Kasimpasa - Trabzonspor
0 - 3

Seger mot Dijon trots svag insats

Nené hade stor show när ett blekt PSG besegrade Dijon under söndagseftermiddagen. Siffrorna skrevs till 2-0 men Dijon var inte oävna och hade mycket väl kunnat peta in någon boll.

Det var en väntad elva som coach Kombouare ställde upp med. Det skadeskjutna defensiva mittfältet krävde några ändringar i ett annars ordinarie lag. Jallet fick åter starta en ligamatch på bänken till fördel för stabile brassen Ceara. Den sistnämnde har vad det ser ut mer eller mindre vunnit kampen om högerbacksplatsen.

Startelva: Sirigu - Ceara, Sakho (K), Lugano 60’, Tiéné - Chantôme, Sissoko, Ménez 75’, Pastore, Nenê – Gameiro 86’
Avbytare: Douchez, Camara 60’, Jallet 75’, Landre, Kebano, Bahebeck, Erding 86’

Första halvlek började piggt, men den pigga inledningen ska visa sig vara en rökridå. Efter två bra lägen från duktige Corgnet i Dijon och ett växelspel på högerkanten med läge för Gameiro ska matchen domna av helt. PSG är relativt välorganiserat i de bakre leden vilket stoppar Dijons attacker. De blåröda för matchen men lyckas inte få igång anfallsspelet mot ett Dijon som stundtals försvarar sig med tio man på egen planhalva. Pastore i Paris och Corgnet i Dijon har ett varsitt långskott men respektive målvakter är med på noterna. Nené- mycket pigg för dagen är ytterst nära att skruva in en frispark den 15e minuten men bollen smiter just utanför. Det för dagen i övrigt oinspirerade Parislaget ska i sitt andra vettiga anfall för matchen ta ledningen. Ceara hittar fram till Menez som gavs yta på högerkanten. Han tar emot, tittar upp och slår in bollen lågt på bortre, där dyker Nené upp och trycker distinkt in bollen från blott en meter. 1-0 i den 42e minuten. Mycket fint inlägg av Menez men Nenés prestation att komma före sin back ska inte heller förringas. 1-0 i paus trots stundtals bedrövligt spel från Parisarnas sida.

Andra halvlek fortsätter som den första, fast med ett något högre tempo. En bit in i matchen har organisationen hos PSG brustit, Dijon för matchen. De skapar till och med ett par riktigt bra chanser genom den ständigt aktive Corgnet och kvicke inhopparen Mandanne. Under en period kändes det riktigt olustigt, och vår ledning var klart hotad. Diego Lugano kliver av okänd anledning av planen i den 60e minuten och ersätts av rutinerade Camara. Just Camara lyckas styra upp försvaret efter en hand och stormen lägger sig. PSG förbättrar sig något sista tjugo. Gameiro får i den 69e minuten ett gyllene läge på nick efter en frispark av Ceara. Hade han lyckats styra bollen något åt sidan hade det blivit 2-0, garanterat. Paris har inte mycket framåt men alltjämt koll bakåt. I matchens slutskede fastställer Nené resultatet med ett rungande skott från trettio meter som går via högra stolproten i mål. Ett fantastiskt vackert mål. Tyvärr var det en av ytterst få behållningar i match som präglades av slarv och nonchalans.

Jag skrev i min införrapport att jag förväntade mig ett taggat lag som ville visa vad man går för. Vi fick se motsatsen. Okej vi vann, men utöver det var det väldigt få glädjeämnen. Egentligen kanske en förlust idag hade varit bättre för laget? Det känns lite som en mättnad, eller att motivationsproblem smugit sig in i laget. Idag fick spelarna veta att det inte krävdes mer än så här för att vinna… Om man ska försöka se lite mer sakligt på det hela så försöker vi hela tiden rulla boll. Vid bollerövringar håller vi gärna i lite innan vi börjar anfalla. Som ett matchkontrollerande topplag är det enbart positivt, till och med en företeelse som krävs för att husera i ligans absoluta toppskikt. Idag var inte matchplanen eller spelfilosofin problemet. När intentioner fanns misslyckades man med dribblingen eller slog bort den avgörande passen. Ibland slogs den rätt men då hade ingen tagit löpningen in på ytan. Menez hämmas speciellt av detta. Han kommer förbi ett par gånger, men när övriga spelare inte löper och visar sig blir dribblingen uppenbar. När den är enda alternativet kan backen fokusera enbart på finten vilket gör irrationelle Menez väldigt begränsad och endimensionell. Men Menez var inte ensam idag, egentligen spelade hela den offensiva uppställningen under sin nivå, med undantag för Nené. När Pastore ser sig själv i sin första formsvacka i pariströjan kliver istället Nené fram. Att kliva in när resten av laget hackar är kvalité. Nené var i särklass den mest kreative spelaren och förtjänade sina mål denna afton. Avslutningsvis måste jag berömma Dijon med Corgnet i spetsen som jobbade febrilt matchen igenom och trots allt har en del individuell skicklighet i laget. Sett till denna match har de god chans att klara sig kvar.

Vad tar vi då med oss till nästa match? Nenés insats och trots min utläggning faktumet att vi vinner utan att spela bra...