Degerfors - GAIS0 - 1
Vinst, sång och tårar.
Andorra är inget motstånd man fruktar, med all respekt. Det visade grabbarna från första till sista sekunden i denna poängplockarmatch.
Med ungefär 25.000 åskådare på national arena var det dags för målkalas.
Inledningen blir hur de flesta tänkt sig, anfall efter anfall och hård press från Piturcas grabbar. Matchbilden ser i princip ut så under hela matchen, med vissa småkontringar av Andorras sida men inget som får oss att hålla andan.
Redan från första minuten så hänger målet i luften, och frågan är bara när kalaset börjar. Vi spelar bra, och vi spelar framförallt kul och med självförtroende, något som inte är så överraskande mot med tanke på motståndet.
Men ändå tar det cirka 30 minuter innan ettan sitter, delvis lite av vad man kan kalla för "lojt" spel från våran sida blandat med hårt försvarsspel utav motståndarlaget. Men tillslut så spricker det och det är Torje som står för öppningsmålet efter att bollen studsat runt lite huller om buller i straffområdet som till slut petas iväg av en försvarare, men som Torje snappar upp och skickar iväg innanför bortre stolpen med vänstern, otagbar för målvakten skulle jag säga.
Kalaset på national arena fortsätter i samma takt, tung press och många chanser. Lobont hade ingenting att göra mer än att möta upp för tillbakapassningar till då och då.
I slutet utav första halvlek så rensar Andorra slarvigt ut bollen mot mittplan efter ett inlägg, där finns Lazar som sköter det väldigt snyggt och skickar in bollen via stolpen längs marken från cirka 20 meters avstånd. Första halvlek slutar och det är dags att poppa mera popcorn.
Andra halvlek börjar likadant, men jag kan inte säga att den fortsätter i samma takt, för då skulle jag ljuga. Det är fortfarande pressat från våran sida, men det blir lite nonchalant. Dessutom så ersätts Lobonts med Tatarusanu, och en haltande Marica med Rusescu.
Det känns lite som att grabbarna på plan slappnar av mycket och väntar mest på att bollen ska rulla in i mål självmant, vilket absolut inte händer. Vi är inte lika farliga längre, publiken vill ha mer det märks...
Eftersom att rätt vad det är så sitter jag och ryser. Något som inte har hänt sedan EM 08 pågår just nu på National Arena.
Det är den 74e minuten och publiken sjunger tillsammans nationalsången och viftar med flaggorna. Vi alltså möter Andorra, och 25 tusen människor sjunger ut "Desteaptate Romane", nationalsången. Inte nog med det så skanderar publiken ut Mihai Nesus namn och applåderar direkt efter nationalsången.
Det känns så djupt i mitt hjärta, just eftersom att det har gått så trögt och såpass dåliga resultat har förföljt oss sedan uttåget ur EM 08. Detta mina damer och herrar, visar att fotboll är mer än bara en sport för oss rumäner. Detta är lycka, sorg, hat och kärlek. Detta är landslaget som sitter ingrävt i våra hjärtan både i vått och torrt. Detta, är tricolorii.
Som svar på detta belönar spelarna oss och sig själva med ytterliggare två mål i 90 och 93e minuten med två pärlor.
Frispark från cirka 25 meter utanför straffområdet som Torje perfekt lägger in, där finns Gaman som skarvar bollen magnifikt som tar innanför stolpen och studsar olyckligtvis för Andorras del på målvaktens rygg i mål. 3-0 och publiken jublar.
Men det var inte riktigt slut där, vilket nästan kändes lite i luften.
Andorra har frispark utanför straffområdet och dem flyttar upp laget för att försöka få ett tröstmål.
Men den frisparken snappas snabbt upp och marscherar mot kontring, Lazar hittar Maxim som går mot mål, som fintar en, två och en tredje spelare och bombar in 4-0 och jag, så som många andra ställer mig upp och ropar "GOOOOOOOOOL!!". Maxim som debuterade för cirka 15 minuter sen kan inte hålla tillbaka känslorna och torkar sina tårar, publiken jublar ännu mer.
Domaren blåser av matchen direkt efter avspark och jag konstaterar: 6p och 6 mål på två matcher.
Nu ska jag inte skriva mer utan tacka för en perfekt kväll. Nu får vi ladda om, för kommande motstånd blir Turkiet och Holland.
HAI ROMANIA!
