Gästkrönika: Följ det dunkande hjärtat!
I fredgas befann jag mig i Kungsträgården, omringad av närmare ett hundra fans, de flesta av de italienska fotbollssuppotrar. Blodet forsade runt i kroppen, hjärtats slag kunde kännas i halsen och benen kunde knappt kännas av pågrund av den plågande nervositen jag kännde i kroppen.
Trots den massiva adrenalinkicken jag kände och faktumet som i min hjärna rullades om och om igen, faktumet att vi möter regerande världsmästaren, så slutade inte känslorna tro på poäng i denna match, hjärtat hade talat.
Jag stod still för en sekund, tittade mig runt omkring och tog mig en stark funderare och bad att Rumänien inte skulle förlora med mer än 3-0, hjärnan hade talat.
I den 55:e matchminuten såg jag Mutu smälla in bollen i nätet bakom Buffon, lyckan blev kortvarig men Mutu sa åt mig att förlita mig på hjärtat hädanefter.
Mer än halva gruppspelsfasen är avklarad och Rumänien ligger tvåa i dödens grupp. Detta Rumänien som enligt riktiga fotboll-connoisseurer al'a Bojan Djordic skulle bli slagpåsen i gruppen, detta Rumänien som endast har en chans att ta någon enstaka poäng i gruppen om Mutu och möjligen Chivu gör sitt livs turnering, detta Rumänien vars fotbollsspelare är mer okända för de flesta fotbollsfans än Burkina Fasos huvudstad. Skulle verkligen detta lag mäkta med att kunna ta ens en poäng?
”Det kommer antagligen ske mot Holland, som är de svagare i gruppen av topplagen” sa alla ”experter” i diverse länder. Gissa vad mycket fel man kan ha i livet...
Nu kan vi slutet på detta första kapitel (nåja, det är knappast slut än, en match kvar). Holland spelar champagne-fotboll och får Frankrike och Italien att verka som om de består av 11 Tommy Söderbergs i laget, Rumänien visar upp en vilja, lagmoral och disciplin som sällan brukar skådas av östeuropeiska lag. En defensiv maskin (men likväl en maskin) som aldrig ger motståndarna en meter mer än det planerade av Piturca på förhand.
Hur har detta lag som aldrig spelat en internationell turnering på 8 år kunnat få VM finlisterna att se så ideelösa ut?
Svaret stavas kort och gott: P-i-t-u-r-c-a.
En man kritiserad många gånger av rumänska fans och media för att vara på tok för defensiv, vi spelar ju inte ”latinskt” för Guds skull! Han avstår från att ta med de hetaste talangerna i Rumänien för spelare som nästan kan klassas som det gamla gardet, det enda som fattades var att den 56 årige Dorinel Munteanu (jag överdriver nu, han är inte 56....tror jag) skulle inta startelvan, tänkte många rumäner.
Piturca har utträttat så otroligt mycket med så otroligt lite att han förtjänar någon form av geni-pris enligt mig. Denna man förstår sig på vad som krävs för vinst, han har insett balansgången mellan ”Joga Bonito” och ”Joga för resultato” med ett spelarmaterial som ligger långt ifrån det creme de la creme som många nationer i europa kan ställa upp med. Jag säger detta utan att överdriva: han har bevisat sig större än samtliga tränare i denna ”dödens grupp”. Jag tror inte att varken Donadoni, Van Basten eller Domenech skulle kunna krama ut så mycket juice ur denna halvtorkade apelsin som Rumänien är sett till spelarmaterialet, som Piturca gjort. Hans moderna cantenaccio fotboll är inte att anklaga, snarare att beundra.
Piturca är en, i åskådarens synvinkel, mycket defensiv och arrogant person, en person utan varken salt eller peppar, något han ibland fått kritik för i rumänsk press. Vi vet alla att hjärndöda journalister (vilket, enligt mig är rätt många) hellre ser en "clown" som Mourinho bjuda på en föreställning och skriva rubrikerna åt dessa än att de ska behöva sitta och lyssna på en helt smaklös tränare som Piturca eller Rijkaard och få jobba hårt för att samla ihop till en intressant artikel.
Detta till trots så har dock Rumäniens förbundskapten ändå visat sig vara en man som kan regissera de mest slående rubrikerna i världen, han gör det dock med lagets resultat, vilket är värt att betona.
På Tisdag avgörs gruppen, Rumänien möter EM:s hitills bästa lag, Holland. Mitt hjärta tror på att Piturca och grabbarna klarar det, min hjärnan slår däremot åt det andra hållet och påminner mig om att det ”större” laget alltid tar sig vidare oavsett hur svår knipa de satt sig i. Skrämmande är även denna hets som alla länder satt på Holland när det talas om en läggmatch mot oss, jag vet naturligtvis att något sådant aldrig kommer att ske, frågan är dock om inte Holländarna kommer att ta i hårdare och kämpa ännu mer för att just bevisa för omvärlden att de aldrig skulle göra något sådant?
I allt detta surr så kan man ändå konstatera att Rumänien har dock en stor fördel i och med bättre målskillnad och en poäng mer än 3:an och 4:an i denna grupp, detta kan te sig som en väldigt liten fördel men om Rumänien även torskar mot Holland med säg 2-0 samtidigt som Frankrike och Italien spelar oavgjort så går vi vidare.
Vi på redaktionen tackar Alexander Constantinescu för att vi fick oss en personlig inblick i det rumänska landslaget.
