Beli Orlovi-Bloggen: Kezman for president!
Ett sms med denna fras skickade jag till mer eller alla i min telefonbok den 12 oktober 2005. Det var precis efter att domaren hade blåst av matchen mellan Serbien & Montenegro och Bosnien-Hercegovina och precis före jag började tömma mitt hem på allt som innehöll alkohol.
Efter lång väntan skulle vi få följa våra hjältar i ett VM igen och jag var otroligt lycklig över det.
Jag visste inte då att VM skulle bli ännu ett bottennapp för oss. Jag visste inte då att Kezman skulle bli utvisad mot Argentina och inte spela mer i landslaget. Då visste jag ingenting förutom att vi var klara för VM och att Kezman skjutit oss dit med matchens enda mål.
Man glömmer sina hjältar ganska snabbt. Kezman gjorde 5 mål i kvalet där det mot Spanien och det mot Bosnien-Hercegovina var de klart viktigaste.
Kezmans karriär blev inte vad man trodde. Efter sin tid i PSV har det ju mest gått utför för honom och han verkar ha svårt att finna sig tillrätta någonstans. I mångas ögon har namnet Kezman blivit synonymt med ett skämt, en clown som man kan och ska göra sig lustig över.
Jag struntar i ryktena om att han och Vidic inte kan vistas i närheten av varandra, jag struntar i om han gjort sig osams med hela Paris och jag struntar i att folk skrattar åt mig när jag nämner hans namn.
Den 12 oktober var Mateja Kezman orsak till att all sorg, all frustration och all förtvivlan som hör livet till, försvann för en liten stund. Ingen kan ta ifrån honom det han gjorde under VM-kvalet, och ingen kan ta ifrån mig minnena från den kvällen.
Nästan exakt fyra år senare kan vi få en ny hjälte som skjuter oss till VM, vem ska det bli? Mitt tips är ännu en väldigt ifrågasatt spelare: Marko Pantelic. Jag tycker att det skulle vara rättvisa på högsta nivå om hans första mål för Serbien i en tävlingsmatch skulle ta oss till VM. Han har fått utstå mycket kritik för att han inte gör några mål, och jag kan instämma i den kritiken till viss del. En anfallares jobb är ju att göra mål, men jag tycker kritiken har varit väl hård eftersom han sliter som ett djur varje match. Jag tycker att han personifierar uttrycket
SRCE NA TEREN, och jag hoppas innerligt att han ska få skjuta oss till VM.
Morgonen den 13 oktober 2005 vaknade jag i soffan med kläderna på. Lägenheten såg ut som ett slagfält, all min sprit var slut och Serbien & Montenegro var klara för VM. På lördag ska jag se matchen mot Rumänien med förhoppningen att baren ännu en gång ska få tömmas…
Kommentera gärna texten, men respektera varandra.
