...inte vart det bättre när avgångstiden flyttades fram till kl19. Nu stod det klart att enda hoppet på att inte missa anslutningsflyget var att den också var försenad, kunde jag verkligen ha den turen?
Det var precis då dom snabbt gjorde en boarding, det hade blivit en lucka i Frankfurt, alla passagerare klev ombord men ingen pilot eller kabinpersonal, klockan var nu lite över sex, tre timmar till mitt nästa flyg, det kunde gå bara dom kom! Strax efter halv så lyfte vi, om inget mer strul skulle ske så skulle allt klaffa. Sagt och gjort landade i Frankfurt och vart uppmanad att springa från gate A40 till A1, så det var bara att snabba på sig. När man kom fram sade dom att det var försenad med en kvart. Typiskt! Dock vart kvarten tre kvart till inne på planet då vi stod i kö.
Gastric bypass opererad som man är så bör vi äta var tredje timmen, klockan var nu över tio på kvällen och jag hade inte ätit sedan klockan tolv på förmiddagen, gissa om man nu var hungrig. Som tur var så började det lukta mat strax efter att vi lyft, satt nästan längst bak men då planet var nästan tom då många missat flyget då deras anslutningsflyg försennats, gick det rätt fort att få maten.
Kom fram till hotellet vid ett tiden på natten. Var uppe i varv och släckte först vid fyra tiden. Vid åtta var jag uppe och vid tio så promenerade jag till arenan, passade på och åt frukost där. På vägen dit så såg jag att matstånderna redan var på plats, min middag blir i någon av dom. En bifana och super bock att dricka till. Timmarna gick sakta nu, när jag ätit lunch bredvid arenan så började man se säljarna packa ur sina bilar, såg en rosa Sportinghalsduk som jag skall försöka köpa åt älsklingen.
Tillbaka till hotellet för att följa försnacket på dom olika tv kanalerna, mycket handlar om säkerheten runt Moutinho, när Porto anlände igår till Lissabon hade dom SJU polisbilar som eskort, endast Obama fick fler vid sitt besök i Lissabon.
Med 2 1/2 till avspark var det dags att ladda upp genom att lämna hotellet och möta upp ett gäng grönvitrandiga och käka bifanas och dricka Super Bock! Vi hade hört att polisen hade spärrat av platsen där Porto bussen skulle åka, så för våran del vart det ingen bevittnelse av mottagandet som Moutinho fick, istället applåderade vi våra hjältar som åkte förbi oss. Nu var förväntningarna enorma inför Moutinhos entre på gräsmattan.
Det visade sig att polisen inte tog några risker och spärrade ett stort område så supportarna knappt såg bussen, men Moutinho undkom inte visslingarna och sångarna under bussfärden. Själv intog jag min plats precis lagom till att våra målvakter kom ut till uppvärmningen under applåder. Det hade hunnit gå 3 ½ år från mitt sista besök på José Alvalade, det var som att komma ”hem” när man gick in i arenan.
(Foto taget sittandes på min plats)
Kort tid därefter första riktiga visselorkanen när Porto kom it till uppvärmningen. Visselorkanen steg upp en nivå när Moutinho sträckte upp sina armar och applåderade till Porto klacken och tackade dom för deras stöd, som knappt hördes. Visselorkanen steg ännu ett nivå när Portospelarna började avsluta uppvärmningen genom att skjuta på målvakten. Varje gång Moutinho skulle skjuta visslades och buades det från läktaren, Moutinho skulle skjuta över och utanför alla fyra försöken, tillfällighet? Mycket möjligt, men sanningen är den att när han var på väg mot femte försöket hindrades han av tränaren som avbröt uppvärmningen, tillfällighet eller ett försök att skona den ruttna äpplet?
(Moutinho närmast kamrean)
Sportingstyrelsen måste ha gett direktiv för att speakern inte skulle ropa ut startelvorna i ett försök att bespara förra lagkaptenen ytterligare burop och visselorkanen. Det dröjde exakt tre minuter efter avspark innan Moutinho fick känna på bollen och då steg visselorkanen till en tillfredställande nivå för undertecknad! Det må inte ha varit i närheten av den Figo fick utstå på Camp Nou, men då får man ha med i åtanken att i Barcelona fanns det ca 70 000 mer på läktarna också. Det vart allt tydligare att Moutinhos medspelare försökte skydda honom genom att inte passa honom bollen allt för mycket. Det måste ha varit matchen där Moutinho hade minst bollkontakt i hans karriär!
Lite märkligt men ändå förståligt att Portotränaren utsatte Moutinho för en sista och helt klart värsta situation när man valde att byta ut Moutinho i slutet av matchen. Visselorkanen steg upp ännu en om inte två nivåer denna gång. Denna gång så kan man säga att Sportingsupportrarna vann denna match, kanske inte pga oss, men sanningen är den att Moutinho inte var med mycket i matchen, annars brukar dessa mottagande resultera i motivation för dom drabbade, läs Simão och Quaresma dom två sist drabbade innan Moutinho.
Väl på hotellet igen kunde jag följa presskonferensen och vart frågandes när en journalist ville ge sken av att Moutinho gjort en stormatch trots allt runt omkring honom, tom Portotränaren vart tagen av frågan och valde att nämna hela laget och inte en enda spelare, i detta fall Moutinho! Moutinho var inte dålig men han gjorde ingen stormatch!
På söndag var det bara att gå upp göra sig i ordning och åka ut till flygplatsen. I all hast lyckades jag glömma tidskillnaden och två timmar innan boarding satt jag vid gaten redan. Det var då man hörde en Benfica supporter säga "skulle bara fattas att ödlorna skulle driva med oss, fan" Han hade i åtanken på att dom förlorade med 5-0 och att vi var nära att besegra detta oslagbara Porto, som mot Benfica denna säsong har två vinster och om minnet inte sviker mig 8-0 i målskillnad.
Resan hem gick betydligt smärtfriare och på onsdag sitter man där med en sketen stream igen…
Här kan ni se min bilddagbok av denna resa.
