SF Julkalender 2020 – #4: ”Kunde inte bli vackrare än det blev”
Oskar Hansson var på plats den där dagen då Vincent Kompany sänkte Leicester med ett tvättäkta drömmål. Upplevelsen från det kan du läsa om i dagens lucka.
SF JULKALENDER 2020 – TEMA: BÄTTRE TIDER
Minns du den där missilen som Vincent Kompany dundrade in mot Leicester? Målet som blev det som gjorde att Manchester City tog kommandot i titelstriden och ledde fram till att Pep Guardiolas mannar bärgade guldet en vecka senare.
En som minns det väldigt starkt är Oskar Hansson på Manchester City-redaktionen. Han var nämligen på plats på Etihad Stadium och bevittnade det från första parkett – vilket du kan läsa mer om här nedanför.
Det lackar mot jul och det har varit ett jobbigt år ute i världen. När jag fick frågan om att snickra ihop en text med temat ”bättre tider” dök framför allt ett minne upp. Givetvis har jag flera bra minnen kopplat till Manchester City och det är väl därför jag fortsätter följa dem så noggrant år efter år. Men jag har ett riktigt häftigt live-minne som sticker ut från mängden. Jag känner en extra stolthet när jag säger att jag var på plats när Vincent Kompany gjorde DET målet mot Leicester i maj 2019.
När det begav sig åkte jag till Manchester med Blue Moon-profilerna ”the guv’nor”, ”krinko”, ”Uppercut” och ”Patrik”. Det blev under resan avstickare till Macclesfield och Blackburn, men givetvis var Citys match mot Leicester resans höjdpunkt.
Jag hade inför den här resan varit i Manchester och besökt Etihad Stadium vid ett par tillfällen, men jag hade aldrig varit på en match av den här digniteten. Det var säsongen 2018/19:s näst sista match och City var piskade att vinna, annars skulle Liverpool troligtvis vinna ligan. Vid vinst mot Leicester skulle City ta kommandot i titelstridens upplopp.
Under mina tidigare resor till Manchester har jag blivit besviken över atmosfären kring matcherna. Till exempel hade jag tidigare upplevt dålig uppslutning och svag stämning på supporterpuben Mary D’s. Men det här besöket var det helt annorlunda. Som ni ser på bilden här nedanför var det inför matchen inte direkt rekommenderat corona-avstånd på puben.
Det var mycket folk, volymen var hög och folk kändes jäkligt laddade, även fast det var måndag kväll. Som vanligt blev jag kvar på puben lite för länge, den där sista pinten ska man ju bara ha. Traditionsenligt fick jag småspringa till arenan för att inte missa avspark. Trots stressen kunde jag inte undgå den här vackra synen på vägen mellan puben och arenan, det var bara tvunget att förevigas.
Väl inne i arenan märkte jag att platserna som jag fått var bättre än väntat. Det kändes nästan som att jag var på planen och lirade med Sergio Agüero och gänget.
Matchen i sig var spännande och nervös att bevittna. Leicester försvarade sig bra och det var inte överdrivet många heta målchanser, även fast City hade en hel del bollinnehav på Leicesters planhalva. Att det var en mittback som skulle spräcka nollan var högst oväntat. Men det kunde inte bli vackrare än det blev. Pep Guardiola och flera spelare har vittnat om att de i den 70:e minuten tänkte ”nej Vincent, skjut inte” när han stegade upp. Men sköt, det gjorde han och vilken rackarökare det blev, som Niklas Holmgren sa i Viasats sändning.
City höll sedermera ut och vann med 1–0. Eftersom det var säsongens sista hemmamatch gick hela laget efter matchen ett ärevarv runt planen och jag hade typ första parkett. Pep Guardiola vinkade och jag vinkade tillbaka. Ett par dagar senare åkte Manchester City till Brighton, besegrade dem med 4–1 och vann andra raka Premier League-titeln med 98 poäng.
Som läget är nu är upplevelser likt den här inte möjliga. Det är naturligtvis för jäkligt. Jag hade bokat flyg, hotell och fått biljetter till Citys match mot Bournemouth i maj månad, men det blev naturligtvis inställt. Jag saknar att ha en resa till Manchester att se fram emot. Det känns lite som att man lever i en dröm när man är där. Både när man upplever sådana där magiska grejer som Kompanys mål, men även att bara umgås med dem man reser med och lokalbefolkningen, som alltid bjuder på sig själva och är trevliga.
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Vår tid kommer.
