Så har det gått för spelarna som lämnade Allsvenskan för ett år sedan
Vi har valt ut tio spelare som förra vintern lämnade Allsvenskan för utlandet och har nu drygt ett år senare granskat hur det gått för dem i sina nya klubbar.
Allsvenskan är sedan drygt en vecka tillbaka färdigspelad och det makalöst långa vinteruppehållet har påbörjats då det först till våren åter blivit dags för den svenska seriefotbollen att ta vid.
En kort tid efter att julfirandet klarats av och det nya året ringts in slår dock övergångfönstret upp sina berömda portar och klubbarna kan då börja formge och snickra samman sina trupper inför den kommande säsongen.
Eftersom Allsvenskan inte är en liga som står särskilt högt i kurs internationellt är det ett vanligt förekommande att några av seriens bästa och mest framträdande spelare väljer att testa sina vingar utomlands, i hopp om att göra sig ett namn även utanför de svenska landsgränserna.
Under förra vintern var det ett gäng spelare från Allsvenskan som tog chansen att prova lyckan utomlands och undertecknad har nu valt ut tio av de hetaste namnen och sedan granskat hur det har gått för dem drygt ett år efter deras övergångar.
Kristoffer Olsson – från AIK till Krasnodar
Efter att ha varit en av förgrundsfigurerna till att AIK vann guldet var intresset för mittfältarens tjänster stort. Valet föll på ryska Krasnodar och övergångssumman landade på mellan 45 och 50 miljoner kronor.
Fyra framträdanden i Europa League och tre i den inhemska ligan hann det bli innan en knäskada höll honom borta från spel under sex matcher. Först i början av maj var 24-åringen åter tillbaka i spel och stod för tre kortare inhopp, därefter var säsongen till ända.
Den här säsongen har speltiden än så länge varit desto digrare. I ligaspelet har han startat i samtliga matcher utom tre – men sällan gjort 90 minuter – och noterats för ett mål och en framspelning. Även i Europa League har han varit startspelare, men inte lyckats bli inskriven i poängprotokollet.
När det kommer till landslaget har han under EM-kvalet varit given i Janne Anderssons startelva och fullföljt samtliga matcher han startat i. Främst i landskampen mot Spanien där Sverige var oerhört nära en triumf gjorde han en utmärkt insats som fick stor uppmärksamhet. Förmodligen är han tilltänkt som en av nyckelspelarna vid ett eventuellt EM-slutspel nästkommande sommar.
Krasnodar ligger i skrivande stund femma i den inhemska ligan men är trots det högst delaktiga i guldstriden. Olsson lär troligtvis även framöver spela en viktig roll på mittfältet förutsatt att han blir kvar i klubben – vilket allt just nu talar för.
Alexander Milosevic – från AIK till Nottingham Forest
Under den andra sejouren i klubben i hans hjärta fick Milosevic vara med och vinna guld. Mittbacken hade egentligen inga planer på att gå tillbaka till AIK efter att ha brutit sitt kontrakt med Besiktas, men efter att Nils-Eric Johansson mycket hastigt och oväntat tvingats avsluta karriären skrev han på ett avtal som sträckte sig över en säsong.
Den robuste försvararen skötte sig mer eller mindre fläckfritt i defensiven och att han åter ville utomlands var ingen hemlighet. Den sista januari kritade han på för Nottingham Forest i Championship och tog omgående en startplats i mittlåset under tränare Martin O’Neills ledning.
Under sommaren försvann dock O’Neill och ersattes av fransmannen Sabri Lamouchi. Att han inte var lika förtjust i Milosevic blev snabbt tydligt då svensken inte fick så mycket som en minuts speltid under hösten och för bara ett par veckor sedan kom han överens med klubben om att bryta kontraktet med omedelbar verkan.
Sedan dess har han tränat tillsammans med AIK men det är ännu högst oklart om det blir en tredje övergång till ”Gnaget” eller om han får något annat erbjudande som är av större intresse.
Robin Jansson – från AIK till Orlando City
Janssons karriär fick en explosionsartad utveckling efter att ha lämnat IK Oddevold. I den fjärde omgången av Allsvenskan borta mot Örebro fick han chansen från start och därefter fanns det inget snack om att han inte skulle vara en del av startelvan.
SM-guld, landslagsdebut – och utlandsflytt. Orlando City hade haft ögonen på mittbacken och trots att det tyngde honom att behöva lämna AIK redan efter ett år var det en möjlighet han inte ville gå miste om.
En lika framgångsrik debutsäsong som med AIK kan man inte direkt påstå att 27-åringen fick, då Orlando slutade näst sist i Eastern Conference. Dock har Jansson fått en hel del beröm för sina prestationer och det är inte brister i defensiven som primärt ligger bakom den svaga tabellplaceringen. Sedan sin ankomst till USA spelade han samtliga matcher bortsett från tre och förutsatt att han inte flyttar på sig i vinter kan vi räkna med att han kommer få fortsatt förtroende att leda klubbens försvarslinje även kommande säsong.
Jiloan Hamad – från Hammarby till Incheon United
Många var det som höjde på ögonbrynen och ställde sig frågande till valet av klubb när det stod klart att Hamad tackade för sig i Hammarby – för spel i Sydkorea.
29-åringen var öppen med att pengarna var en av faktorerna till det udda valet, men menade samtidigt på att sydkoreansk fotboll var på frammarsch. Till en början fick han rikligt med speltid och noterades för båda mål och assist. Men efter att den norske tränaren Jørn Andersen fått sparken hamnade Hamad snabbt utanför truppen och i somras köptes han ut från sitt kontrakt med Incheon United.
Därefter höll han i somras igång tillsammans med Örebro SK innan han åter stod för ett oväntat klubbval. Den här gången föll nämligen valet på det kroatiska mittenlaget HNK Gorica, där han så här långt hunnit med tolv framträdanden.
Förutom två övergångar i klubbsammanhang har mittfältaren även beslutat sig för att byta landslag då han numera representerar Irak, som han gjort en landskamp för.
Björn Paulsen – från Hammarby till Ingolstadt 04
Med sitt långa och toviga skägg blev Paulsen snabbt en publikfavorit i Hammarby. Dansken gjorde även minnesvärda avtryck på fotbollsplanen och efter fjolårssäsongen fanns det en rad klubbar med intresse för honom.
Ingolstadt 04 blev det som till slut vann dragkampen om den gänglige mittbacken, som direkt blev en startspelare i det krisande laget som slogs för att undvika en degradering. Men trots en heroisk avslutning på säsongen – där Paulsen spelade en huvudroll – lyckades man inte undgå en nedflyttning och det var många som trodde att dansken skulle söka sig vidare efter en ny klubbadress.
Hammarby försökte under sommaren locka tillbaka honom till Sverige men gick bet. Paulsen valde nämligen inte att utnyttja den option i hans kontrakt som gav honom rätt att lämna vid en nedflyttning, utan förkunnade sin lojalitet till Ingolstadt med motiveringen att han ville vara med och spela upp klubben tillbaka till 2. Bundesliga.
Föga överraskande är han given i Ingolstadts startelvan och har den här säsongen spelat samtliga matcher bortsett från sex, då han i slutet av september drabbades av en vadskada.
Neto Borges – från Hammarby till KRC Genk
Att lämna Allsvenskan för spel i Belgien brukar sällan vara en särskilt god idé – vilket Borges är ett färskt bevis på.
Ytterbacken hade en stark första säsong bakom sig i Hammarby och blev klubbens dyraste försäljning någonsin då han såldes till KRC Genk för runt 20 miljoner kronor. Förmodligen är det ett beslut 23-åringen ångrar djupt då han på snart ett år gjort en ynka ligamatch för Genk, samt två framträdanden för reservlaget. Med andra ord befinner sig brassen djupt nere i klubbens frysbox.
Av allt att döma bör han vara högaktuell för antingen en permanent övergång eller lån när vinterns övergångsfönster öppnar efter årsskiftet, såvida inte tränaren som kommer ersätta nyligen sparkade Felice Mazzu väljer att tina upp honom.
Kerim Mrabti – från Djurgården till Birmingham City
Drömmen om att få spela utomlands hade funnits där länge och att han var tillräckligt bra för att agera toppspelare i Allsvenskan hade han bevisat under sina fyra år i Djurgården.
Slutligen fick han uppfylla sin dröm då han kontrakterades av Birmingham City och det blev en hel del speltid under våren. Birmingham slutade på det undre skiktet av Championship-tabellen och efter säsongen tvingades Garry Monk lämna uppdraget som tränare.
Sedan i somras är det svenskbekantingen Pep Clotet Ruiz som leder den klassiska föreningen och Mrabti har efter en dyster inledning på säsongen – där han stod utanför truppen – nu fått ett större förtroende och speltiden har ökat markant under hösten.
Kontraktet löper dock ut till sommaren och i nuläget är det ovisst hur föreningen ställer sig till en förlängning. Om inte bör 25-åringen börja se sig om efter en ny arbetsgivare redan i januari.
Aliou Badji – från Djurgården till Rapid Wien
I form av en oslipad diamant hamnade han i händerna på Djurgården, som omgående såg hans stora potential och testade honom i Allsvenskan samtidigt som han fortsatte utvecklas i U21 Allsvenskan – vars final han på egen hand avgjorde med matchens enda mål.
Efter en succéfylld säsong i Allsvenskan stod det klart att huvudstadsklubben inte skulle lyckas behålla honom och en flytt till Kina låg nära till hands. Men anfallaren valde i slutändan att avböja och Djurgården gick miste om en rekordförsäljning värd 50 miljoner kronor. I stället fick man nöja sig med strax under 20 miljoner, som Rapid Wien betalade en månad senare.
22-åringen har sedan dess fått flitigt med speltid i Österrike, även om han ännu inte lyckats cementera sin plats i startelvan. Sammanlagt åtta fullträffar det blivit med både våren och hösten inräknade och Rapid Wien hoppas förstås han ska fortsätta utvecklas och få mer kontinuitet i sitt målskytte, så att han sedan kan säljas vidare för betydligt dyrare pengar än vad man betalade för honom.
David Moberg Karlsson – från IFK Norrköping till Sparta Prag
Inte speciellt lång tid efter att fjolårets allsvenska säsong var över meddelade IFK Norrköping att man kommit överens med Sparta Prag gällande en övergång för Moberg Karlsson. Den tidigare Arsenal- och Dortmund-stjärnan Tomas Rosicky hade ett finger med i spelet och påverkade anfallarens val av klubb.
Under våren fick han speltid i samtliga matcher och hittade nätet vid tre tillfällen. En klart godkänd inkörningsperiod för svensken, som under den nuvarande säsongen förväntades ta ytterligare kliv och bli en nyckelspelare i offensiven. Så har det inte riktigt blivit.
Fyra framträdanden varav tre från start – där han blivit tidigt utbytt – och ett inhopp är hans facit så här långt och efter att inte ens varit med i truppen under de två senaste matcherna är frågan huruvida klubben tror på honom eller inte. Kontraktet sträcker sig fram till och med sommaren 2022, men det är allt annat än säkert han blir kvar så länge.
Emil Salomonsson – från IFK Göteborg till Sanfrecce Hiroshima
Fotboll är kanske inte det som dyker upp först i huvudet när Hiroshima kommer på tal. Dock är det där Salomonsson spelar sin fotboll och har gjort sedan han lämnade IFK Göteborg för snart ett år sedan.
I sin debut mäktade 30-åringen med ett riktigt drömmål då han drog till på volley strax innanför straffområdet och räddade en poäng åt sitt lag. Sedan dess har det blivit ytterligare en fullträff och bortsett från en ljumskskada som höll honom borta från spel har han haft tränarens förtroende.
Avtalet löper ut den sista januari nästa år och det återstår att se om det förlängs eller om det blir en ettårig sejour. Tidigare har han talat sig varm om att åter få dra på sig den blåvita dressen och det är inte omöjligt att vi ser honom tillbaka i Allsvenskan från och med nästa säsong.
