Lagbanner

Schweiz: VM-Historia - del 2 1950-1954

Efter att i den inledande delen beskrivit Schweiz vedermödor i VM 1930, 1934 och 1938, så fortsätter vi med 1950 och 1954.

Efter andra världskriget låg världen i drivor. En liten bömisk kille med frejdig mustasch hade gjort sina tappra försök att förmedla sin vilja att överösa världen med motorvägar, stridsvagnar och tyska, men misslyckats kapitalt. Mustaschen åkte av och världen andades ut. Snart kom livet åter och här och var började det trillas boll igen. En och annan läderkula vaskades fram och fotbollskor syddes. Benskydd passerade revy och snart var det dags för VM igen.

1947 var det en FIFA-konferens och Brasilien ålades att ta hand om VM. Det stipulerades en del generella villkor; ett varande att de deltagande lagen skulle ha en fungerande inhemsk liga, ett annat var att vissa länder inte var välkomna, såsom Tyskland och Japan. 
Under resans gång så drog sig flertalet länder ur, däribland Belgien som slagit ur Schweiz i kvalomgången och så var Schweiz inne i VM. 

Till slut var 13 länder med i VM och så började äventyret. Brasilien var storfavorit efter att ha fullkomligt massakrerat andra sydamerikanska lag i Copa America och med Maracanastadion med 200 000 personer i publiken, så fanns alla förutsättningar. Yes box.

VM1950

Schweiz drog inte direkt vinstlotten när man lottades med Mexico, Jugoslavien och hemmalandet Brasilien. Efter att man "åkt ut" mot Belgien avgick Réne Farran som tränare och ersttes av italienaren Andreoli. Denna plockade ihop en trupp på 20 man och begav sig till Brasilien. Men laget brandskattades direkt, då den store mittbacksresen Willy Steffen bröt två revben och inte kunde spela en enda match och en annan försvarare Rüdi Gyger var skadad hela VM. Men trots detta så fanns det en god centrallinje i det schweiziska laget med Georges Stuber i mål och Alfred Neury som sammanhållande i en trebackslinje. På mittfältet härskade Oliver Eggiman och Roger Quinche framför en klassisk femmannaformation med Bickel, Antenen, Bader, Tamini och Fatton. Framför allt Fredi Bickel, med rutin från VM 1938 och Jacky Fatton gjorde stort väsen av sig. Fatton är en av historiens bästa målskyttar i Schweiz med 29 mål. 

Gruppspelsmatcher

Schweiz - Jugoslavien  0-3
Första matchen ägde rum i Belo Horizonte och är en klassisk match, ty det var första matchen i vilken man använde sig av elljus i VM. Juggarna hade inför VM träningsspelat mnot just Schweiz och vunnit med 4-1 och pådrivna av Ivan Horvat och Rajko Mitic så tog man snabbt kommandot, men fantastiskt spel av Georges Stuber förhindrade mål i första halvlek. Men i andra kom de. Mitic gjorde första efter en timme. Sedan storkytten Tomasevic innan Ogjanov gjorde 3-0. Enkel match således för de starka juggarna. 

Schweiz - Brasilien 2-2
Detta klassas som en av det schweiziska lagets bragder. 2-2 mot Brasilieni Brasilien inför 45 000 i Sao Paolo. Det schweiziska laget kom nästan i chock av den stora publiken. 45 000 som sjöng och skrålade från första minuten. Forwarden Alfredo gjorde också 1-0 efter tre minuter. Men alpens hjältar höll modet upp och Jacky Fatton kvitterade efter en kvart. Sedan kom pressen.  Brassarna behövde en vinst för att ha lika möjligheter inför gruppfinalen mot Jugoslavien. Baltasar fick in 2-1 och sedan var det en lång, lång press för att avgöra. istället stack Jacky fatton igbeom och två minuter före full tid gjorde han 2-2 och kvitterade. Det blev 2-2 och en stor sensation.
Tidningarna kablade ut sensationen och schweizarna fick den bästa reklamen inför hemmaVM fyra år senare.

Schweiz- Mexico 2-1
I den avslutande betydelselösa matchen mötte man Mexico, som hade två inledande förluster. Det blev en tredje. Schweizarna ställde in Antonie Hug i målet och satte in Friedländer istället för Bickel. 
Réne Bader gjorde 1-0 efter 10 minuter. Antenen 2-0 strax före paus. mexarna reducerade i slutet av matchen.

Schweiz slutade trea i gruppen, som Brasilien vann. Brassarna gick till final där Uruguay överraskande vann med 2-1. Schweizarna åkte hem. Inte som hjältar men hyllades stort efter 2-2-matchen och nationen närde ett visst hopp inför hemmaVM. 

VM 1954
Detta är ett rekord-VM. Aldrig har så mycket mål gjorts. I en grupp spelades fyra matcher. Resultaten var; 9-0, 7-0, 8-3 och 4-1. Ett omspel slutade 7-2. En kvartsfinal slutade 7-5. Det var forwardsens slutspel. Inte försvarets. 

16 lag kvalificerade sig till VM.Sydkorea och Turkiet var de mest exotiska inslagen. Det mäktiga Ungern, som inte förlorat en match på flera år, var storfavoriter tillsammans med England.

Schweiz coachades åter av Karl Rappan. Denne hade kvar en stomme från 1950 i form av Neury, Eggiman, Antenen och Fatton, men hade fått bygga om med nya spelare. Stor forward var centertanken Josef Hügi från Fc Basel. med 22 mål på 34 landskamper har han ett mycket högt snitt och är kanske mest känd för sina fem mål mot Frankrike 1960.

Gruppspelsmatcherna stod mot Italien, England och Belgien. Gruppspelet gick dock till så att de seedade lagen spelade två matcher och Scgweiz matcher blev således mot Italien och England, som båda ansågs vara något bättre.

Schweiz - Italien 2-1
Inför fullsatt stadion i Lausanne (43000) klev Schweizarna ut. Förväntansfulla och med råg i ryggen. Italien drabbades 1949 av en förfärlig olycka då fotbollslaget Torino kraschade med flygplan i bergen och i princip hela landslaget utplånades. Nu hade man påbörjat uppbyggnad, men det skulel ta tid innan Italien hade ett nytt lag på benen. 1954 var laget inte slagkraftigt. Däremot spelade man fult. Väldigt fult. Redan på 30-talet gjorde sig Italien kända för "the brutal game" och detta var inget undantag. det sparkades på allt utom på boll och schweizarna var i princip under hela matchen decimerade. Ballaman gjorde dock 1-0 för schweizarna, men Italiens stjärna Boniperti kvitterade. I andra halvlek hade italienarna en boll inne av Lorenzi, men dömdes bort. Istället klev just Hügi in och gjorde 
2-1 med tio minuter kvar. Brasilianaren Vianna blåste av och italienarna var rasande och jagade domaren av planen. 2-1 till schweizarna dock.

Schweiz - England 0-2
För förståsigpåare är namnen Roger Byrne, Nat Lofthouse, Billy Wright, Tommy Taylor och Tom Finney namn som beskriver fantastiska fotbollsspelare. Dessa bar upp det engelska laget detta VM. Billy Wright gjorde över 100 landskamper och var en legendarisk Wolveskapten.
England hade inlett med 4-4 mot Belgien och var piskade att vinna. Schweizarna gick dock till anfall på hemmaplan i huvudstaden Bern och radade upp chanser framför målvakten Merrick. Jacky Fatton var nära ett par gånger och bollen nickasdes bort på mållinjen. Så vände engelsmännen spelet och före halvtid stod det 1-0 efter mål av Jimmy Mullen. Dolkstöten kom i andra efter mål av Dennis Wilshaw.  
England höll sedan matchen i sin famn enkelt under resten av matchen och 2-0 var ett faktum.

Med detta resultat slutade Italien och Schweiz på samam poäng efter England och reglerna gav att omspel skulle äga rum för att sära på Italien och Schweiz. Så fick det bli.

OMSPEL:
Schweiz - Italien 4-1
En klang och jubel föreställning med valthorn, endera ostsorter och en hel hög med schweiziska kor på läktaren ledde kantonens kanonjärer till en hejdundrande festival med fyra härliga mål på en chanslös italiensk burväktare. Gianni Viola som ersatt den skadade Ghezzi släppte först in Josef Hügis skott. Därefter tappade han in Roger Ballamans projektil. Italienarna satte allt på ett kort och Nesti nätade i mitten av andra halvlek. Man vräkte fram allt i slutet och då gick proppen ur. Hügi och Fatton gjorde varsitt och 4-1 på Italien på St jakobs Stadion i Basel skickade Schweiz till kvartsfinalen.

KVARTSFINAL
Om jag vore ni, så skulle jag sätta mig ned. Ta ett tuggummi, grilla en kyckling eller umgås med husets gris. Kvartsfinalen i hemmaVM är en historisk upplevelse. En match som dirigerad av Alfred Hitchcock och ingenting för någon med svaga nerver. Här talar vi tolv mål. Fyrverkerier, nätdaller och frossa. Dags för kvartsfinal mot Österrike.

Schweiz - Österrike 5-7
Matchen spelades i Lausanne. Schweizarna hade genomfört sitt morgonjoddel och bänkade sig inför denna alpernas kraftmätning. Österrike hade ett starkt lag med bröderna Alfred och Robert Körner, demontränaren(den senare) Ernst Happel och så Theo Wagner.
Skotten med det fantastiska namnet Faultless höll i pipan.
Efter 20 minuter stod det 3-0 till Schweiz. Valthornen dundrade på läktaren. Ballamann och två mål av Josef Hügi skickade alpernas agila ametister till himmelriket. 3-0 efter 20 minuter. Man gnuggade sig i ögonen och kastade en extra skiva ost i fonduegrytan. 
En kvart senare stod det 5-3 till Österrike. You ougtta be kidding?? Nein,Norbert. Österrikarna satte på sig raketsandaler och bakom schweiziske keepern Parlier rasade det in bollar. Wagner 2, Anton Körner 2 och så Ocwirk ett. 5-3 till Österrike. Lausanne var i chock. Ballaman lyckades dock få in 5-4 före halvtid.  5-4 i halvtid. Tennissiffror hade Hegerfors sagt.
Målkavalkaden fortsatte i andra halvlek. Theo Wagner gjorde sitt tredje och Josef Hügi sitt tredje innan Erich Probst slog i spiken i kistan i 77.e minuten med 7-5. Anton Körner missade en straff också. Men 7-5 slutade matchen denna fantastiska dag i Lausanne som gått till historien som den mest målrika VM-slutspelsmatchen genom tiderna.

Schweiz var utslagna. Men landet var stolta över sina musketörer. Wilhelm Tell hälsade med en armborst på håll. Österrike gick till semifinal, där tyskarna vann med 6-1 och sedan slog Ungern i finalen i det som kallats "Das Wunder in Bern". 

Det var 1950 och 1954. i nästa del tränger vi djupare in i VMhistorien och börjar med 1958. Välkomna.









 























 



 





















Magnus Falk2006-03-17 15:15:00
Author

Fler artiklar om Schweiz