Krönika: Saknaden efter framgång är enorm
Partizan Belgrad åkte hem från Mercedez-Benz Arena med att förlora mott Stuttgart med 2-0. Ordet för att beskriva denna förlust är inte besviken utan tung helt enkelt. Förlusten i Tysland var enormt tung.
Jag och alla serber runt om i Sverige, Europa vet att det var ett antal år sedan vi fick vara med om en framgång i fotbollen.
Menar inte när Röda Stjärnan vann Europa Cupen som det hette på den tiden utan när Partizan lyckades kvala in i champions league mot alla odds. Jag kommer ihåg känslan av när Milovoje Cirkovic slog in den avgörande straffen och när han sprang runt hela planen. Jag fick glädjetårar, började hoppa, skrika, krama av att vi lyckades göra det omöjliga.
För mig var det viktigaste att komma dit, sen hur vi presterade i gruppspelet var en annan sak men jag tycker att vi gjorde det bra ändå. Vi hade inte flytet på vår sida som jag tycker vi fortfarande inte har idag.
Åren gick och dagens Partizan ställde sig mot jätten Fenerbahce som sensationellt tog sig till kvartsfinal i förra årets upplaga av champions league. Allt började helt underbart med en tvåmålsledning. Vi dominerade, vi sprang, alla krigade för varandra, publiken var helt tokig. Jag personligen trodde inte det var sant. Min pappa vart om och om tvungen att lugna ner mig. Min puls var nog konstant runt 130, allt annat vill jag sedan glömma även fast det knappt går. Jo jag pratar om returen i Istanbul där domaren vart rubriken i matchen. Och vipps så var våran tro om att upprepa det Partizan gjorde i England helt bortblåst.
Partizan lyckades med att ta sig till Uefa-cupen som på senare år består av riktiga bra lag. Visst kan man kalla det framgång men det är inte den slags framgång jag tror alla vi vill ha. I våran grupp finns det lag som Sevilla, Sampdoria, Stuttgart och Standard Liege. Absolut ingen lätt grupp.
Det har nu gått två matcher och vi har förlorat båda. Första matchen spelades hemma i Belgrad mot ett formsvagt Sampdoria som slutade i en förlust med 2-1. Tyckte att vi spelade helt okej, det var vi som förde spelet då Sampdoria backade hem klassiskt som ett italienskt lag gör på bortaplan. Det stora problemet var att vi fick chanser men förvaltade inte dom. Detsamma gällde i Tyskland igår då vi fick mängd med kontringschanser som borde resulterat i ett eller två mål. Ska man klara sig att gå vidare från gruppen så måste du helt enkelt göra mål efter att Partizan fått fyra eller fem riktigt heta målchanser. Zoran Tosic skjuter över från nära håll där jag trodde att vi hade 1-0. Istället åker vi hem med en blytung förlust i bagaget som betydde med största sannolikhet ett tack och adjö från Uefa-cupen. Visst finns det en chans men den är verkligen minimal. Vinst mot Standard Liege hemma för att sedan vinna borta mot Sevilla. Mot Standard hemma kan vi absolut vinna men borta mot Sevilla, nja. Tro mig jag vill inget annat men det känns bara långsökt.
Vad är då felet? Är det spelarnas, tränarens eller är det ledningen som säljer iväg våra talanger vi har för att tjäna en summa pengar. Är det verkligen bra att sälja Adem till någon storklubb där han kanske får nöta bänk för att sedan bli utlånad. Eller ska han stanna kvar i Partizan och utvecklas ännu mera men samtidigt så tänker jag, vadå utvecklas, i våran liga som är verkligen inte bra. Den är verkligen bedrövlig och håller inte någon klass alls.
Hur ska man då göra för att Partizan, Röda Stjärnan och resterande lag blir bättre, både ekonomiskt och sportsligt?
Att upprepa bedriften Partizan gjorde med att kvalificera sig till champions league är steg ett. Där har man miljonerna som man behöver. Steg två är att investera pengarna i smarta nyförvärv och behålla nyckelspelarna från förra säsongen för att sedan lyckas kvala sig in igen. Inte sälja dom direkt efter säsongen för att dom är eftertraktade. Det gäller även dom unga talangerna som inte fick så mcyket speltid. Efter två raka kvalificeringar så får du pengarna. I dagsläget så gäller det här mest Partizan och Röda Stjärnan. Resterande får rikta sig in med att försöka ta sig till Uefa-cupen. Där har du pengar som skulle göra en stor ekonomiskt skillnad för lag som Vojvodina, Čačak och OFK Beograd. Ligan kommer då med största sannolikhet att höjas avsevärt. Allt låter väldigt simpelt men jag tror på den metoden. Jag saknar känslan av framgång och jag vet att ni andra serber gör det med, Partizanare som Röda Stjänare.
Men man ska inte gräva ner sig för mycket, jag fick ut allt det jag behövde med denna krönika.
Däremot känns det som att i vårat landslag så händer det något. Kanske är det där vi får jubla inom snar framtid??
Ni som vill se Partizans ingång i Champions League klicka här
( Värd att se )
