Lyon, selon Westman: Säsongens...
För ganska precis en månad sedan publicerade min kollega Egil en summering av säsongen. Jag tycker själv att sånt brukar vara kul att läsa, så jag tänkte helt sonika att vi kör en även här, i en lite mer slimmad variant. Håll till godo, här kommer säsongens utmärkelser:
SÄSONGENS SPELARE
Hugo Lloris. Förstås. Nästan ett osportsligt enkelt val. Lloris har under en makalöst svajig Lyon-säsong varit den spelare som lyst klart starkast. 24-åringen gör inte karriärens bästa säsong, men han håller en otroligt hög och jämn nivå från början till slut och presterar vecka in och vecka ut. Kanske världens bästa skottstoppare – han är mer kattdjur än människa – men han har fortfarande en del att arbeta på i luftrummet. Ska definitivt räknas som en av världens allra bästa målvakter.
SÄSONGENS ÖVERRASKNING
Vi fortsätter på Hugo Boss-spåret. Säsongens överraskning får bli att Lyon-målvakten kan bli så här arg. Utbrottet kom efter att Lyon tappat en stabil 2-0-ledning till 2-2 på stopptid efter ett par sekvenser försvarsspelsparodi. När Lloris, som är extremt lugn och sansad i vanliga fall, tappar det på detta vis, ja, då är något fel.
SÄSONGENS BESVIKELSE
Att en målvakt ska behöva bli så arg som ovan, det är en besvikelse. Det var inte bara en eller två gånger Les Gones tappade klara ledningar under våren och gjorde slutspurten mer spännande än vad den någonsin behövt vara.
Vi ska förstås inte glömma bort säsongsinledningen heller. Den var långt ifrån en dag på stranden. Efter allt snack under sommaren om att ”titeln skulle tillbaka” så var det helt plötsligt kört bara ett par månader in på säsongen, det kändes som att det var över innan det började. Usch och fy. Jag tycker vi nöjer oss med att utnämna säsongen till besvikelsen.
SÄSONGENS GENOMBROTT
Inför säsongen var jag övertygad om att jag skulle få skriva Alexandre Lacazettes namn här. Men med en tränare som hellre spelar med en man kort än ger ungdomarna chansen (Puel lider av motsatsen till Wengers ung-fransos-fetisch) var tillfällena till genombrott lätträknade. Istället får jag ta rygg på Egil på denna och säga Dejan Lovren. Kroaten, född 1989, har tagit enorma steg under säsongen och är definitivt en storback i vardande.
SÄSONGENS MÅL
Denna är nästan lika enkel som ’Säsongens spelare’. Jimmy Briands cykelspark mot Nancy. Incroyable.
Men jag vill också göra ett litet shout out för Cesar Delgados kontringsräd mot Marseille i våras. Det är ett vackert mål och en av höjdpunkterna från mitt besök på Stade de Gerland i våras. Målet kan ses här (2:20 in).
SÄSONGENS CITAT
”Jag blev lite skraj. Jag såg en person som tog sig in på VIP-läktaren, med vaktarnas godkännande. Man tar sig annars inte in där.Han hade ett paket som lät tick-tack, och jag tänkte inte på en PlayStation. Jag var rädd att det skulle explodera i flykten. Precis som Saint-Étienne gjorde ikväll”. Jean-Michel Aulas, president Olympique Lyonnais.
För att förstå citat och dess briljans så måste man också känna till bakgrundsstoryn. I höstas, när läget var totalt jävla mörker för Lyon, besökte ASSE Gerland och plockade med sig tre poäng från derbyt. Efter matchen var supportrarna i upplösningstillstånd – tränare Puel skulle kölhalas och ankras ut i Rhône-floden, typ. Det var då president Aulas greppade mikrofonen, ställde sig framför Virage Nord och höll en lång monolog där han manade till lugn, bland annat med att säga att ”vi spelar Champions League i verkligheten medan Saint-Étienne bara kan göra det på PlayStation.”
Ord som ASSE-supportarna kom ihåg när det vankades returmöte i våras. När de gröna tog ledningen i första halvlek klättrade en ASSE-supporter fram till Aulas och överlämnade ett paket som sedan visade sig vara en PlayStation. Les Gones vände och vann derbyt med solklara 4-1 och det var när Aulas efter slutsignalen mötte media han berättade om rivalernas explosion.
Game, set and match, monsieur Aulas.
SÄSONGENS HÖJDPUNKT
Att vara på plats på Stade de Gerland när hemmalaget besegrade bittra rivalerna Marseille med 3-2 slår allt. Stämningen med Virage Nord på ena sidan och de tillresta OM-supportrarna på andra var fantastisk. Och utöver upplevelsen med allting runt omkring så blev det en match som inte gick av för hackor. Hopp och förtvivlan om vartannat. Delgados vackra 2-0-mål. Den kollektiva sucken från 39 000 när OM kvitterade. De där långa, långa tysta tiodelarna innan en förvånad arena förstod att Cris smackat in 3-2. Vrålet av lättnad och glädje när slutsignalen ljöd. Minnena är många.
***
Ganska precis en månad kvar nu till ligapremiären. Fan, augusti kan inte komma fort nog.
***
Lyons största genom tiderna fortsätter att briljera på fotbollsplan. Efter två säsonger i Qatar med Al-Gharafa är Juninho tillbaka i Vasco da Gama, den brasilianska klubb han slog igenom i. Frisparksmaestorn har ren legendstatus i klubben sedan tidigare och kallas bland annat för Reizinho de São Januaário (den lilla kungen av São Januário, Vascos hemmaarena).
I comebacken häromveckan gjorde Juni så här och följde för ett par dagar seadn upp med att ligga bakom ytterligare två mål. Kungen lever!
***
Juninho är dock inte den enda ex-lyonnais som visar framfötterna i fotbollsvärlden. I lördags räddade Fred oavgjort för sitt Brasilien när han rullade in 2-2 i slutminuterna mot Paraguay i Copa America. Jag ska ärligt säga att jag trodde att Freds karriär var så gott som över när han tjurade sig ifrån Lyon, men det glädjer mig att han hittat tillbaka i Brasilien igen.
