Krönika: Tankarna efter Serbiens uttåg
Serbien är som sagt utslagna ur U21-EM efter att ha förlorat med 3-1 mot värdnationen Sverige inför en makalös stämning på Malmö Arena. Frågan man kan ställa sig efter är, gjorde Serbien en dålig turnering?
Bara dagarna innan första matchen emot favorittippade Italien meddelades vi alla att anfallaren Filip Đorđević bröt ett ben i sin fot och åkte omedelbart tillbaka till Belgrad för att opereras. Ett mycket stort avbräck fick vi alla se att det var. Lägg där i minnet att Ivan Obradović drogs med skador och att Miralem Sulejmani var helt ur form med tanke på att nyligen kommit tillbaka från skada.
Sedan en lång tid tillbaka blev det klart att Serbien heller inte fick använda sig utav Slobodan Rajković (avstängd – spottade på domaren), Zdravko Kuzmanović och Neven Subotić. Ganska så tunga namn kan man lugnt säga.
Dock slutade vi inte att tro på landslaget under U21-EM. Vi hade inte ett lika slagkraftig lag men ett tillräckligt starkt lag för att kunna gå längre än vad vi lyckades mäkta med.
Kačar sånär matchhjälte
Matchen mot Italien visade de ”unga-örnarna” att avsaknaden av spelarna ovanför inte gjorde så mycket om man bortser från anfallaren Đorđević. Serbien visade prov på fin fotboll men snabba korta passningar som gång på gång ställde italienarna. Stjärnan Balotelli kom ingen vart och kvicke Giovinco var duktig men gillade att lukta på grässtråna väldigt mycket. Efter serbisk hörna fick Tomović ett gyllene läge att enkelt placera in bollen i mål men Italien-keepern Consigli gjorde en fin parad. Sekvenserna efter kommer nog alla ihåg då Zoran Tošić centrerade en Gojko Kačar som cykelsparkade bollen klockrent i stolpen. Publik gick i extas och 1-0 var väldigt väldigt nära, men det ville sig inte och fighten slutade orättvisst 0-0.
Inför matchen sade man om det blir lika är det bra, men efter matchen pratade man - fan att vi inte vann, vi förtjänade det verkligen. Det kan man verkligen säga att vi gjorde. Dagen efter får man den tragiska nyheten att Nemanja Matić brutit ett ben i högerfot och missar hela turneringen. Typiskt. Ännu spelare borta och inte vilken spelare som helst. Matić gjorde en fenomenal insats mot Italien vilket gjorde att CSKA Moskva, Genoa, Udinese och fem engelska klubbar börjat skicka erbjudanden.
Nästa match väntade ett sargat Vitryssland som hade fått känna på Marcus Berg, tre gånger om. (5-1 blev slutresultatet till Sverige). Vi alla väntade på en seger som skulle ge oss tre poäng men det vi alla fick åskåda var två halvlekar som man kommer vilja förtränga men påminns ständigt om, - hur fan kunde vi inte vinna??!!
Serbien som presterade en underhållande och attraktiv fotboll mot Italien dagarna innan var katastrofala mot Vitryssland. Det var just denna match man kunde se att avsaknaden av anfallaren Đorđević var stor. Från målvakt till mittfällt gör det Serbien utomordentligt stundtals men när man väl fick upp bollen till Sulejmani i anfallet tog det tvärstopp. Där hade Serbien inga fler alternativ längre och gång på gång fick vi se ett tillbaka spel till mittfältarna och motståndarna kunde inta sina försvarspositioner. Hela matchen var som ett sömnpiller och det var egentligen denna match som Serbien åkte ur U21-EM. Man har inte råd att spela lika mot ett lag som man ska bara vinna över.
Domaren i fokus
Nu blev man istället piskade att vinna mot ett starkt Sverige som visserligen förlorade mot Italien men spelade ändå en riktigt bra fotboll. Matchen på Malmö Arena kunde inte ha börjat på ett bättre sätt i Sverige favör. Skyttekungen Berg slog till direkt efter sju minuter med vänsterfot. Åtta minuter senare slår Berg till igen på feldömd straff som fick det serbiska laget att koka. Sveriges Bajrami filmar till sig straff vilket gör så att Tomović blir tilldelad ett gultkort, ett kort som skulle visa sig ha en stor inverkan senare. Serbien gav inte upp trots att man hade andra saker i sina huvuden. Kacar reducerade till 2-1 i den 27:e minuten genom hörna och vips så var det matchen igen. Lika snabbt som vi serber fick förhoppningar om att vända matchen döda Ola Toivonen oss med att på ett turligt men skickligt sätt göra 3-1 efter att serbiska förvarare först tappat boll som siste man och sedan ramlat så att Ola kunde komma helt fri.
Vi alla väntar på domaren ska blåsa av första halvleken då Tomović försöker stoppa Bajrami men fäller han. Det är absolut inget avsiktligt och vi inväntar en svensk frispark. Från ingenstans drar domaren Pedro Garcia upp ytterligare ett gult kort vilket leder till ett rött. Samtliga serber som svenskar som kommentatorer blir chockade över det röda kortet. På läktaren tänker jag men för helvete och nu vart uppförsbacken mycket, mycket brantare. Den långa uppförsbacken skulle i andra halvleken försvinna totalt då Petković får rött kort efter att ha armbågat Toivonen i ansiktet. Rött kort??!! Det var absolut inget avsiktligt och sådana närkamper sker väldigt ofta i matcher. Två röda kort och nu hade de ”unga örnarna” inte ens en väg att gå på.
Det var kört, Serbien åkte ur U21-EM på ett mycket orättvisst sätt. Sverige förtjänade segern men domaren hade en stor del till att dom vann.
För att sammanfatta Serbiens tre matcher så tycker jag att vi gör en riktigt bra match mot Italien för att sedan underprestera mot Vitryssland. I den vinna eller försvinna matchen mot Sverige spelar vi varken bra eller dåligt men förlorar. Ni alla kan säga vad ni vill men domaren hade en jäkla stor del till Sveriges vinst.
Nu till det positiva under denna turnering och det är oss serbiska supportrar som färgade både Helsingborg och Malmö i rött – blått – vitt. Så stolt jag var över att vara serb. Pildammsparken på midsommar kan man inte beskriva hur glad man var som serb. Det var en ren folkfest utan bråk. Alla dansande, viftade stolt med sina serbiska flaggor, sjöng med Marija Šerifović för att sedan göra så att självaste Šerifović sjöng med oss serber på läktarna när vi sjöng ”tamo daleko”.
Titta bara vilka positiva rubriker vi skapade överallt. Svenskarna vädjade om stöd inför sista matchen. Det säger allt. (Klicka här för att se klipp från matchen mot Sverige) Trots att vi åkte ur är jag stolt över att vara serb och våra spelare.
Tack till er alla som stöttade moder Serbien på plats och ni som inte var på plats, ni missade något!
9 september – VI VÄNTAR PÅ ER FRANKRIKE!!!
SAMO JEDNO IME ZNAM, KRALJEVINA SRBIJA!
